Deprecated: Function get_magic_quotes_gpc() is deprecated in /customers/6/3/0/yennengaprogress.se/httpd.www/old/wp-includes/formatting.php on line 4382 Deprecated: Function get_magic_quotes_gpc() is deprecated in /customers/6/3/0/yennengaprogress.se/httpd.www/old/wp-includes/formatting.php on line 2443

Yennenga Progress

Global accelerator för samhällsutveckling. Bygger kompetensnätverk.

KOMPETENSER: 10 FINANSIERING: 25% GÅ MED GE PENGAR

Cecilia Ehrenborg Williams, ny ordförande för Yennenga Progress

8 juni, 2018

Vi välkomnar Cecilia Ehrenborg Williams som ny ordförande för Yennenga Progress. Cecilia valdes in i styrelsen redan förra året och tar i år över efter Lars Weiler som hållit i ordförandeklubban de senaste 4 åren och lett Yennenga i flera spännande strategisatsningar.

Lars övergår nu till att bli sammankallande i Yennenga Progress Advisory Board.

Cecilia har i drygt 20 år jobbat med hållbarhetsfrågor, kommunikation och ledarskap. Idag är hon vd för Sweden Green Building Council, Sveriges ledande organisation för hållbart samhällsbyggande vars medlemmar är företag och organisationer som arbetar med dessa frågor. Dessförinnan var hon 10 år på Miljömärkningen Sverige, som förvaltar och utvecklar det nordiska miljömärket Svanen, i roller som affärsområdeschef, kriterieutvecklingschef samt vice vd.

Cecilias kompetens inom hållbart samhällsbygge är en strålande matchning i den fas Yennenga Progress nu befinner sig, för skalningen av konceptet Den goda byn. Vi ser fram emot arbetet framåt och är glada över att Cecilia tagit på sig det viktiga arbetet att leda styrelsens arbete!

Vi kallar till årsmöte och inspirationsföreläsning av Susanne Einhorn

28 april, 2018

TID: Måndagen den 28e maj 2017 

PLATS: Sveavägen 20, Stockholm

Hallvarsson och Halvarsson

KVÄLLENS PROGRAM

17.00 Årsmötesformalia

17.30 Årsberättelse och verksamhetspresentation

18.00 Mingel och tilltugg

18.30 Susanne Einhorn håller årets inspirationsföreläsning om sälj och engagemang

– Susanne Einhorn har över 25 års erfarenhet som beteendevetare och säljexpert inom service, kundbemötande, säljteknik, ledarskap, retorik, kommunikation och konflikthantering. Under kvällen får ni beprövade modeller som snabbt kan omsättas i det dagliga arbetet. Hennes föreläsningar ger kunskaper som vi kan gå hem och använda samma dag – både i vårt fortsatta engagemang för Yennenga Progress, men också på era företag! Ni kommer att få med bilder, historier och enkla modeller, berättade med humor och värme. Framgångsexempel från alla de företag som Susanne Einhorn arbetat med kommer att återges. Hon inspirerar sina deltagare att våga ta steget mot att bli sitt allra bästa jag där den egna personligheten och ambitionen får glimra fram i möten som leder till att kunden blir mer än nöjd. Helt enkelt supernöjd!

Kom och bli inspirerade – tillsammans vässar vi stegen som gör den stora skillnaden.

Osa 21 maj till Laura@yennengaprogress.se

Upprop för Insamlingsstiftelsen Yennenga

23 oktober, 2017

Bakgrund:

Stiftaren av Insamlingsstiftelsen Yennenga, Stina Berge, grundade 2006 den ideella föreningen Yennenga Progress vars uppdrag är att bidra till positivt samhällsbyggande genom att utveckla och samordna olika verksamheter i lokalsamhället. Ingen utveckling sker i isolering, utan tack vare människors rörlighet och ett ständigt flöde av tankar och idéer mellan samhällen. Yennenga Progress tillför lösningar, kompetens och resurser genom sitt nätverk av företag, organisationer och privatpersoner. Syftet är att skapa ”Den goda byn” ett välfärdssamhälle i mikroformat och använda dessa erfarenheter för att skapa fler goda samhällen-

För att skapa långsiktighet i finansieringen av ändamålet bildas nu Insamlingsstiftelsen Yennenga.

För ytterligare information om vårt arbete se old.yennengaprogress.se

Insamlade medel

Pengar som inflyter genom detta upprop ska förvaltas av styrelsen och fördelas av styrelsen i enlighet med Insamlingsstiftelsen Yennengas ändamål och stadgar. Ändamålet med insamlingsstiftelsen, som framgår av dess stadgar, är att bidra till och stödja hållbart samhällsbygge med fokus på utbildning, hälsa och infrastruktur/entreprenörskap genom att tilldela stipendium till:

– i första hand den ideella föreningen Yennenga Progress så länge Yennenga Progress med sin verksamhet uppfyller stiftelsens ändamål,

– i andra hand till andra sökande.

Insamlingsstiftelsens ändamål främjas genom utbetalning av stipendier från stiftelsens förmögenhet som efter prövning beslutas av styrelsen.

Bidrag till Insamlingsstiftelsen Yennenga kan lämnas till Insamlingsstiftelsen Yennengas bankkonto som meddelas senare.

Den första styrelsen kommer att bestå av:

Stina Berge, Roland Göransson, Peder Berge, Margareta Göransson

För mer information kontakta Stina Berge, stina@yennengaprogress.se

Digitalisering, solceller och nätverkande

22 maj, 2017

På de eminenta adressen Hamngatan 15, Stockholm, hos vår samarbetspartner Peak Asset Management, hölls Yennenga Progress årsmöte den 17 maj.

Yennenga Progress ordförande Lars Weiler och från Peak Asset Management, Patrik Bergman hälsade alla välkomna till årsmötet. Det har inte varit ett genomlätt år. Vi har förlorat 3 ledande profiler inom organisationen, som gått bort efter korta sjukdomsperioder, en av dem en av våra grundare, Eva Karlsson. Trots att året påverkats en hel del av detta har verksamheterna fortsatt att utvecklas, nätverket vuxit och intäkterna ligger på i princip på samma nivå som föregående år.

Nu tar vi nya tag framåt och anpassar till de nya förutsättningarna, både känslomässigt och i världen. Temat för årets årsmöte var perfekt! Det kändes strålande med inspirationsföreläsning av Beata Wickbom. Hon höll en föreläsning om digitala verktyg och medföljande nya möjligheter till innovation och samarbete. Beata Wickbom har över 20 års erfarenhet inom den digitala världen och är en efterfrågad föreläsare och rådgivare. Hennes expertis spänner över marknadsföring, affärsutveckling och innovation och hon är specialist på att förmedla sin kunskap. Vi har efter årsmötet fått många glada tillrop om Beatas engagemang, tips och inspiration! Proffsigt att peka på relevanta frågeställningar för just Yennenga Progress och ge smarta exempel som knyter an till vad vi står inför. Så vi hoppas att detta bara är början på vår vänskap med Beata! <3

Under kvällen hade vi som mål att samla in till en solcellsanläggning till en familj i Nakamtenga, Den goda byn, för att ge barn och ungdomar möjlighet att läsa läxor på kvällen, ladda mobiltelefoner och annat som behövs ljus och el till. Thomas Hjelm tog genast på sig att köpa en hel anläggning! TACK!!! Och under kvällen kom det in till en halv till! Så vi är mer än nöjda! Läs mer om projektet här (och mer om Pers engagemang för solcellerna på plats i Nakamtenga går också att läsa här så skrolla så att du inte missar något!)

Kort om årsmötet i övrigt: Vi är stolta och glada att presentera styrelsen. Till Ordförande för Yennenga Progress återvaldes Lars Weiler och till styrelsen Åsa Andersson (omval), Mikael Reijer (omval), Finn Norgren (nyval) och Cecilia Ehrenborg Williams (nyval) med suppleanter Regina Sipos (omval tidigare ordinarie) och Mats Hallvarsson (omval tidigare ordinarie)

Till revisorer och ersättare återvaldes sittande Josefine Fors, auktoriserad revisor på Grant Thornton samt lekmannarevisor och rådgivare Roland Göransson.

Stort tack till Roland Göransson som gjorde ett strålande jobb som ordförande. Tack till Nina Ackar och teamet på Deloitte som presenterade årets siffror! Stort tack till valberedningen Sara Rösare och Maria Sterky, som gjort ett strålade jobb. Tack till Peak Asset Management för att vi fick vara i era fina lokaler och all fantastiskt service. Och tack Saltåkvarn, Ekolådan och Nick’s för gott att äta.

Inbjudan till årsmöte 17 maj 2017

4 maj, 2017

TID: Onsdagen den 17e maj 2017
PLATS: Hamngatan 15 2tr, 111 47 Stockholm

PEAK ASSET MANAGEMENT

KVÄLLENS PROGRAM

17.00 Årsmötesformalia
17.30 Årsberättelse och verksamhetspresentation

18.00 Mingel och plockmat
18.30 Beata Wickbom håller föreläsning om digitala verktyg och medföljande nya möjligheter till innovation och samarbete.

– Beata Wickbom har över 20 års erfarenhet inom den digitala världen och är en efterfrågad föreläsare och rådgivare. Hennes expertis spän- ner över marknadsföring, affärsutveckling och innovation och hon är specialist på att förmedla sin kunskap. På scen utstrålar Beata engage- mang och förtroende, genom att involvera publiken med relevanta frå- geställningar och smarta exempel som knyter an till aktuella händelser. Beata väcker nya tankar och idéer hos åhöraren och hon kommer ga- ranterat inte lämna någon opåverkad. Hon jobbar till vardags med att hjälpa organisationer med digital innovation på designbyrån Itch (en del av Acando).

Kom och bli inspirerade – tillsammans tar vi nästa digitala steg för ännu mer innovation och samarbete!

Paulines tal till Eva på begravningen

4 mars, 2017

(translation to Swedish below)

Devant la mort, le silence fait place aux paroles. Cependant je prends la parole au nom de toutes les monitrices et les femmes de Nakamtenga pour dire ces quelques mots à Eva Karlsson.

Commencer en 2001 avec le groupement des femmes de Nakamtenga, les femmes ont eu l’idée de créer yne école maternelle avec le soutien indéfectible de Eva Karlsson.

Oui, Aujourd’hui nos sommes dans la tristesse parce qu’elle n’est plus physiquement parmi nous, Eva Karlsson a été témoin de tout ce qui est fait dans le village et plus particulièrement pour les femmes.

Femme active et battante, ayant le soucis de l’education des enfants de Nakamtenga, elle a lutté jour et nuit, de Ougadougo à Nakamtenga chaque jour pendant des années. Après elle a decidé de venir rester définitivement Nakamtenga et oeuvre inlassablement au bien- etre des populations.

Eva a été d’une part notre formatrice dans l’education et d’autre part une mére qui s’est souciée de nous et nous a soutenues dans toutes les situations difficiles et heureuses que nous avons traversées. AEuvrant pour le dévelopement du village, des femmes ont recu des foyers et des bouteilles de gaz pour la protection de l’environnement et I’amélioration de l’hygiène et de l’assainissement dans nos familles.

Grace à Eva, des femmes parmi nous ont fait des voyages détudes en Suède pour le renforcement de nos capacités et compétences pour travailler pour une education de qualité. A chaque fois, Eva, femme exemplaire, battante, bravant la chaleur, refusant la sieste a impacté positivement nos actions et nos vies à travers ses actes et ses conseils avisés. Oui tu es partie parce quón ne te voit pas, mais tu restes toujours graver dans nos coeurs à travers les oevres palpables posées.

Et comme l’a dit l’écrivain célèbre les morts ne sont pas morts, ils sont dans le vent qui souffle, ils sont dans l’eau qui coule. Oui Eva, tu as vécu avec nous, tu vivras à jamais dans nos coeurs.

Paix à ton ame.

Inför döden tar tystnaden ordens plats. Jag tar nu ändå till orda för att å förskolelärarnas och kvinnornas vägnar och säga några ord om Eva Karlsson.

Allting startade 2001 med kvinnogruppen i Nakamtenga, då kvinnorna fick idén att starta en förskola med Eva Karlssons orubbliga stöd.

Ja, i dag sörjer vi, eftersom hon inte längre är med oss kroppsligen. Eva Karlsson har varit vittne till allt som uträttats i byn, i synnerhet för kvinnorna.

En aktiv och stark kvinna, som såg som sitt kall att tillgodose barnen i Nakamtenga med utbildning. Hon kämpade dag och natt – och hon reste från Ouagadougou till Nakamtenga varje dag i åratal. Sedan bestämde hon sig för att bosätta sig i Nakamtenga och outtröttligt arbeta för befolkningens välbefinnande.

Eva har å ena sidan varit vår pedagogiska handledare, å andra sidan varit en mor som brytt sig om oss och stöttat oss i alla svåra – och lyckliga – situationer som vi genomgått. Genom hennes arbete för byns utveckling har kvinnorna fått gasspisar och gasolflaskor för att skydda miljön och förbättra hygien och sanitet i våra familjer.

Tack vare Eva har kvinnorna på förskolan gjort studieresor till Sverige i syfte att förstärka vår kapacitet och kompetens för att kunna tillhandahålla en undervisning med hög kvalitet. Eva har alltid framgått med gott exempel – kämpat, trotsat hettan, vägrat ta siesta – haft ett positivt inflytande på vårt handlande och våra liv genom sina handlingar och kloka råd. Ja, du har vandrat vidare, för vi ser dig inte – men du finns för alltid kvar innesluten i våra hjärtan genom din så viktiga gärning.

Och som en känd författare sagt om de döda: de döda är inte döda, de finns i vinden som blåser, de finns i vattnet som rinner. Ja, Eva, du har levt med oss, du kommer för alltid att leva i våra hjärtan.

Frid över din själ.

Vi sörjer och hyllar Eva Karlsson

17 januari, 2017

Den tredje advent 2016, gick en av Yennenga Progress grundare bort. Eva Karlsson som bodde, arbetade och levde sitt liv i Nakamtenga, fick under sommaren 2016 diagnosen leukemi. Vi trodde in i det sista att hon skulle få bli bra igen och återvända till Nakamtenga och Yennengas verk.

Men så blev det inte. Nu får hennes verk och lärdomar, hennes pedagogik och omsorg, hennes medmänsklighet och övertygelse, leva vidare genom oss andra.

Den 16e januari 2017 återvände Lennart Karlsson till Burkina, efter den svenska begravningen.

Gården till det hus de byggt i byn var då full av människor som väntade på honom. Det blev ett stort mottagande även idag på morgonen. Det var över 200 personer som var där sedan tidig morgon. De kom för att visa och dela sitt deltagande. Människor i alla åldrar, gamla män och unga pojkar, gamla kvinnor oh unga kvinnor. Alla ville vara med och visa sin sorg. Det var väldigt fint.

Den burkinska ceremonin kommer att hållas den den 4 eller 5 februari. Det blir en ceremoni där alla kan var med, helt oberoende av religon. Så ceremonin blir säkert en mix av allt.

Möt en Yennenga: Moussa Dembele, Mali

2 september, 2016

1. Vad är det med Yennenga Progress som du tycker är mest intressant

Jag lärde känna Yennenga när jag medverkade i Nakamtenga i en utbildning av 20 fältarbetare i ett projekt om väderprognostisering. Jag hade då förmånen att träffa Lennart Karlsson som delade med mig om organisations koncept och prinsessan Yennenagas principer.

Det som slog mig mest är det angreppssätt Yennenga har i Nakamtenga för utveckling och kapacitetsförstärkning av ungdomarna i byn, via olika praktiska utbildningar för göra det möjligt för dem att förbättra sina levnadsvillkor (förskola och grundskola med modern tillämpad pedagogik, produktion av trädplantor, svetsverkstad för tillverkning av bl.a förbättrade spisar, produktion av marksten, yrkesutbildning, ömsesidig hjälp mm)

2. Det är viktigt att ha förebilder som inspirerar i livet. Har du någon eller några förebilder som inspirerar dig i ditt engagemang?

Jag vill nämna två förebilder som är viktiga för mig. När jag gick i gymnasiet dog min far. Men han lärde mig att fundamentet i livet är utbildning, fostran, att arbeta väl, ärlighet, godhet, generositet, socialt engagemang och inte minst en gudstro. Jag fick lära mig att det är dessa fundament som jag måste före vidare till både mina egna och andras barn .

Nelson Mandelas liv har imponerat på mig och fortsätter att imponera. Han är sinnebilden för demokrati, utbytbarhet i politiken och gott ledarskap. Han har gett ett levande exempel som andra politiker kan följa: Rak och ärlig politik, respekt och kärlek till folket. Nelson Mandela har visat oss att makt och pengar inte behöver hindra en människa att förlåta andra för begångna oförrätter.

3. Hur vill du själv vara en modell för andra

Jag gör vad jag kan för att vara nyttig i livet, för att göra ett bra arbete, att dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter till de som finns omkring mig. Som exempel arbetar jag på frivilligbasis lokal hälsovård. Jag är ordförande i styrelsen för en lokal förening för hälsao- och sjukvård i det kvarter jag bor i Bamako. Vi hyr där en lokal för verksamheten. Tyvärr är det mycket som fattas för att vi ska kunna göra ett så bra arbete som vi vill. Vi har fått en tomt av myndigheterna där vi hoppas kunna bygga ett eget hälsocenter. För närvarande har vi inga ekonomiska medel för att kunna genomföra vår dröm.

Jag är också mycket intresserad av frågor som rör miljövård och arbetar mycket med rådgivning och utbildning i dessa frågor. Det är inom det området jag arbetat professionellt hela livet.

4. Har du någon ide om hur du skulle kunna påverka Yennenga Progress i framtiden?

Jag tror att Yennenga Progress måste arbeta för att bli mer känd och i ännu högre grad arbeta för att få fram lokala resurser för att förbättra levnadsvillkoren för människorna. Som exempel kan nämnas utveckling av grönsaksodling, hönsuppfödning för kött och äggproduktion, biodling, förbättrad kreturshållning för köttproduktion, produktion av snabbväxande eukalyptus för användning inom byggsektorn och dessutom plantering av lokala trädslag från vilka man kan använda blad och löv, frukter, bark etc.

Själv ska jag efter bästa förmåga bistå kvinnogrupperna i mitt kvarter för att utveckla aktiviteter som är inkomstgenererande för att öka deras möjligheter att leva trots de negativa effekter vi nu kan se av klimatförändringarna.

Tack till våra fantastiska Almedals-sponsorer

15 juli, 2016

Här ett stort extra tack till alla som hjälpte oss att sätta guldkant på tillvaron i Almedalen!

Miljöstegen som ordnade med Kaffet! – och hjälpte oss och guidade oss rätt så att vi kunde miljöcertifiera våra event!

Smiling som bjöd på goda och dessutom nyttiga snacks <3

Ekolådan som bjöd på goda äpplen!

AJ som försåg våra besökare med solskyddsfaktor – välbehövt i Almedalen!

Och Svanen som ser till att våra gäster börjar odla!

Deloitte lät oss även detta år hålla våra event i sin vackra trädgård, plus att de gav alla talarna på sina egna event fina diplom med stöd till Yennenga Progress olika verksamheter! (Något för fler företag att ta efter så att talare slipper konka runt på blombuketter utan istället stolt kan bli innehavare av träd, brunnar, latriner, solceller och annat där de behövs som bäst!)

Ni är underbara! Stor kram!

Knuffar i rätt riktning lyfts av Dagens Handel

Dagens Handel skrev om vårt Nudging-seminarium i Almedalen! Läs det här och se inlägget i sin helhet på Dagens Handels sida: http://www.dagenshandel.se/nyheter/knuffar-i-ratt-riktning/

På tisdagseftermiddagen höll kompetensnätverket Yennenga Progress ett välbesökt seminarium i Almedalen kring begreppet ”nudging”, alltså hur man genom mer eller mindre subtila puffar får någon att gå i en viss riktning.

Yennenga Progress generalsekreterare, Stina Berge är mycket nöjd efter seminariet:

– Det kom 57 personer trots att seminariet inföll precis under Almedalens peak, och det blev härlig stämning och mycket givande diskussioner efteråt, säger hon till Dagens Handel.

Hon berättar att nudging som metod handlar om att påverka folks beteende i en önskvärd riktning utan att använda piska eller morot. Istället arrangeras valsituationen så att det blir lätt att göra rätt.

– Inom handeln kan man guida kunderna så att det blir lätt att göra vissa val, säger hon och exemplifierar med godiset vid kassorna i matbutiken. Det är ett sätt att få kunden att handla mer, men om man i stället för sockerstinna chokladkakor och gelegodisar skulle exponera nötter, torkad frukt och mörk choklad, skulle man underlätta mer hälsosamma val.

Vi talar också om Coops strategi att exponera det ekologiska frukt- och gröntsortimentet så att kunden får lättare att hitta de varorna.

I panelen medverkade Cecilia Williams, som är vice vd på Svanen. Hon berättade bland annat att hyresgäster som flyttar in i Svanenmärkta bostäder får en inflyttningspresent i form av en låda med Svanenmärkta hushållsprodukter.

– Det är inte bara av vänlighet – tanken är att den nyinflyttade ska se det som en del av sin förändrade livsstil och fortsätta att köpa de Svanenmärkta produkterna.

Cecilia Williams framhöll också att en märkning i sig är en liten puff – människor vill gärna göra rätt, men det är svårt att hålla koll på allt själv.

Nudging har på senare år blivit ett modebegrepp när det gäller att få människor att göra miljöanpassade val – men seminariet visar att nudging kan bli ett verktyg som omfattar även den sociala och ekonomiska miljön.

Annika Johansson från Miljöstegen talade om hur nudging kan användas för att få ”goda företag” och ”goda medarbetare”. Företag som låter medarbetare arbeta ideellt med valfria projekt under arbetstid drar till sig personer som är mindre egennyttiga, mer lojala och hängivna. Genom det idéella engagemanget bredda de sin kompetens, och de har en tendens att trivas bättre och stanna längre.

Mikael Reiler, vd för kommunägda bolagen AEFAB i Ovanåkers kommun och Alfta industri center jobbar med social påverkan.

Han är engagerad i integration av nyanlända och tar därför in praktikanter – för kommunen ska ju föregå med gott exempel. En av praktikanterna som togs in för ett par år sedan i kommunens skogsbolag lyckades skapa affärer med sitt gamla hemland i mångmiljonklassen. Den mannen är nu chef på bolaget.

Han har också använt de nyhetsbrev som kommunen gör för sina hyresgäster till att presentera personerna som jobbar för bolaget. En fastighetsskötare bördig från Colombia presenteras i en intervju på mittuppslaget med sin livshistoria och bilder. Då blir han en person som hyresgästerna känner igen, inte bara nån konstig utlänning.

Vi återkommer till att tala om handel. Stina Berge anser att allt det som handlare gör för att få människor att trivas, men också att bete sig på ett visst sätt, eller att göra vissa val är nudging:

– Musik, att man spelar lite snabbare strax före stängning så att kunderna skyndar sig mot kassan är ett typexempel, kaffe och bröddofter som ger lust att stanna och fika ett annat.

Att hålla god ordning, ha tydliga samexponeringar av varor som passar ihop och bra information om varorna, allt som underlättar för kunden att göra val som hon blir nöjd med, som ett bra logistiksystem, kan också sägas vara en nudging-metod:

Ett kassasystem som larmar när en kund håller på att få med sig två varor som inte passar ihop, exempelvis ett parasoll med en för liten parasollfot, är en hjälp att guida kunden rätt.

Även den finansiella sektorn kan använda nudging, Didrik Roos från Deloittes CR-råd berättar att det utvecklas bokföringssystem där inköp av miljöprodukter automatiskt grönfärgas. Man behöver alltså inte vänta till hållbarhetsredovisningen ska göras för att se vad som är hållbart och ej.

Det blir som en lek – hjärnans belöningssystem triggas av det gröna och det stimulerar inköparna att mer aktivt söka gröna alternativ.

Precis som eko-markeringsplupparna på Coopkvittona ger kunden en liten belöning.

Seminariet avsrundas med att Yennenga Progress verksamhet i sig, enligt detta seminariums lite bredare definition av nudging är en nudging-organisation som vill vara en optimal partner för de lokala drivkrafter runt om i världen som vill driva samhällsutveckling samt för företag, organisationer och personer som vill bidra genom att dela med sig av sina resurser.

Dagens moderator var Elisabeth Löfgren, fd press-sekreterare från Amnesty.

Våra seminarier i Almedalen är miljödiplomerade!

27 juni, 2016

Vi har glädjen att berätta att våra seminarier i Almedalen är Miljödiplomerade enligt Svensk Miljöbas. Det innebär att vi uppfyller ett antal obligatoriska krav och har vidtagit, för eventet, specifika åtgärder. Vi serverar vegetariskt och ekologiskt fika och har ordnat med särskild sopsortering för eventet och håller nere användningen av engångsprodukter. Målsättningen är ett event som bidrar till att minska vår egen miljöbelastning, samt öka social och miljömässig hållbarhet i Yennenga Progress egen verksamhet och i de sammanhang som vi påverkar genom vår konsumtion.

Yennenga Progress i Almedalen

22 juni, 2016

Missa inte Yennenga Progress i Almedalen! Om bygget av ett välfärdssamhälle i mikroformat, nudging för en bättre värld, maskulinitet, och rosémingel tillsammans med Prime.

Hur hänger pappaledighet, jämställda relationer och världsfred ihop?

Måndag 4 juli kl 10-11

Deloittes trädgård, Strandgatan 22

Det finns ett tydligt samband mellan hur väl kvinnor behandlas och hur sannolikt det är att ett land kan bygga långsiktigt hållbar fred. I Sverige debatteras ytterligare pappamånader och i Burkina Faso startar Yennenga Progress sin första pappagrupp. Vi bjuder in till samtal om globala maktstrukturer och konkreta åtgärder för en ansvarstagande manlighet. Många samhällsproblem bottnar i en skev människosyn och att kvinnor inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Att enbart fokusera på kvinnor för att öka jämställdhet räcker inte. Yennenga Progress ser det istället som grundläggande att satsa på goda manliga förebilder och att lyfta frågan om en ansvarstagande manlighet.

Medverkande: Lars Jalmert, mansforskare, Camilla Wagner, journalist, Nils Pettersson, EQUALifies, Stina Berge, generalsekreterare, Yennenga Progress

Moderator: Marika Griehsel, journalist och dokumentärfilmare

En knuff i hållbar riktning – nudging som verktyg för att underlätta goda val?

Tisdag 5 juli kl 13-14

Deloittes trädgård, Strandgatan 22

Nudging innebär att påverka andra i en valsituation, genom att ge dem en ”knuff” i en viss riktning. Under senare år har grön nudging varit i ropet för att uppmuntra till miljöanpassade val. Hur kan vi vidga konceptet så att det blir ett verktyg som också omfattar vår sociala och ekonomiska miljö? Möt några spännande personer i Yennenga Progress nätverk som med olika infallsvinklar samtalar om nudging som ett redskap för att underlätta goda val.

Medverkande: Cecilia Williams, vice vd, Svanen, Stina Berge, generalsekreterare, Yennenga Progress, Annika Johansson, vd, Miljöstegen, Didrik Roos är sammankallande i Deloittes CR-råd, Mikael Reijer VD på de kommunägda bolagen AEFAB och Alfta industri center.

Moderator: Elisabeth Löfgren, fd pressekreterare, Amnesty.

Övrigt under veckan

På måndag 4/7 träffar ni oss på Primes mingel!

På tisdag 5/7 kl 10-11.30 medverkar Stina Berge, generalsekreterare Yennenga Progress, i Svenska Handelskammarens seminarium ”Fighting poverty with entrepreneurship and trade!” och berättar om hur yrkesskolor och entreprenörskapssatsningar blev startskottet för bygget av ett välfärdssamhälle i mikroformat.

Vi ses i Visby-vimlet!

Sommar

20 juni, 2016

Allt fler sätter på autosvar på mailen och försöker anpassa till ett liv som inte är ständigt uppkopplat mot cyberrymden! Vi vill därför passa på att önska glad sommar!

Om ni har vägarna förbi Almedalen så glöm inte att leta upp oss och kom på våra event!

Plocka mycket blommor, njut av nära och kära, ladda med d-vitamin, dela dina inspirerande drömmar med alla du möter – och med oss! Den God Byn är möjlig. Kan låta pretto men det är sant! Och coolt! Och hoppfullt! Precis som sommaren och alla blommor som slår ut!

Så följ Den Goda Byn på facebook! Dela så ofta du kan! Dela hopp och framgång – och hjälp oss i det som är motigt. Och alla tips om hur vi kan nå miljonen innan årsskiftet premieras med extra stjärnor i himmelen!

Varmaste hälsningar

Stina

Yennenga Progress lanserar handgjorda armband från Costa Rica

13 juni, 2016

Nu finns Yennenga Progress armband i olika färger att köpa till förmån både för Yennenga Progress som organisation och för våra olika verksamhetsområden: utbildning, hälsa och entreprenörskap. De tillverkas för hand av Virginia Gutierrez som bor i byn Las Brisas de Pacuarito som ligger i Talamancabergen i Costa Rica.

Virginia tillverkar halsband och armband efter egen design och använder framförallt naturmaterial som hon hittar i regnskogen där hon bor och bott hela sitt liv. Yennenga Progress armband görs av frön från växtsläktet Heliconia, som växer vilt i regnskogen. Inkomsterna från försäljningen av smycken bidrar till att försörja familjen och att Virginias två barn kan gå i skolan. Virginia är en aktiv person som engagerar sig i skolstyrelsen för byns skola.

Yennenga Progress har beställt armband i rosa, gult, blått och grönt av Virgina. När du köper ett armband för 100 kr går överskottet till Yennenga Progress verksamhet inom utbildning (gult), hälsa (blått) eller entreprenörskap (grönt). Om du väljer ett rosa armband bidrar du övergripande till Yennenga Progress arbete. Snyggast är förstås att ha alla färgerna ihop! På alla armband finns en Yennenga-berlock.

Vill du köpa armband? Maila info@yennengaprogress.se.

Debattartikel: Behåll Right Livelihood-priset i riksdagen

7 juni, 2016

Yennenga Progress skriver på SVT Opinion tillsammans med en rad andra organisationer om att det är viktigt att Sveriges riksdag visar i handling att vi i Sverige vill stödja demokrati, mänskliga rättigheter och modiga lösningar på världsproblemen!

Behåll Right Livelihood-priset i riksdagen

RIGHT LIVELIHOOD-PRISET. ”Det skulle skicka väldigt märkliga signaler om världens viktigaste samhällsförändrare inte längre kan hedras i riksdagen”, skriver tio organisationer.

Härom veckan blev det känt att riksdagens talman inte längre vill tillåta att Right Livelihood-priset delas ut i riksdagen. Det var med stor förvåning som vi mottog denna nyhet.

Right Livelihood-priset, det så kallade ”Alternativa Nobelpriset”, grundades för att hedra och stödja dem som erbjuder praktiska och exemplariska lösningar på de viktigaste utmaningarna världen står inför.

Pristagarna gör ovärderliga insatser för demokrati, mänskliga rättigheter, hållbarhet och fred.

Right Livelihood-priset har delats ut i riksdagen sedan 1985 på inbjudan av riksdagsledamöter från sju olika partier. Det är denna drygt 30-åriga tradition som nu är hotad.

Prisutdelningen i Sveriges riksdag innebär ett erkännande som ger förföljda pristagare ett stärkt skydd mot hot och våld.

Det är oerhört viktigt i en tid när allt fler makthavare minskar handlingsutrymmet för civilsamhället runt om i världen.

I vårt arbete har vi en nära dialog med människorättsförsvarare och andra förändringsaktörer både i Europa och på andra kontinenter.

Vi ser med stor oro hur det blir allt svårare att verka för demokrati och mänskliga rättigheter. En rapport från Civicus, en global allians av civilsamhällesorganisationer, konstaterar att civilsamhällets handlingsutrymme krymper i 96 länder.

Riksdagen har flera gånger i bred enighet betonat att civilsamhället spelar en viktig roll i kampen för att minska fattigdom och förtryck i världen.

Biståndsminister Isabella Lövin menar samtidigt att civilsamhället i många delar är ”den motor som driver samhällen mot ständig förbättring”. Lövin har tydligt uttryckt att hon delar vår oro över civilsamhällets försämrade villkor på många håll.

Regeringens ambition är enligt biståndsministern att motverka denna trend och stödja civilsamhällets möjligheter att verka runt om i världen.

Mot bakgrund av detta är talmannens intention att inte tillåta utdelningen av Right Livelihood-priset i riksdagen djupt beklaglig. Ett sådant beslut riskerar att försvaga Sveriges stöd till några av världens viktigaste samhällsförändrare, tvärt emot Sveriges uttalade ambition.

Sverige har ett gott rykte internationellt för landets engagemang i frågor som rör demokrati, jämställdhet, hållbarhetsfrågor och mänskliga rättigheter – precis de frågor som vi arbetar för och som Right Livelihood-priset uppmärksammar.

Det skulle skicka väldigt märkliga signaler till svenska folket, det internationella samfundet och människorättsförsvarare världen över om världens viktigaste samhällsförändrare inte längre kan hedras i riksdagen.

Maina Kiai, FN:s särskilda rapportör för mötes- och föreningsfrihet, har redan reagerat på talmannens besked och uttryckt sin besvikelse över planerna på att stoppa utdelningen av Right Livelihood-priset i riksdagen i en tid då civilsamhällets handlingsutrymme krymper.

Den 8 juni kan riksdagsstyrelsen fatta beslut om att Right Livelihood-priset även fortsättningsvis ska få delas ut i riksdagen.

Vi utgår från att riksdagsstyrelsen även fortsättningsvis väljer att upplåta riksdagens lokaler för att hedra några av världens viktigaste människorättsförsvarare.

Allt annat vore ett stort misstag som riskerar att få negativa konsekvenser för kampen mot förtryck runt om i världen, liksom för Sveriges roll i detta arbete.

—

Robert Hårdh, chef, Civil Rights Defenders

Maria Andersson, generalsekreterare, RFSU

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen

Henrik Hammargren, direktör, Dag Hammarskjölds Minnesfond

Gabi Björsson, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Anna-Karin Johansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Rebecka Prentell, ordförande, LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer

Frida Sandegård, förbundsordförande, RFSL

Stina Berge, generalsekreterare, Yennenga Progress

Anna Nylander, ordförande, Latinamerikagrupperna

Hälsning från årsmötet 25 maj 2016

27 maj, 2016

Yennenga verkar utifrån FN:s 17 nya utvecklingsmål, där ansvaret för att skapa en global hållbar utveckling ligger hos alla aktörer, civilsamhälle, näringsliv, regering och stat, oavsett var i världen de befinner sig. Yennenga Progress erbjuder företag, organisationer och privatpersoner att engagera sig med kompetens, tid och pengar för att skapa Den Goda Byn. Och det var just konceptet för den Goda Byn som årets årsmöte handlade om!

Därför var det extra roligt att få hålla årsmöte hos en vår partner AJ Offentlig Interiör/Frimeko i deras nya fräscha showroom i Sickla. Riktigt bra med plats både för vår shop av nya produkter och buffén vi fått från Saltå kvarn och Ekolådan!

Årsmötesförhandlingarna leddes av mötets ordförande Roland Göransson, som varit en stöttepelare ända sedan Yennenga Progress grundades. Deloitte presenterade tydligt och bra årets siffror, där vi nått vårt mål med en insamling på över 2 miljoner! En 25% ökning från året innan! Styrelsen har under året gjort ett genomlysning av struktur och organisation och landat i ett spännande strategiarbete. Styrelsen sitter kvar för att ta detta arbete vidare. Förutom Minna Ljunggren som av praktiska skäl inte kan sitta med under kommande år. Styrelsen kompletterades med Fredrika Uggla som under året arbetat heltid på Yennenga Progress huvudkontor, samt Thomas Hjelm som genom åren varit aktiv i ett 20-tal startups och därmed passar perfekt i vår kommande expansionsfas.

Styrelsen består nu således av:

Lars Weiler (ordförande)

Mikael Reijer (Suppleant)

Thomas Hjelm (Suppleant)

Verksamhetspresentationen fokuserade på Den Goda Byn och presenterades av generalsekreterare Stina Berge och Lennart Karlsson som är ordförande samt verksamhetsansvarig för verksamheten på plats i Burkina Faso. Den Goda Byn definieras som ett samhälle som utvecklar människors kompetens, hälsa och välfärd och som på sikt ska vara självbärande. Kort och gott långsiktig hållbarhet och ett välfärdssamhälle i mikroformat

Nils Pettersson berättade om satsningen på pappagrupper och Marine Hedström Rojas tog oss med till Amazonas och det projekt som handlar om ursprungsfolkens rättigheter som hon arbetar med.

Som den perfekta avrundningen – och startskottet inför kommande år – höll Ulla Osterman, grundare av Orangino works en inspirerande föreläsning och workshop på temat ”Knäck samaretskoden!” som på ett strålande sätt lyfte Yennengas grundbultar om öppenhet, dialog, samverkan, och meningsfullhet.

Kick off för Yennenga – your partner for good!

Yennenga Progress bjuder in till årsmöte den 25 maj 2016

26 april, 2016

Onsdag den 25 maj kl. 17.00

Plats: Vår partner AJ Offentlig interiör bjuder in till sitt Showroom i Sickla

Fannys väg 3 (Nacka), Tvärbanan Sickla Udde.

PROGRAM

Årsmötesformalia kl. 17.00

Årsberättelse och verksamhetspresentation kl. 17.30

Mingel och plockmat från Saltå Kvarn kl. 18.00

kl. 18.30

Knäck samarbetskoden!

Hur gör man rent praktiskt för att få ett gott klimat och högpresterande team?

Låt dig inspireras av Ulla Osterman, VD Orangino AB som utvecklat Orangino Work

För Yennenga Progress är samverkan i och mellan våra expert-team nyckeln till framgång, och forskning visar hur avgörande gott lagarbete är för att få organisationer att fungera effektivt.

Det evidensbaserade dialogverktyget Orangino Work hjälper team att,

just som ett av Yennenga Progress ledord, tillvarata och lyfta varandras potential.

Metoden betonar även en annan grundtanke i Yennenga Progress arbetssätt.

Nämligen vikten av att lyssna in kulturers särdrag och tillvarata individers olika sätt att tänka och agera för att lyckas i ett projekt eller en verksamhet.

Ulla, som är civilekonom och organisationskonsult, har hjälpt många organisationer att utveckla sin kultur

och att leva sina värderingar.

VARMT VÄLKOMMEN!

Anmälan till info@yennengaprogress.se senast 18 maj

Årsmötet arrangeras i samarbete med: AJ Offentlig interiör, Orangino Work, Saltå Kvarn och Ekolådan

Möt en Yennenga: Ulla Osterman

Prinsessan Yennenga, som gett oss vårt namn, uppmuntrar andras potential. När jag frågar Ulla Osterman, som utvecklat dialogverktyget Orangino Work, efter en förebild som uppmuntrat hennes egen potential, blir det spontana svaret:

– Min gymnastiklärare – han lyckades få mig att våga lita till min fysiska förmåga. Därför klarade jag de svåra och höga hopp på gymnastiksalens träbock, som jag aldrig trodde att jag kunde, eller ens skulle vågat försöka göra.

Genom metoden Orangino Work vill Ulla bidra till att man som kollegor i ett team stöttar varandras potential genom goda utvecklande samtal på arbetsplatsen. Arbetsmiljöfrågor handlar ju inta bara om friskvård eller höj- och sänkbara skrivbord utan också om den sociala arbetsmiljön. Ulla är civilekonom och organisationskonsult, och har många års erfarenhet av att hjälpa organisationer att utveckla sin kultur och att leva sina värderingar. Genom att utveckla Orangino Work tog hon detta arbete vidare och har nu fokus på hur man skapar bättre teamwork, ökad samhörighet och ett bättre psykologiskt klimat. Såväl forskning som olika undersökningar visar att detta är de viktigaste framgångsfaktorerna för bli ett högpresterande team och få en effektivt fungerande organisation. Metoden Orangino Works’ resultat har nyligen validerats av forskning vid Lunds Universitet.

– Idag har samarbetet större betydelse än tidigare och då behöver vi konkreta verktyg som praktiskt hjälper oss att lära oss kommunicera och bli bättre på att förstå varandra. Vi behöver förstå att två olika personer ser ofta samma verklighet på helt olika sätt. Genom att använda vars och ens kompetens och låta alla komma till tals blir vi bättre på att hantera den ökade komplexiteten i dagens arbetsliv, säger Ulla.

När Ulla kom i kontakt med Yennenga Progress för några år sedan blev hon fascinerad av Yennengas sätt att lyckas knyta ihop olika kulturer med stor respekt för deras olikheter i synsätt. Detta är också helt i linje med Orangino Works’ grundsyn som tydligt fokuserar på styrkor och framgångsbeteende kopplat till teamets specifika uppdrag. Det handlar om att uppmuntra andras potential, utmana begränsande normer och be om hjälp för att lyckas – precis som Prinsessan Yennenga!

Ju mer Ulla jobbar med de här frågorna, desto tydligare blir det för henna hur vi sitter fast i vårt eget perspektiv men att dialog som ger oss tillgång till hur andra tänker skapar ett ömsesidigt lärande. Något i Yennenga Progress idé som Ulla särskilt uppskattar är just det lärande utbytet och att man är mån om att tillvarata lokala initiativ.

Tillsammans undersöker vi nu möjligheter att använda metoden i några Yennenga Progress projekt. Ulla har tidigare jobbat med grupper inom flera internationella organisationer, i ett sammanhang med deltagare från afrikanska länder som Sierra Leone, Sudan och Botswana och sett det fungerar även i vitt skilda kulturer. Orangino Work är en metod som inte bara ökar förståelsen för beteenden och hur vi agerar, den kan också ge nya dimensioner av ett språk och en kultur.

– När vi ser saker från en annan synvinkel, kan vi lära oss något nytt. Orangino Work får oss att samtala om det vi annars kanske inte pratar om och kanske inse att olikheter på ett positivt sätt kan bidra till utveckling genom att utmana begränsande normer och alltför hierarkiska system. Att vi lyssnar till varandra gör att vi upptäcker och får förståelse för värdet av vars och ens insats, avslutar Ulla Osterman vår pratstund.

Fredrika Uggla

Be om hjälp för att lyckas!

9 februari, 2016

Yennenga ber om hjälp för att lyckas. Den 29 januari fick vi förmånen att delta under Deloittes CSR-dag. Det blev en dag med inspirerande kompetensmatchning och kunskapsutbyte. Tillsammans med ett 30-tal konsulter fick vi tänka strategi och producera konkret material som tar oss framåt.

Prinsessan Yennenga, som gett vår organisation sitt namn står för en hel rad saker som vi tror är grundläggande för att skapa ett hållbart samhälle. Yennenga har talang och gott hjärta, står för nytänkande och civilkurage, utmanar begränsande normer, är en god förebild och lyfter andras potential. Dessutom ber hon om hjälp för att lyckas.

Grundläggande för vår verksamhet är just detta: att be om hjälp. Vår verksamhet utgår från våra medlemmar, engagerade personer runt om i världen som alla arbetar för en hållbar samhällsutveckling. På deras uppdrag letar vi efter experter som vill bidra med sin kunskap och kompetens in i verksamheten för att den ska bli så bra som möjligt.

I fredags hade Yennenga som organisation förmånen att få hjälp av Deloittes consulting-avdelning. Under en hel dag hade vi tillgång till ett 30-tal konsulter som i sju olika grupper, tillsammans med representanter från Yennenga, arbetade med att ta fram konkreta lösningar på utmaningar som vi står inför som organisation. Med nya ögon och sin specifika kompetens kunde de olika grupperna leverera idéer, förslag och färdiga lösningar på flera av våra frågeställningar.

Eftersom Yennenga Progress erbjuder en ny och unik modell för att arbeta med hållbar samhällsutveckling kan och vill vi inte placeras i något traditionellt fack; hur förklarar vi vår modell på bästa sätt? Yennenga bygger på idén om kompetensmatchning och kunskapsutbyte. Det innebär att en stor del av vår omsättning inte är rena pengar utan värdefull kunskap, en av grupperna arbetade med att ta fram verktyg för att redovisa den typen av inkomst.

Det är första året som Deloitte anordnar en CSR-dag och idén kom från medarbetare som ville bidra konkret till en positiv samhällsutveckling. Yennenga Progress samarbetar sedan flera år med Deloittes redovisningsavdelning som genom ett pro bono-uppdrag sköter all vår ekonomiska administration.

När vi avslutar dagen och alla får dela sina intryck och erfarenheter är det tydligt att dagen varit givande för alla. När vi får dela med oss av vår kunskap och utbyta erfarenheter, tankar och idéer så sker utveckling. Det är en bra illustration av grundtanken med Yennenga Progress och Prinsessan Yennengas inställning – att be om hjälp för att lyckas.

Fredagskrönika: Sara Svensson om livsviktiga beslut

22 januari, 2016

För några veckor sedan såg jag filmen ”Selma” och den berörde mig djupt. Den handlar om medborgarrättsrörelsen och kampen för rösträtt i USA. Jag kan verkligen rekommendera den, och jag har tagit med mig två tankar som jag funderat mycket på sedan dess.

Den första är att det är ett val att göra det goda. Det är inget som bara händer eller som är enkelt. Utan det är ett medvetet val som behöver göras gång på gång. Människorna som var med i rörelsen gjorde ett val att engagera sig för det de trodde på. Att välja att inte använda våld är svårt, väldigt svårt. Visste du att före ett demonstrationståg övade demonstranterna på att ta emot våld och kränkningar, utan att slå tillbaka? Att icke-våld var en strategi och aktiv handling – att inte slå tillbaka.

Det krävs övning för att göra rätt. Om jag vill leva ett liv där jag inte bara tänker på mig själv, krävs det övning. Ge en viss summa varje månad till ett gott ändamål och öka den sakta men säkert. Engagera mig i en förening. Våga säga ifrån när någon säger något kränkande mot en annan människa. Lära mig hur jag kan avleda konfliktsituationer. Allt detta kräver övning – och det kräver att jag gör ett val. Att göra rätt är inget som händer av sig självt. Vi behöver ge varandra stöd för att våga göra de där valen.

Den andra tanken handlar om vad som är värt att leva – eller dö – för. Någonstans i filmen, när det var som svårast och som tyngst, säger Martin Luther King Jr. att ”Our lives are not fully lived if we’re not willing to die for those we love, for what we believe”. Detta säger han under planeringen av en demonstration, i en tid där många har dött i kampen för alla människors lika rättigheter.

Det är ord som har ekat i mig mycket senaste tiden, i vardagen mellan svettiga träningspass och tidiga jobbmorgnar. Har jag modet att ens tänka tanken att det är som Martin Luther King Jr säger? Någonstans i mig finns det en längtan att känna att vissa saker är tillräckligt viktiga att faktiskt leva för – men också att dö för. Ibland tänker jag att jag är beredd att dö för min övertygelse att fler måste få ha det lika bra som jag har haft det. Samtidigt struntar jag av lathet i att skriva under namnpetitioner, och jag har lagt pinsamt få timmar på volontärarbete under 2015.

Mina hjältar är de jag lärt känna och läst om som arbetar för fred, för mänskliga rättigheter, för utveckling – och riskerar sitt liv. På riktigt. De blir hotade, fängslade, torterade, hatade, ja, till och med dödade (är död värre än tortyr? jag vet inte). Jag tror att få tänker ”det här är värt att dö för” utan istället ”det här är värt att leva för” och ”jag tror på det här”. Mina hjältar är de som vågar tänka annorlunda trots att det innebär ett liv i fängelse. De som skriver, som talar, som skapar, som tror på det fria ordet trots att de har en regering som inte låter dem höras. De som vågar ge mat till de ingen vill röra, för de som lär barn och vuxna att skriva och ger en röst mäktigare än något annat. Mina hjältar är alla de som ser att det är ett val att göra gott, ett val som måste göras gång på gång. Mina hjältar blir inte alltid ihågkomna eller har sitt namn nedskrivet i en bok. De flesta goda gärningar i görs i tystnad, en tystnad som skriker högt över allt annat och påminner oss om att även du och jag kan välja att bli hjältar.

Sara Svensson, Fredsaktivist som bl.a. arbetat som Fredsobservatör i Guatemala

Trettonhelgens julkonserter – stor succé!

19 januari, 2016

Tre utsålda konserter och 64 185 kronor till skolan i Nakamtenga!

På bilden ovan ser vi vi kören med sopraner, tenorer, altar och basar. Imponerande stor, eller hur? Vi vill också presentera våra strålande musiker: Anders Ericsson, Mia Jansson Hakola, Per Börjesson med sina violiner, Mathias Dahl vid slagverket, Per Brydewall med basfiolen och Håkan Jonsson vid flygeln – och i mitten vår begåvade och sprudlande dirigent Lotta Tonlycke. Hon får oss alla att lyfta på musikens vingar! Som ni ser hölls konserterna i en liten kyrka, Högbo kyrka. Den fylldes snabbt av glädje och värme.

Ja, här har vi vår dirigent i sitt esse! Ingen brist på inlevelse där inte!

Som kyrkomusiker i Sandviken spelar Lotta förstås vid olika gudstjänster, men hon leder också två körer, Concentus och Hiertekören, som ofta sjunger tillsammans – som på bilden ovan. Ibland blir det riktigt stora evenemang med kör, symfoniorkester och solister – allt under Lottas ledning.

Inbjuden gäst var Bengan Janson. En fantastisk musikant! Virtuos på dragspel och dessutom fin sångare. Han är ett känt namn i musiksverige och har framträtt överallt, på scen och i tv, och gjort skivinspelningar. På bilden spelar tillsammans med Anders Ericsson, som matchar honom perfekt. Ser ni koncentrationen och njutningen?

En stilstudie till. Ser ni rörelsen i Anders stråkhand, i Mathias trumpinne och ögonkontakten mellan Bengan och Mathias?

Vem är det som sjunger med sådan känsla? Eva Mossberg förstås. En skön stämma som passar för många sorters musik. Hon är solist vid gudstjänster och framträder vid konserter av olika slag. Hon har en bred repertoar: kyrkomusik, visor, latinamerikanskt, soul och gospels.

Och här har vi en vacker stämma till: Robert Sikström – tenor. Han sjunger ofta solo vid våra konserter. Ibland är han solist tillsammans med Eva.

Här är det sopranerna som tar i. Bakom dem öser tenorerna på. Ni anar nog vilket sound det blev i den lilla kyrkan.

En kvartett tjusiga damer som sjunger så ljuvligt tillsammans. TEKLA kallar dom sig: T – för Tina (Ohlsson) E – för Eva (Mossberg) K – för Kajsa (Winder) och L A – för Lotta (Tonlycke). Lotta och Eva känner ni igen, Tina är den mörka skönheten och Kajsa den ljusa skönheten.

Vi avslutade varje konsert med José Felicianos Feliz Navidad – klapp i händerna och glädjeyra!

Fredagstanke

15 januari, 2016

May God bless you with discomfort

At easy answers, half-truths, and superficial relationships

So that you may live deep within your heart.

May God bless you with anger

At injustice, oppression, and exploitation of people,

So that you may work for justice, freedom, and peace.

May God bless you with tears

To shed for those who suffer pain, rejection, hunger and war,

So that you may reach out your hand to comfort them and

To turn their pain into joy.

And may God bless you with enough foolishness

To believe that you can make a difference in the world,

So that you can do what others claim cannot be done

To bring justice and kindness to all our children and the poor.

Amen

“Franciscan Benediction,” quoted by Phillip Yancey in his book, Prayer: Does It Make Any Difference?

Under rubriken ”A little inspiration” fick vi den här bönen till oss. Vi tar den med oss denna fredag och framåt!

Veckans krönika: Anna i Nakamtenga

23 december, 2015

Nästan varje dag efter skolan tar jag min kamera och min vattenflaska och ger mig ut i byn. Promenader- det är det bästa sättet att lära känna ett land på tycker jag!

Att ta sig ut längst ut till de mest avlägsna husen. Sätta sig ned en stund hos de gamla skratt-rynkiga och otroligt vackra kvinnorna, det är det bästa man kan göra när man kommer hit!

På alla mina många och långa promenader finns det en sak som för mig är extra påtaglig, och det är hur otroligt mycket glädje som finns. Aldrig har jag sett så glada gamla människor som i Burkina. Att tänka på alla ensamma hemtjänst tanter och farbröder i Sverige gör ont i hjärtat. Vi pratar så mycket om välmående, frihet och allas rätt till sitt eget, att vi ibland glömmer bort människan.

Jag tror att det är tack vare sättet man lever på här som gör alla så glada. Alla tillsammans i familjen, för den är det viktigaste vi har. Misären finns runt varje husknut och då är det inte små-problem utan avgrundshål. Jag tror att om man vet hur botten ser ut, det är då man kan vara riktigt glad, för då vet man med säkerhet vad man ska vara glad för.

Man har mycket att lära av de gamla här. Om inte annat så lär man sig att se sin egen verklighet i ett annat ljus, och det om något är en värdefull kunskap att ta med sig hem.

Anna Waern-Bugge i Nakamtenga

Veckans krönika: Anna i Nakamtenga

19 december, 2015

Jag bestämde mig denna kväll för att ge mig ut på en av mina långa promenader. Dammet yr om fötterna när jag tar ut på stegen, ut genom grinden i muren, där man måste vara försiktig för snabba cyklar och förbi Adamas lilla gård. Jag stannar upp en stund och hälsar på och bestämmer träff med den äldsta dottern för en promenad imorgon kväll. Jag lämnar henne i hemmets bestyr och går vidare, åt vänster och en ny riktning denna kväll. På vägen möter jag två pojkar som hämtar in korna för kvällen, vi nickar och hälsar, innan vi går vidare åt varsitt håll. Korna stannar upp en stund, osäkra på vem jag är, innan de lugnt lunkar vidare hemåt. Lite längre fram vid sidan av stigen, står en liten dunge träd. Två kvinnor ska just ta och hiva upp stora bylten med långa spretande kvistar på ryggarna. Tunga ser de ut, men kvinnorna här är starka som björnar och gör det utan problem.

Överallt står får och betar och rätt som det är flyger de där vackra svarta fåglarna med långa stjärtfjädrar över huvudet på mig. Som ett moln lyfter en annan flock med små småfåglar från en buske framför mig och fyller för ett ögonblick hela mitt synfält med sina snabba vingslag. Swisch några gånger och så är de alla borta.

Långt borta utanför några lerhus står två barn och vinkar, och med vinden når deras ”bonjour tanti!”mina öron. Säkert är det några barn från skolan, men jag kan inte på så långt håll se vilka det är. Vidare går promenaden. Över en intorkat bäck, och genast blir omgivningen mycket grönare. Fler och större träd än tidigare och små buskar med långa vassa taggar börjar ta form. Solen börjar gå ned och jag borde verkligen gå hem. Samtidigt kan jag inte riktigt slita mig från detta skådespel. Jag befinner mig i den yttersta friheten. Det vackra sceneri som bara återfinns i gamla filmer med Meryl Streep och storslagna orkesterstycken. Jag stannar upp ett slag för att ta in. Vänder mig mot solen för att se att jag faktiskt går åt rätt håll. Efter någon timme kan det vara svårt att veta… och man vill inte stå ensam och borttappad när mörkret kommer. Jag traskar med långa och raska steg tillbaka över vidderna genom byn. Blir omcyklad av två jordnötssmaskande tonårspojkar som vinkar innan de försvinner bakom kullen. Nästan mörkt nu och jag hälsar snabbt på en kvinna och en liten pojke och frågar om det är åt rätt håll jag går. Hon skrattar jakande och pekar åt höger. Franska kan hon inte men det gör ingenting. Hennes ögon följer mig en bit på väg, och jag vet att jag inte behöver vara orolig för mörkret för hela byn vakar över mig.

Anna Waern-Bugge, Nakamtenga

Veckans krönika: Felix Ockborn om att lägga mer tid på att lyssna

11 december, 2015

För en månad sedan hade jag privilegiet att få besöka norra Pakistan för att göra en analys av hållbarhetsrisker i leverantörskedjan för ett svenskt företag. Jag fick besöka små produktionsenheter och även vara hemma hos människor och höra dem beskriva sin situation och sina behov. Många av dem jag pratade med var Afghaniska flyktingar där en av ytterst få möjligheter till inkomst, och därmed möjlighet att kunna ge sina barn utbildning, kom genom arbetet leverantörerna erbjöd. Uppdraget var dels att analysera sociala och miljömässiga risker. Men det var lika mycket att undersöka möjligheterna för företaget att bidra till en positiv utveckling. Och det var det som verkligen fick mig inspirerad.

Jag har jobbat med hållbarhetsfrågor inom textilindustrin i åtta år. Jag har bott i Kina och arbetat med att utveckla program för att implementera krav som beskrivs i policydokument som uppförandekoder. De första uppförandekoderna togs fram inom textilindustrin på 90-talet togs som verktyg för att börja ta tag i arbetsmiljöproblem i leverantörskedjan. Många företag har sedan dess kunnat bidra till att det blivit bättre på arbetsplatserna. Detta har skett genom revisioner på fabrikerna och att man på olika sätt motiverar leverantörer att implementera förbättringar.

Dessvärre finns det väldigt många företag som knappt påbörjat att faktiskt implementera sin uppförandekod, men de har klarat sig från kritik genom att visa att de har en kod enligt konstens alla regler som de kräver att alla leverantörer skriver under, samt att de köper revisioner från externa företag som visar att situationen är ok. En konsekvens av uppförandekoder är att ”revisionsbusinessen” vuxit till en mångmiljonindustri. Det görs tusentals av revisioner på fabriker runt om i världen som många gånger inte kommer i närheten av att dokumentera den faktiska situationen.

Det var detta jag kom att tänka på när jag satt och drack te med flyktingarna i Pakistan. Företag borde lägga mindre tid och pengar på att köpa revisioner utifrån långa kravlistor i sin kod. Jag är övertygad om att de skulle kunna bidra till mer positiv förändring om de istället la tid på att lyssna och ta reda på leverantörernas och arbetarnas behov. Och sen lägga resurser på att bjuda in leverantörerna att delta i projekt som utformats utifrån vad man gemensamt identifierat som fokusområden. Dessa projekt bör drivas av lokala samarbetspartners och helst tillsammans med andra företag med direkt eller indirekt verksamhet i samma område, för de stora utmaningarna som låga löner och vattenbrist, är systemfrågor som man inte kan påverka i så stor grad ensam. Detta är en lärdom som många företag har tagit till sig efter 15 år med revisioner och många program genomförs nu för att skapa lokal dialog och samverkan för att ge människor möjlighet att förhandla om sin egen lön och gemensamt förvalta vattenresurser. Det är självklart viktigt att mäta utveckling och det görs bäst genom deltagarnas egna self-assessments och ett fåtal riktade revisioner för verifikation.

Det företagen däremot ska göra själva är att bestämma sig för att de är villiga att investera i sin leverantörskedja. Jag menar att man kan motivera att producera i låglöneländer för att man genom arbetstillfällen bidrar till ekonomisk utveckling OM man samtidigt engagerar sig lokalt för att säkerställa att den utvecklingen faktiskt kommer arbetarna till gagn. Det är också det bästa sättet att på lång sikt minska sina risker. Detta måste vara förankrat i högsta ledningen; att företagets värde ökar genom att man på detta sätt kan uppvisa positiv utveckling och lägre risk i sin leverantörskedja. Företagen måste också se till att inköpsfunktionen skickar samma budskap till leverantörerna och inte underminerar utvecklingen genom sättet de förhandlar om priser och ledtider.

Lästips: ”Management in Complex Environments”, Näringlivets Internationella Råd (NIR) http://www.nir.se/publikationer/

Felix Ockborn, hållbarhetsrådgivare på Sustema

Veckans krönika: Stina om att samla på saker

4 december, 2015

När jag var barn älskade jag att samla på saker. Lite beroende på vilket land jag befann mig kunde ju detta skilja sig åt. Vackra snäckor, stenar, tändsticksaskar, djur, eller bokmärken, luktsuddgummi, tvålar, brevpapper och servetter. Frimärken funkade ju överallt, så den samlingen är jag faktiskt rätt stolt över!

Nu förtiden försöker jag att inte samla på något alls, förutom kompetenser och erfarenheter. Och då menar jag egentligen inte jag personligen, utan snarare att jag samlar på personer. När jag grundade Yennenga Progress var det precis vad jag gjorde. Jag började samla på experter och människor med viktiga erfarenheter.

I världen finns massor av coola personer med fantastiska visioner, stark drivkraft, och ett ”kall” att förändra, som gör att de är beredda att offra mycket av egen bekvämlighet, och även behöver hantera en och annan motståndare på vägen. Det är dessa personer som är ”uppdragsgivare” i vår organisation. Alla andra som engagerar sig med sina kompetenser och sin tid, är till för dem.

I verksamhet efter verksamhet som vi drog igång blev det tydligt:

Var du än befinner dig och vad du än gör är det rätt kompetenser och rätt nätverk, som gör att du lyckas, både på kort och på lång sikt.

Det är därför Yennenga Progress verksamheter inte kan hålla sig samlade geografiskt. För jag blir överlycklig när vi hittar ett nytt initiativ i samma riktning som kan bidra till lösningar i de redan befintliga verksamheterna, så att varje verksamhet slipper uppfinna hjulet själva, verksamheterna får nya bollplank och experter med rätt kompetens att bolla både positiva resultat och nya utmaning med, och alla verksamheterna kan samordna och tillsammans hitta pusselbitar för helheten.

Vi har idag ett nätverk inom ett brett fält av yrkeskårer och forskare som gör att jag heller inte behöver hävda att jag kan allt som behövs inom de verksamhetsområden vi arbetar.

När vi slår våra kloka huvuden ihop, kan vi åstadkomma massor. Vi behöver mötesplatser för att tillsammans hitta alternativ, inte bara plåstra om symptom utan ta tag i grundorsaker.

Så om du vill ingå i en sådan ”samling” och vara en del av den helhet vi tillsammans skapar, är det bara att höra av dig!

Varmaste hälsningar

Stina

Veckans krönika: Om förebilder

27 november, 2015

I mörka tider är det extra viktigt med starka förebilder. Stina skickar hälsningar från ett vackert Sydafrika där hon haft inspirerande möten med Desmond och Mpho Tutu. I ett november-grått Stockholm går jag och ser filmen Taikon av Lawen Mohtadi och Gellert Tamas.

Mitt första möte med Katarina Taikon var som för många andra böckerna om Katitzi. Genom Mohtadis och Tamas film får jag en mer komplex och djupare bild av en djupt övertygad människorättsaktivist som arbetade oerhört hårt för att mänskliga rättigheter ska gälla alla. Alltid.

Katarina Taikon föddes på 30-talet i ett tält utanför Örebro. Mamman dog när Katarina var 9 månader, Katarina lämnades bort till fosterfamilj och barnhem och återvände sedan som 7-åring till sin familj som då drev ett tivoli. Barndomen präglades av det hårda livet i tältläger, våld och trakasserier riktade mot romer.

Genom en huvudroll i Arne Sucksdorffs kortfilm uppbrott fick Katarina ett nytt nätverk och kontakter som gav inträde till Stockholms kulturvärld. I början av 60-talet började hennes engagemang för romernas lika rättigheter genom demonstrationer, vuxenutbildning och ett ständigt uppvaktande av dåvarande statsministrar Tage Erlander och Olof Palme.

Flera förändringar skedde, men för långsamt! Det gjorde Katarina uppgiven. Men uppgivenheten landade i att hennes engagemang tog ny form då hon skrev böckerna om Katitzi som lästs och älskats av många både barn och vuxna.

I filmen skildras ett fantastiskt engagemang, stark drivkraft och vilja till förändring. Det är på många sätt en sorglig film och samtidigt både vacker och inspirerande. När jag går ut från biografen känner jag mig arg och hoppfull. Världen är full av hjältar och det värmer mitt hjärta och ger energi att göra åtminstone något. Som Anne Frank uttryckte det: Tänk så underbart det är, att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt. Stort eller smått är det ord att bära med sig och inspireras av.

Fredrika Uggla

Containern har anlänt!

16 november, 2015

I september packade vi en stor container med maskiner och material till de olika verksamheterna i Nakamtenga. Det var en dag av bärande och pusslande för att få plats med alla bra saker, som tur var hade vi hjälp av truck-föraren Pajam som tog hand om allt tungt som skulle upp i containern.

Nu, ungefär två månader senare, med hjälp av DB Schenker, är containern på plats i byn. Eftersom det inte finns någon truck i Nakamtenga var vi väldigt fundersamma över hur vi skulle kunna lasta av alla tunga maskiner. Men bygg-teamet ställde upp med glada miner och starka armar och efter mindre än två timmar var allt avlastat. De lyfte bland annat av en stor såg som väger mer än ett ton – det är fantastiskt vilken styrka vi har när vi är tillsammans!

Veckans krönika: Mens, jämställdhet och hållbar fred

30 oktober, 2015

De senaste veckorna har handlat om hormoner, könsroller och patriarkala strukturer på flera sätt. Förra hösten, när vi arrangerade vår första Fredskonferens i Örebro så blev det tydligt att vi, om vi vill bygga en hållbar fred, måste jobba med att förändra synen på maskulinitet. Då fokuserade vi på DR Kongo där brutala våldtäkter används som vapen i kriget. De samtal vi hade då ledde oss in på spåret att under årets Fredskonferens helt fokusera på frågan om maskulinitet. Vi valde den medvetet spetsiga titeln Hormoner och hållbar fred – finns det ett samband? Hormoner har förmodligen har ganska lite med fred att göra. Däremot spelar föreställningen om maskulinitet en viktig roll.

Av en händelse (?) råkade vår Menskväll gå av stapeln samma vecka. Denise Malmberg, som skrivit avhandlingen Skammens röda blomma?: menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition, berättade om hur människor sett på mens under historien. Denise menade att det som blir uppenbart när vi undersöker mensens historia närmre är att det inte är mensen i sig som väcker olika reaktioner, utan synen på kvinnan. I artikeln ”Egg and the Sperm” (1991) skriver Emily Martin:

“In the case of women, the monthly cycle is described as being designed to produce eggs and prepare a suitable place for them to be fertilized and grown-all to the end of making babies. But the enthusiasm ends there. By extolling the female cycle as a productive enterprise, menstruation must necessarily be viewed as a failure.”

När kvinnors viktigaste uppgift anses vara att bära och föda barn, ja då blir ju menstruationen ett misslyckande. I förläningen blir detta misslyckande skamligt och någonting som bör gömmas. Så går vi där med handen hårt knuten runt tampongen så att ingen ska se. Det här hymlandet med mensen skapar en massa problem. Mens påverkar livet i mycket stor utsträckning för de flesta kvinnor, men i synnerhet för den större del av världens kvinnliga befolkning som inte har tillgång till engångsprodukter. Varannan person har mens 2400 dagar under sitt liv. Det innebär två månader under ett läsår, som flickor från 12-årsåldern inte kan ta sig till skolan. Skolorna saknar ofta fungerande latriner och rent vatten. Att köpa bindor och tamponger existerar inte ens i fantasin hos vanliga flickor.

När vi pratar om någonting här på kontoret, det kan vara vad som helst, så kokar det hela oftast ned till att det är något allvarligt fel med hur vi ser på vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Framförallt vad vi ser som manligt faktiskt. Vår slutsats blir nästan alltid att vi måste jobba mer med att förändra de patriarkala strukturerna i världen, och definitionen av manlighet. Om vi på allvar vill förändra och skapa demokrati (vilket förutsätter jämställdhet) vill vi jobba med mansgrupper för att män tillsammans ska kunna lyfta frågor om manlighet, relationer, samhällsroll och vikten av att vara förebilder – och därmed också föräldraskap. När vi under Fredskonferensen ställde frågan Vad behöver en feministisk utrikespolitik innehålla för att bidra till hållbar fred? Så handlade flera av svaren om vikten av att stötta fäder att ta en aktiv roll i barnens uppfostran och i familjen. Männen – den stora massan goda män – måste med om vi ska nå jämställdhet och hållbar fred både i vardagssituationer och i ett globalt perspektiv.

Fredrika Uggla

Veckans krönika: Barnhem – fel hjälp för utsatta barn

16 oktober, 2015

Jag har alltid flyttat runt. Hela min barndom består av två och tre- årsperioder och efter varje period ett uppbrott från det som är ”hemma”. För att kanske aldrig mer återvända. Jag fick lära mig av en psykolog att det är att klassa som trauma. Jag har dock aldrig känt mig speciellt traumatiserad. Snarare tvärt om välsignad av en fantastiskt händelserik barndom och uppväxt.

För trots allt har jag haft en grundläggande kontinuitet. Min familj.

Yennenga Progress arbetar inte uttalat med föräldralösa barn. Vi har barn på våra förskolor och skolor som är föräldralösa, men de bor hos någon släkting, och frågan om barnet bör placeras någon annan stans har inte varit aktuell.

Då och då har vi förstås något barn som far illa, men då inte för att de är föräldralösa utan för att de biologiska föräldrarna har olika typer av problem, som drogmissbruk, ekonomiska bekymmer, etc, och då är det ju det som ska lösas. Och detta ingår i arbetet med hälsa, utbildning och socioekonomiska verksamheter som är ständigt växande delar av våra verksamheter.

Då och då kommenterar någon välmenande svensk, något om våra ”barnhem” i Burkina Faso, och syftar då lite slarvigt på våra förskolor. Kanske för att vi är så vana att bilder på afrikanska barn är barnhemsbarn? Jag vill inte att det ska vara så.

Våra förskolor och skolor är specialskolor som riktar in sig på att utveckla metod och innehåll för att tillgodose behoven i en kontext av barn vars modersmål inte används i skolan. Som ska lära sig att läsa, räkna och skriva på ett språk de inte kan. Vars föräldrar själva inte gått i skolan och därmed från dag ett, inte kan hjälpa sina barn i skolan. I deras hem finns inga böcker och inga bilder.

Men de har en driven föräldraförening som inte gav sig förrän verksamheten var uppe och igång, en verksamhet som är i ständig utveckling genom fantastiska pedagoger, en dedikerad rektor, kontakter med forskare och specialpedagoger runt om i världen, som ständigt bidrar med ny input för att vidareutveckla skolan. Föräldraföreningens vision, i en by där i princip alla lever på självhushållande jordbruk, sträcker sig till att fortsätta att skapa, till dess byn har ett universitet! Och jag tror dem!

Med rätt kontakter och kompetenser kommer de att ta sig dit!

Med jämna mellanrum kommer det också personer till oss som vill starta barnhem, i något land där de varit och ”sett behovet”. Eller vill att vi engagerar oss i ett barnhem de själva varit volontärer på.

Genom åren har jag då hänvisat till Monica Woodhouse. Monica har byggt upp, utvecklat, utvärderat. Tagit nya tag. Och utvecklat vidare, en modell för att undvika att barn hamnar på institution. Barnhem är inte för barn. Och hon har gjort det i ett av världens länder som drabbats absolut hårdast av HIV/aids och därmed har hög andel föräldralösa barn.

I tisdags anordnade vi ett frukostseminarium tillsammans med Childhood Foundation och Radiohjälpen, med Monica Woodhouse som hedersgäst, för att lyfta frågan om effekterna av barnhem.

Som vi nämnde på seminariet finns det en flera studier som visar på negativa effekter av institutionsplaceringar, inte minst när det gäller anknytningsproblematik och mental ohälsa. I följande rapporter finns hänvisningar till många av dem:

http://www.scribd.com/doc/215584554/Families-Not-Orphanages-2010#scribd

https://www.savethechildren.org.uk/sites/default/files/docs/Keeping_Children_Out_of_Harmful_Institutions_Final_20.11.09_1.pdf

Barnkonventionen och FN´s guidelines hänvisar också till forskning kring omhändertagande av barn och drar slutsatsen att barnhem helt ska undvikas för barn under tre år och för andra barn användas som ett sista alternativ och bara när det är för barnets bästa:

http://www.unicef.org/protection/alternative_care_Guidelines-English.pdf

Det finns också studier som visar på kopplingen mellan privata utländska givare inkl. volontärturism på barnhem och ökningen av antalet barn på barnhem – dvs att barn i onödan skiljs från sina familjer:

http://www.nextgenerationnepal.org/File/The-Paradox-of-Orphanage-Volunteering.pdf

http://www.unicef.org/eapro/Study_Attitudes_towards_RC.pdf

Till sist vill vi också tipsa om en hemsida där forskning och erfarenheter av institutionsvård och dess alternativ finns samlad

http://www.bettercarenetwork.org/

Vi vill också tipsa om att Radiohjälpens film Ett riktigt hem åt alla sänds i SVT2 den 25/10 kl 19:50 och efter det finns tillgänglig på www.svtplay.se/radiohjalpen.

Stina Berge

Generalsekreterare, Yennenga Progress

Veckans krönika: Idag annonseras vem som får årets Fredspris

9 oktober, 2015

Burkina Faso – landet med medborgare med integritet

I oktober 2014 genomfördes en folklig revolution i Burkina Faso. Revolutionen genomfördes på ett mycket sansat sätt och har sedan framhållits som en förebild då det gäller att göra upp med korrupta maktstrukturer.

En transitionspresident tillsattes samt en transitionsregering. Tillsättandet av regeringen och andra nyckelpersoner genomfördes i nära samarbete mellan olika aktörer i det civila samhället, oppositionspartierna, fackföreningar etc. Ingen av de personer som tillsattes i olika funktioner kunde vara valbara i det presidentval och parlamentsval som bestämdes genomföras i oktober 2015.

Den tillsatta transitionsstrukturen hade som huvudsaklig uppgift att förbereda presidentval, parlamentsval och kommunalval samt också att föreslå ändringar i konstitutionen för att eliminera risker för feltolkningar samt att göra starkare skrivningar i syfte att minska risker för korruption.

Transitionsstrukturen har fått ett starkt stöd från det internationella samfundet och allt var förberett för valkampanj som skulle starta kring den 15 september för valen som fastställts till den 11 oktober.

Den 16 september genomfördes en statskupp som leddes av General Gilbert Diendéré , chef för expresidentens säkerhetsstyrkor. Presidenten arresterades tillsammans med premiärministern och ett par andra nyckelministrar.

Än en gång visade det burkinska folket en gemensam front mot förövarna. Det internationella samfundets olika aktörer fördömde kuppen. Det starkaste fördömandet kom från den Afrikanska Unionen (AU) som helt frankt betecknade kuppmakarna som ”terrorister”. Den senegalesiske presidenten och Benins president utsåg av CEDEAO som medlare. Deras insatser var inte tillräckligt skarpa och man kan förmoda att det fanns en gömd agenda någonstans som hindrade ett mer resolut agerande från deras sida.

RSP, expresidentens säkerhetstrupp placerades ut, främst i huvudstaden Ouagadougou för att hålla protesterna i styr. Ett 20 tal personer dödades i konfrontationer och 100-tals skadades. Det burkinska folket blev mer och mer frustrerade över givarländernas passivitet och då främst USA och Frankrike som har trupp i Ouagadougou.

Burkinas armé tog helt avstånd från kuppmakarna och från de olika regementen som finns runt om i landet, mobiliserades armén och omringade Ouagadougou. RSP tvingades till slut tillbaka till sina kaserner och efter en konfrontation med en hel del skottlossning tvingades de ge upp och lämna sina vapen. General Diendéré flydde fältet och tog sig till Vatikanens ambassad i Ouagadougou.

I går 2 oktober såg vi hur armén var på väg tillbaka till sina regementen runt om i landet. Krisen är överstånden och livet håller på att återgå till det normala. President Kafandou och transitionsregering har återupptagit arbetet med planeringen inför valen som måste skjutas framåt någon månad. De kan förhoppningsvis hållas i slutet av november.

Nu talas om att det burkinska folket ska nomineras till Nobels fredspris. Det är ett gott initiativ för att tydliggöra hur viktigt det är med folklig mobilisering för att motverka krafter som vill spoliera demokratibygget.

Vi som bor och verkar i Burkina Faso är oerhört glada över att de demokratiska krafterna segrade, trots det gamla etablissemangets försök att med stöd av stora pengar, stulna från det burkinska folket, med vapenskrammel ta makten. Det är beklämmande att se hur maktbegär och maktgalenskap inte skyr några som helst medel i försöken att kuva ett folk för att kunna leva vidare i ett elitsamhälle som endast kan upprätthållas med vapen och korruption.

Har folket förstått att de har den verkliga makten i ett demokratiskt samhälle – då finns det inte längre något att hämta för den elit som tyckte att det var bättre förr, i ett samhälle med herrar och undersåtar.

Lennart Karlsson, Burkina Faso

Möt en Yennenga: Gunilla Berglund

6 oktober, 2015

I slutet av oktober åker Gunilla Berglund tillbaka till DR Kongo för att undervisa vid den pågående masterskursen i klinisk psykologi. Tillsammans med Professor Balegamire, Doktor Mukwege och svenska kollegor Jan Bergström, Josefin Särnholm och Matti Ek driver Gunilla Yennenga Progress projekt för Traumaforskning vid Universitée Evangelique Afrique och Panzisjukhuset i Kivu-regionen, Östra Kongo.

Gunilla har alltid engagerat sig i olika samhällsfrågor, hon beskriver det själv som att hon är en produkt av det politiska 70-talet när samhället bubblade av engagemang. Under 70-talet och början av 80-talet bodde hon i Peru där orättvisor och misär var påtagliga bland stora delar av befolkningen som bodde i slumområden. Det var utbredd urbanisering. Bönderna flyttade till stan och villkoren var oerhört tuffa. Många unga kvinnor blev hembiträden och saknade totalt fackliga rättigheter. Det var många intryck som berörde. När hon återvände till Sverige i början av 80-talet för att läsa klart sin utbildning till psykolog sökte hon sig till Orminge i Nacka där hon hade kontakter och visste att det fanns samhällsengagerade människor. På så vis har Gunilla alltid sökt sig till sammanhang där hon får bidra till förändring.

– Jag tror att vi alla är en produkt av vilken tillvaro vi lever i. Att jag har haft det här engagemanget beror på min uppväxt och historia. Det kan födas en hjälte i en situation, men jag tror inte att vissa personer är hjältar. Istället ser jag det som att olika personer kan vara olika bra förebilder i olika avseenden. Jag har inte tänkt på mig själv som en förebild, men på något sätt kanske jag är det genom att med små saker förmedla budskapet om alla människors lika värde och att vi lever i en priviligierad bubbla. Jag vill visa på det perspektivet.

När Yennenga Progress, Doktor Mukwege och Stina Berge sökte upp psykologiska institutionen för att diskutera samarbeten kring Traumaforskning kände Gunilla direkt att det var ett projekt som tilltalade henne och att Yennenga Progress upplägg stämmer väl överens med hennes sätt att se på världen.

– Genom Yennenga Progress upplägg har jag möjlighet att använda min profession till något positivt utöver mitt vanliga arbete. Att arbeta med kompetensmatchning är effektivt eftersom det inte är beroende av tillfälliga ekonomiska möjligheter utan mer av personliga kontakter.

Många vill göra gott men hur ska det gå till? Det är en fråga som Gunilla funderat mycket över.

– Väldigt många insatser som görs med allra största välmening resulterar ändå i att något annat dör. Om jag gör en insats så hindrar jag kanske någon annan från att växa. Jag har landat i att utbildning är en av de saker som är minst farliga eftersom men ger någonting och säger ”varsågod, förvalta den och gör vad du vill”. Jag kan aldrig styra hur utbildningen sedan ska användas. Generellt så måste man fundera över vad det man gör för att hjälpa får för konsekvenser på sikt. Man sår ett frö som man hoppas ska kunna växa och man ger det näring då och då. Sen vet man inte om det blir en gul eller röd blomma – det får man se!

Efter det första mötet med Doktor Mukwege började projektet ta form. Målet är att kunna bedriva forskning kring traumabearbetning på Panzi-sjukhuset i Kongo. I den här typen av forskning är det viktigt att metoderna som används är utformade i den kontext där de ska användas. Eftersom studien bygger på god kontakt mellan forskare och deltagare är det också viktigt med ett gemensamt språk. Eftersom de metoder Gunilla arbetar med inte är utvecklade i Kongo och eftersom hon och hennes kollegor inte talar Swahili, som de flesta patienterna på Panzi-sjukhuset, såg de behovet av att starta en mastersutbildning i psykologi på plats i Kongo. I Kongo finns psykologutbildning på grundnivå, men inte någon masterskurs i klinisk psykologi eller någon forskningsförberedande kurs.

Ibland händer saker och ting av vad som i alla fall till synes är en slump. Ungefär samtidigt som Yennengas team för Traumaforskning började diskutera möjligheterna att skapa en mastersutbildning i Kongo så återvände Professor Balegamire till Kongo från Mocambique där han bott sedan 90-talet. I Mocambique arbetade Professor Balegamire med exakt den här typen av masterskurser i klinisk psykologi och han var självklart intresserad av att starta något liknande i Kongo. Med stipendier från Linnéaus Palme har Gunilla och hennes kollegor kunnat åka till Kongo för att undervisa på masterkursen och Professor Balegamire har besökt Sverige för utbyte och hösten 2016 ska han undervisa på den kurs om Global Mental Health på Stockholms universitet, Psykologiska Institutionen, som Gunilla och Josefin planerar. På sikt hoppas de få medel för att kunna genomföra en behandlingsstudie vid Panzisjukhuset men innan dess ska de göra en förstudie genom att kartlägga vad patienterna på sjukhuset har för behov.

Ett stort problem som Gunilla sett under sina resor till Kongo är att en stor andel av de kvinnor som kommer till Panzisjukhuset för att söka hjälp inte vill återvända till sina byar efter sjukhusvistelsen. Det beror till stor del på den stigmatisering som de människor som varit utsatta för sexuellt våld upplever. Därför ser hon ett behov av utbildning också på gruppnivå ute i samhället. Hon tror att när de börjar kartlägga kvinnornas behov så kommer de att få mångfacetterade svar som inte alltid handlar direkt om det trauma som de utsatts för. Därför kan det behövas en bredare ingång i det arbete som görs med sjukhuset som bas.

Gunilla ser hoppfullt på projektets framtid. De studenter hon mött under arbetet med masterskursen är kunniga, erfarna och motiverade att ta arbetet vidare.

– Det är oerhört inspirerande med olika typer av kunskap som möts i klassrummet. Jag ser det snarare som ett kollegialt utbyte än som undervisning. Utbytet mellan människor från olika kulturer och samhällen blir ännu mer värdefullt i ett land som Kongo som är väldigt segregerat. Att då få mötas utifrån en gemensam plattform känns som en gåva.

I oktober bär det alltså av till Kongo igen, Gunilla och en kollega kommer att vara där under tolv dagar och undervisa i forskningsmetodik vid mastersutbildningen. De hoppas också få möjlighet att åka ut och besöka studenternas arbetsplatser och vardagsmiljöer. I vår åker Gunillas kollegor till Kongo för att ge handledning i det kliniska arbetet. Till sommaren är utbildningen genomförd och teamet hoppas nu på en fortsättning.

– Avtrycken blir inte så stora om det inte finns någon fortsättning så det hoppas jag på! I utbytet vi har så ska Professor Balegamire också komma hit igen och undervisa på kursen vid Stockholms universitet. Det öppnar för fler kontaktytor och nya möjligheter.

Förhoppningen är att framöver kunna få forskningsmedel för att på allvar komma igång med traumaforskningen vid Panzi-sjukhuset. Även om finansieringen än så länge är osäker ser Gunilla hållbarhet i de engagerade och målinriktade människor som finns i projektet.

Veckans krönika: Fredrika Uggla på Fair Trade Forum

2 oktober, 2015

En central hållbarhetsfråga handlar om konsumtion: hur konsumerar jag och hur påverkar mina val någon annan, någon tredje och någon fjärde? Eftersom handelskedjorna ofta är så komplexa är det svårt för många av oss att göra kopplingen mellan valet av kaffe, bomulls-tops eller marmelad i butiken och människan som odlat kaffet, skördat bomullen och plockat frukten. Rättvis handels-rörelsen har från allra första början strävat efter att synliggöra handelskedjorna och lyfta producenternas arbete och arbetsvillkor.

Vi vet att många människor runt om i världen arbetar under oschysta och ibland slavliknande förhållanden. Vi vet att det förekommer barnarbete, att människor utsätts för förbjudna kemikalier, att vissa grupper diskrimineras, att människor inte får skäligt betalt för sitt arbete och att det i många fall är omöjligt att organisera sig fackligt. Vi vet allt detta, men hur hänger det ihop med mitt val i butiken?

Jag har nyligen köpt en ny mössa som jag ska värma mig med i höst. Det är Hato på Yennengas textilskola som har stickat mössan. Jag har aldrig träffat Hato personligen, men vi har gemensamma vänner och därför vet jag att Hato har schysta arbetsförhållanden och får en skälig lön för sitt hantverk. Det här är ett exempel på rättvis handel i sin enklaste form, det finns egentligen inga mellanhänder eftersom både Hato och jag är del av Yennengas nätverk, vägen från Hato till mig är helt transparent.

Alla handelskedjor kan givetvis inte vara så överskådliga som den här, men jag tror att nyckeln till en mer rättvis handel är just detta; bakom varje produkt finns en berättelse. Jag vet inte alltid exakt vilken berättelse som är kopplat till ett särskilt kaffepaket, men jag vet att berättelsen finns där, jag vet att i andra änden av handelskedjan finns en människa som har rätt till schysta arbetsvillkor. När vi börjar lyssna efter människors berättelser och ser de stora och små sammanhangen bakom de produkter vi köper så blir valet vid butikshyllan inte särskilt svårt. Om vi väljer att köpa produkter från småskaliga fair trade-producenter, produkter med WFTO-märkning eller produkter med Fairtade-märkning är vi med och skapar en ny berättelse om en rättvis världshandel.

DB Schenkers logistik magasin!

28 september, 2015

Texten:

I slutet av juli skickade DB Schenker två containrar till Burkina Faso med utrustning till ett sjukhus och en skola.

– Även med små medel kan man uträtta stora saker, säger Stina Berge, generalsekreterare på Yennenga Progress kansli i Sverige som är den organisation som samlat in utrustningen.

Yennenga Progress jobbar med social utveckling inom väl avgränsade områden.

– Det är lätt att bygga en skola och tro att man gjort något bra. Men det svåra är att fylla en skola med en fungerande pedagogik. I Burkina Faso är det officiella språket franska, men de flesta invånarna pratar andra språk. Och det är naturligtvis ännu svårare att bedriva undervisning på ett språk de flesta av barnen inte pratar, när föräldrar dessutom är analfabeter och inte har möjlighet att hjälpa sina barn med läxorna, säger Stina Berge.

Därför satsar Yennenga Progress inte bara på att bygga skolor, de utvecklar också läromedel anpassade till eleverna. Både texter och bilder måste hämtas från barnens närmiljö så att barnen kan identifiera sig med det som förmedlas. På skolan tillverkar pedagogerna allt från bilder till Memoryspel, till matteböcker, till alfabet med bilder från byn så att ordminne också blir ett bildminne.

– Men då är det viktigt att en hink ser ut på ett sådant sätt att eleverna känner igen den som en hink, och inte något designat mästerverk från I-världen, säger Stina Berge.

De jobbar långsiktigt och är noga med att de verksamheter de etablerar också fungerar som de ska. Möblerna som DB Schenker nu skickar från Stockholm går till en skola som växer fram med en årskurs om året i den lilla byn Nakamtenga i Burkina Faso.

– Vi började med förskolan som är i tre åldersgrupper, sedan har vi successivt byggt på med en årskurs om året i grundskolan och nu startar våra första fjärdeklassare. I höst kommer cirka 200 elever att gå i vår skola där, säger Stina Berge.

Yennenga Progress skolor i Burkina Faso är framgångsrika och det är stor skillnad på kvaliteten i dem och de kommunala skolorna.

– Vi har exempel där ett syskon går i vår skola, och ett annat i en kommunal, där vår tredjeklassare språkligt passerat sitt syskon som går i sjuan, och därmed har mycket lättare att uttrycka sig och arbeta med lästa texter, säger Stina Berge.

För några år sedan kom några gamla elever, från Yennengas allra första förskoleklasser. De var nu i tonåren och hade slutat skolan, av olika anledningar. De flesta människor i landet lever på jordbruk, men precis som i Sverige kan man bara odla under en begränsad period. De gamla eleverna ville göra något annat.

– De ville kunna försörja sig på ett yrke och behövde utbildning. Så vi startade på ungdomarnas initiativ tre yrkesskolor – restaurang, textil och bygg/verkstad, berättar Stina Berge.

Allt man gör på skolan är i skarpt läge, restaurangen som hör till skolan är öppen för gäster, textilskolan tillverkar bland annat mössor och väskor som man säljer och bygg/verkstad utför riktiga arbeten – inte bara träning.

Stina Berge är själv på plats i Burkina Faso cirka två gånger om året – och hon har sett en stor förändring sedan yrkesskolorna startades.

– Kvinnorna har alltid dragit det tunga lasset. De är ute och sköter hirsåkern tillsammans med mannen hela dagarna. Men innan de går ut till den stora åkern måste kvinnan sköta sin egna lilla åker där hon odlar bönor och andra saker, berättar Stina Berge.

Därför går kvinnorna i allmänhet upp vid femtiden, sköter sin åker, ser till att barnen kommer till skolan och att mannen får mat. När de jobbat färdigt på åkern är det återigen mat till familjen och jobb på den egna åkern innan det är dags att sova. Nästa dag är det likadant.

– Traditioner och könsroller sitter djupt och det nya samhället där det inte längre finns möjlighet till att jaga etc, gör att männens traditionella arbetsuppgifter uteblir. Detta är tärande för självkänsla och självuppfattning och leder lätt till destruktiva mönster. Kvinnorna sliter, och när hirsen är skördad har mannen inget vettigt att göra på dagarna, de blir arbetslösa vilket leder till frustration och dålig självkänsla, säger Stina Berge.

Men yrkesskolorna har inneburit en förändring för dem som går där.

– De får lön varannan vecka och en kvinna berättade för mig att det var första gången som hennes man bidragit till hushållskassan. Då hade de ändå en son på 14 år. En annan man ville att jag skulle ta en bild på honom när han arbetade för att han skulle kunna visa sin tioårige son att han jobbar, säger Stina Berge. Då är det lätt att se hur lite som behövs för att åter får känna ett människovärde, stolthet och en mening i tillvaron, och då är det också lättare att bli en positiv del av samhället och engagera sig för sin familj och sin bys utveckling.

Nu har cirka 80 personer i det lilla samhället regelbunden lön vilket gör att de bland annat kunnat bygga ett hus, köpa en cykel eller en mopeder och även börja kosta på sig andra saker.

– Plötsligt växer det upp verkstäder och kaféer, tidigare var det meningslöst eftersom ingen hade pengar att göra av med. Nu byggs det med lokalt material av lokal personal och det ger en stolthet bland dem som bor där, att de klarar det själva. Med små medel kan man åstadkomma stora förändringar, säger Stina Berge.

Denis Mukwege

Sjukhusutrustningen från Borås Lasarett ska till en klinik som nu är under planering i byn Nakamtenga i Burkina Faso. Vårdmodellen är framtagen av Dr Denis Mukwege. Han är känd för att han inriktat sig på offren för strategiska våldtäkter i inbördeskriget i Kongo.

– Vårdmodellen är en unik metod för holistisk, integrerad vård som fokuserar på stärkande av kvinnor och flickor – inklusive förebyggande och behandling av sexuellt våld. Metoden bygger på reproduktiv hälsa, mödravård, vård av nyfödda och barnhälsovård, och kan därefter expandera till andra medicinska områden.

Denis Mukwege är 60 år och utbildad som gynekolog i Frankrike. Sedan 2001 är han chefsläkare på Panzisjukhuset som byggdes med stöd från Sverige i slutet av 1990-talet.

Sjukhuset tar hand om många skadade människor som flytt undan rebeller och regeringssoldater Varje dag kommer ett tiotal svåra fall till sjukhuset. Det handlar inte bara om medicinsk rehabilitering, sjukhuset erbjuder bland annat terapi för att bearbeta de alvarliga trauman de upplevt, få de våldtagna kvinnornas män och familjer att kunna återförenas och att få kvinnorna att älska de barn som fötts till följd av våldtäkterna.

I krigets Kongo-Kinshasa används våldtäkter som ett strategiskt vapen. Miljontals kvinnor har drabbats av våldet.

1994 utfördes ett folkmord i Rwanda. Delar av den ansvariga armén flydde till Kongo och är en stor del av det kaos som råder i landet.

Det finns stora naturrikedomar i landet som bryts och förs ut ur landet utom kontroll för staten och så länge det är kaos i landet kan den handeln fortsätta.

Denis Mukwege har tagit emot en mängd utmärkelser, bland annat har han fått motta FN:s pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset. 2013 fick han Right Livelihood Award, nominerad av Yennenga Progress.

Historien om Yennenga:
Legenden från 1300-talet berättar om. Prinsessan Yennenga var duktig och modig, vilket gjorde att hon erbjöds att träna både fäktning och skytte tillsammans med kungens soldater. Snart var hon bättre än sina bröder på att rida, och bättre med både spjut och pilbåge än kungens krigare. Yennenga fick därför uppdraget att leda kungens soldater.

När Yennenga så småningom ville bilda familj blev hennes far konungen rasande och slängde henne i en fängelsehåla. Älskad som hon var av folket fick hon hjälp att fly. Efter en äventyrlig flykt träffade hon elefantjägaren Riale. De blev kära och fick en son.

Tiden gick och en dag bestämde den lilla familjen sig för att återvända. Det blev stor fest i riket när folkets prinsessa hade kommit tillbaka. Nu hade även kungen ångrat sig, Yennenga blev hans viktigaste rådgivare och levde ”lyckliga i alla sina dar”.

– Yennenga står för en hel rad saker som vi tror är grundläggande för att skapa hållbarhet både socialt, miljömässigt och ekonomiskt. Hon vågade ta hjälp av andra för att lyckas. Hon försökte föra dialog, och visade beslutsamhet och handlingskraft i sitt livsval. Hon överskred könsrollerna, och vägrade att blint acceptera regler och överheter, säger Stina Berge.

Burkina Faso:

Huvudstad Ouagadougou

Officiellt språk: Franska

Statsskick: Republik

Befolkningsmängd (2013): 16,93 miljoner

Burkina Faso hette Övre Volta mellan 1960 och 1984. Landet har gränser till Benin,Elfenbenskusten, Ghana, Mali, Niger och Togo.

Burkina Fasos befolkning består av mer än 160 etniska grupper. Knappt hälften av invånarna är mossi, som bevarat gamla traditioner och riter. De lever av jordbruk i landets mellersta och norra delar. Fulani är boskapsskötare i norr.

Landets officiella språk är sedan kolonialtiden franska, vilket få infödda talar, 90 procent av invånarna talar afrikanska språk tillhörande den sudanesiska språkfamiljen. 75 procent av befolkningen var analfabeter 2003.

2003 var spädbarnsdödligheten nästan 10 procent och andelen hiv/aids-smittade invånare 4,2 procent.

Möt en Yennenga: Christiane Fürnkranz

24 september, 2015

Med en aldrig sinande entusiasm levererar Christiane Fürnkranz väskor fulla av ord, språk och kunskap. Väskorna är fulla av böcker på franska och engelska som Christiane noggrant valt ut för att barnen i Yennenga-skolan i Nakamtenga ska ha ett väl utrustat bibliotek som skapar läsglädje samtidigt som det är ett medel för språkinlärning.

Christiane har bott i Sverige i 50 år, hon kom hit som 21-åring efter att ha vuxit upp i Östtyskland under kalla kriget. Till Västtyskland kom hon som barn tillsammans med sin familj som flykting från DDR. Christiane berättar hur hon identifierar sig med människor som tvingas fly idag och hur hon själv uppskattade alla de människor som hjälpte henne och hennes familj, hur kvinnor engagerade i Röda korset delade ut mat, varm choklad och kläder.

– Att själv behöva hjälp och bli väl omhändertagen har gjort att om jag kan hjälpa en annan människa, så frågar jag inte så mycket mer än vad jag kan göra för min medmänniska. Jag har haft sådan tur och de som hjälpt mig har gett mig mina värderingar genom sina handlingar.

I sitt arbete som lärare på Komvux och gymnasieskolor i Stockholm har Christiane gett vidare av det hon fått till sina elever i samtal och engagemang. Sista året som lärare lärde Christiane känna en ny vän genom ett gemensamt engagemang för miljö- och klimatfrågor. Genom sin vän fick Christiane kontakt med Yennenga Progress som då letade efter böcker på franska och engelska till skolan i Nakamtenga. Christiane hade möjlighet att få begagnade böcker från skolan där hon jobbade och letade också igenom sina egna bokhyllor och skickade iväg ett första lass med böcker.

När det gick upp för Christiane att målgruppen för böckerna var barn, och vuxna, som håller på att lära sig läsa insåg hon att de böcker hon skickat, främst franska klassiker och nobel-pristagare, kanske var lite för komplicerade. Sedan dess har hennes uppdrag varit självklart: att hitta bra och inspirerande barnböcker på franska, helst av afrikanska författare.

– Det viktigaste är att barnen genom både uppväxt och skolgång får en afrikansk identitet som de är stolta över. När barnen har riklig tillgång till barnlitteratur blir de medvetna om att Afrika har många duktiga barnboksförfattare, illustratörer och målare, och att dessa böcker publiceras i många olika afrikanska länder. Läsning skall ge barnen glädje och kunskap, och de tänker kanske inte ens på att de samtidigt tar del av den rika afrikanska kulturskatten: urgamla berättelser, historiska eller vardagliga händelser, seder och bruk i olika delar av den stora kontinenten.

När Christiane besöker sin dotter i Paris fyller hon sina väskor med nya böcker från second hand-affärer, där hon noggrant gått igenom utbudet och valt ut de bästa böckerna. Under hösten kommer FN:s klimatmöte gå av stapeln i Paris och det innebär flera resor dit för Christiane och fler väskor med böcker till biblioteket i Nakamtenga. En dröm för Christiane är att hälsa på i Nakamtenga, för att se hur livet där är och i vilket sammanhang hennes böcker landar. Hon skulle också vilja lära sig mer om hur människorna i Nakamtenga arbetar med jordbruk.

– Jag känner mig priviligierad att vara en del av Yennenga Progress och göra skillnad. Ett barn som inte får gå i skolan blir begränsat, men ett barn som får tillräckligt med hjälp och stimulans kan gå hur långt som helst och bidra till samhällsutvecklingen.

Veckans krönika: Mattias Goldmann om att sluta snacka uppoffringar!

18 september, 2015

Jag skäms över hur vi i miljörörelsen drivit klimatfrågan. Vi nämns som duktiga opinionsbildare, syns ofta i media och många av oss – jag själv inklusive – har numera många års erfarenhet. Men när det kommer till klimatet plumpar vi trefalt.

För det första: Vi snackar där och då, inte här och nu. Visst är det hemskt att större delen av Bangladesh förmodligen hamnar under vattnet och Tuvalu måste evakueras om temperaturen stiger bortom tvågradersmålet. Men situationen för kommande generationer i en annan del av världen får inte särskilt många att ändra sitt beteende i vardagen.

Låt oss istället fokusera på här och nu – och tyvärr märks ju klimatförändringarna i Sverige redan nu. Översvämningar, skogsbränder… Här bör vårt fokus vara!

För det andra: Inget duger. Vi i miljörörelsen är aldrig nöjda och tillåter oss nästan aldrig att berömma. Den som skaffat en etanolbil, borde ha en gasbil, den som kör på biogas borde köra på el, den som bytt till elbil borde inte ha bil alls… När inget duger, tröttnar man till slut och återgår till att bete sig som vanligt. Den som bara kört bensin eller diesel hela tiden har inte ifrågasatts.

Vi borde våga ha skilda krav; lägre på den genomsnittliga medborgaren, högre på våra välbetalda företrädare som absolut ska kritiseras om de inte är det föredöme de borde vara.

För det tredje: Uppoffringar ses som något fint. ”Vi måste ändra beteende, inte klimat”, är miljörörelsens mantra – men de flesta vill inte ändra beteende, eller har inte friheten att göra det.

Istället är det den ökande välfärden i ett klimatsmart samhälle vi borde lyfta fram. Den som ersatt mängder av prylar med en enda smartphone, har gjort en jätteklimatinsats, den som skaffat Spotify istället för cd-skivor minskar denna klimatpåverkan med över 90%, den som kör Tesla istället för bensin-Volvo med lika mycket – och ingen av dem upplever att de försakat något.

Detta är inget litet problem. Det är vår framtida välfärd som står på spel; den försämras rejält om vi inte hanterar klimatet – och att bli klimatbäst är världens chans för vårt lilla land.

Den 22 oktober fördjupar vi detta på Miljöstegens ”Makten, Miljön & Miljonerna – Så räddar vi klimatet, tjänar mer pengar och får mer inflytande”. Jag hoppas du kommer – och att vi tillsammans kan ta viktiga miljösteg framåt!

Mattias Goldmann

VD för den gröna och liberala tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet (som inte alltid räknas in i miljörörelsen, men det struntar jag i).

Veckans krönika: Gränser

4 september, 2015

Trots att klockan bara var 8 på morgonen, mitt under Almedalsveckan, då vi vet att många är uppe sent på kvällarna, fylldes trädgården fort på morgonen. Yennenga Progress bjöd in till frukostseminarium med samtal kring temat Bortom våra egna gränser – svaret för framtidens hållbarhet? Marika Griehsel, Afrikakännare, dokumentärfilmare och medlem i Yennenga Progress Advisory Board ledde ett samtal om olika slags gränser, utifrån den film om Gränser som hon precis gjort. PÅ scen hade vi Cancerläkaren Stefan Einhorn, Ärkebiskop Antje Jackelen vars valspråk är ”Gud är större”, artisten Dogge Doggelito som var först med att rappa på svenska, och Stina Berge grundare av Yennenga Progress. Det utvecklade sig till ett spännande samtal om personliga erfarenheter av gränser, faktiska såväl som imaginära. Allvarligt ämne, men skratten blev många med dessa strålande människorna på scenen, som verkligen har förmågan att sätta fingret på finurliga poänger, vara personliga, snabba i tanken och enormt varma i själen.

Inom allt fler områden inser vi att vi inte kan uppnå genomgripande resultat inom för snäva gränser. Vi ser det inom medicin, polisiära insatser och teknik, men också övergripande frågor som fred och hållbarhet. Med dagens mänskliga katastrof över EUs gränser blir det onekligen något vi inte kan blunda för.

Att ta oss bortom gränser är själva kärnan i Yennenga Progress verksamhet. En grundläggande tes för framgång i Yennenga Progress arbete är att vi måste utmana begränsande normer och oss själva. Vi måste se bredare både genom tvärvetenskaplighet men också i vår egen personliga utveckling.

Samtalet i Almedalen rörde sig från gränser mellan nationer och människor, till gränsen mellan liv och död. Från det nödvändiga och positiva i vissa gränser till det destruktiva och negativa i andra gränser. En viktig tanke att bära med sig är denna: gränser är nödvändiga för att vi ska kunna förstå och tolka världen, men somliga gränser bör kunna omprövas och dras om. Genom att ifrågasätta och utmana framförallt våra egna gränser kan vi utvecklas och hitta nya vägar framåt.

Kanske är det hög tid att ta ännu ett samtal om gränser, just idag, just vid ditt bord, just nu.

Språk och demokrati

28 augusti, 2015

I ett land som Sverige är det lätt att ta demokratiska värderingar och rättigheter för givna. Visst händer det att de demokratiska kugghjulen kärvar, men i grund och botten upplever nog de flesta att demokratin är ganska stabil. Och språket är en av de många byggstenar som bidrar till stabiliteten.

Makt och språk hänger ihop

Ofta hänger språk ihop med makt, åtminstone med tillgången till makt. Abstrakta företeelser som makt, demokrati och jämlikhet fördelas nämligen av den som har makten – språket – att beskriva dem. Den som har makten över språket har också makten att skriva reglerna som styr hur resurserna ska fördelas, makten att tolka reglerna, och slutligen makten att genomdriva dem.

I Sverige kan i princip alla vuxna läsa, och det finns en lång tradition av öppenhet i den offentliga förvaltningen med lagstadgad rätt att ta del av offentliga handlingar. Dessutom har Sverige också en språklag som säger att myndigheterna ska uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt. Sammantaget gör det här att jag och alla andra som bor här har goda förutsättningar att förstå och påverka de offentliga institutionerna, och att förstå och delta i det offentliga samtalet. Vi kan förstå makten, och vi kan påverka den med demokratiska medel. Till exempel genom att skriva insändare, motioner och artiklar.

Demokrati är att kunna och få förstå

Men myntet har två sidor. Hur demokratiskt är det att få ta del av en offentlig handling som är så krångligt skriven att man inte kan förstå den, eller om man måste vara jurist eller skatteexpert för att faktiskt begripa vad till exempel Polisen eller Skatteverket sysslar med? Hur utövar man sina demokratiska rättigheter om Försäkringskassans beslut inte är tillräckligt tydliga för att man ska förstå vad de beslutar, och vad besluten innebär för en själv? Då spelar det ingen roll att man faktiskt kan läsa, eller att man kan få tag i offentliga handlingar. Då blir lagstadgade rättigheter bara tomma ord.

Demokratiska rättigheter hänger därför intimt samman med maktens skyldigheter att uttrycka sig så att alla kan förstå. Därför är det så viktigt att läskunnigheten är hög och att makthavarna anstränger sig för att uttrycka sig så att medborgarna förstår vad de menar. Det är två viktiga byggstenar i ett demokratiskt och jämlikt samhälle.

Jag har lyckan att arbeta med något som jag själv tycker är värdefullt, och som jag tänker mig gör människors liv och vardag lite bättre. På visitkortet står det ”examinerad språkkonsult i svenska”. Men i praktiken jobbar jag med demokrati och mänskliga rättigheter. Det är det som får mig att gå till jobbet på morgnarna.

Anki Mattson

Språkkonsulterna

Veckans krönika: Stina Berge

21 augusti, 2015

Vi skulle till Jämtland. Jag fick instruktionen: Sväng höger vid den sydafrikanska flaggan, så ser du vårt hus på höger sida, en bit ner.

Då förstod jag inte vidden av vad hon sa, vad hon faktiskt berättade om!

Gimdalen är en liten by i vackraste Jämtland, och den vi besökte var Marika Griehsel, som också sitter med i Yennenga Progress advisory board. Gimdalen har 80 bofasta invånare. Genom byn går EN väg. Från den går små vägar ner till husen.

Det var på den vägen, vi skulle svänga vid sydafrikanska flaggan ner på den lilla vägen till husen.

När vi väl kom åkande på vägen, såg vi flaggor på alla lyktstolpar. Det var massor av olika flaggor, så det såg ut som något FN-jippo!

Men så kom förklaringen! Byn är så stolt över bredden av invånare i sin by att de ordnat med flaggstänger på lyktstolparna så att de olika flaggorna kan hängas upp i höjd med de olika gårdarna!

Bland Gimdalens invånare (som ju är en väldigt begränsad skara!) bor 11 nationaliteter!

En naturskön idyll och jag blir lycklig av fenomen som detta! Mångfaldens skönhet, öppenhetens gåva och gemenskapens glädje! We promise to be back!

Vad skulle ni kunna göra i ditt kvarter, på din arbetsplats, på din skola, i ditt kompisgäng för att få folk att känna sig lika välkomna som vi kände oss i Gimdalen, och samtidigt göra ett lika snyggt statement?

Förutom att det är en helt fantastiskt fin idé gör ju detta att det är lätt att förklara var det är dags att svänga!

Stina Berge

Generalsekreterare Yennenga Progress

Tips på hur du kontinuerligt kan göra stordåd!

24 juni, 2015

Att Yennenga Progress bjuder in till att påverka världen och samhället genom att göra det du är som bäst på hoppas vi inte har undgått någon! Genom att registrera dig med ditt kompetensområde öppnar du för att i mån av tid bidra när andra i Yennenga Progress efterfrågar din kompetens. Det kan vara allt från att ge input på en affärsidé till att ta aktiv del i en verksamhet eller process. Registrera dig på old.yennengaprogress.se eller maila info@yennengaprogress.se

Gå med i ett team inom ditt yrke och passion. Påverka och utvecklas själv, genom att stödja starka, innovativa, energiska, människor och organisationer. Och glöm inte att presentera om du driver egna spännande initiativ eller filar på goda idéer för samhällsutveckling! Maila info@yennengaprogress.se för mer information.

Tipsa om kompetenser i ditt nätverk som du tycker skulle passa in i vår verksamhet. Nya kompetenser och krafter behövs alltid! Hjälp oss hitta rätt personer.

Donera pengar

Pengar är viktigt för att vi ska kunna starta och utveckla de olika verksamheterna. Vi behöver också finansiering för att kunna driva exempelvis skolor och utbildning för personer som själva inte har en sådan ekonomi att de kan betala vad det faktiskt kostar. Vi behöver också medel för att vi som organisation på bästa sätt ska kunna assistera våra Yennenga Networkers. På de olika projektsidorna här på hemsidan kan du donera direkt utifrån de olika verksamheternas specifika behov av finansiering. Gåvor direkt till Yennenga Progress verksamhet i stort fördelas efter vad som ligger i pip-line och sådant som har mest behov av finansiering just nu. Genom att donera pengar blir du del av en spännande utveckling!

Det finns många sätt att bidra med pengar:

För att öka våra möjligheter till långsiktig planering och trygghet i våra verksamheter runt om i världen, önskar vi personer och företag som också regelbundet/månatligen vill hjälpa till att finansiera våra verksamheter. Exempel på detta är att:

– Bli fadder, och säkra ”skolpengen” så att alla barn får möjlighet att gå i skolan och vi kan fortsätta att utveckla våra skolor.

– Anställ en medarbetare – dvs bekosta lönen för exempelvis en lärare eller barnmorska i någon av våra verksamheter.

– Stöd stipendiefonden – ge ungdomar, vars föräldrar inte har ekonomiska förutsättningar att betala skolavgifterna, möjlighet att fullfölja sina studier. Det kan vara högstadie- och gymnasiestudier samt eftergymnasial utbildning.

Engagemang och tid

Nyckeln till förändring är din röst! Berätta om de goda exemplen, höj rösten för det som måste förändras, stå upp för dem som vågar bryta begränsande normer! Följ och sprid Yennenga Progress arbete och initiativ runt om i världen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och följ oss i alla våra sociala kanaler: (ikoner för facebook, instagram, twitter, linkedin, youtube, mynewsdesk) och SPRID informationen! Ta för vana att dela de inlägg du tycker bäst om, bjud in nära och kära att också delta och engagera sig. Och ge oss tips på hur vi kan maximera effekterna av dessa kanaler!

Dessutom arrangerar vi olika event och kampanjer, där vi tex behöver värdfolk, folk som hjälper till med en extra hand för att duka upp och möblera för eventet eller packar menskoppkoppar 😉 Vi blir jätteglada om du vill signa upp på vår ”hands-on-lista” så att vi kan få skicka en förfrågan när vi behöver extra händer och huvuden vid våra event och kampanjer!

Du behövs!

Program Almedalen 2015

23 juni, 2015

Almedalen: Satsning på barnmorskor: kvinnohälsa – nyckeln till positiv samhällsutveckling?

Vad kan Sverige och andra länder lära om hållbar vård genom att utgå från extrema situationer som krigshärjade östra Kongo? Låt dig inspireras av Dr Denis Mukweges modell för kvinnohälsa och barnmorskors roll för välstånd.

Måndagen den 29 juni kl 17-19, i Deloittes trädgård på Strandgatan 22, bjuder vi på musik och godsaker

Almedalen: Bortom vår egna gränser – svaret för framtidens hållbarhet?

Inom allt fler områden inser vi att vi inte kan uppnå genomgripande resultat inom för snäva gränser. Vi ser det inom medicin, polisiära insatser och teknik, men också övergripande frågor som fred och hållbarhet. Kom och låt dig inspireras och utmanas, kanske bortom dina egna gränser.

Tisdag 30 juni kl. 8-9, i Deloittes trädgård på Strandgatan 22, bjuder vi på Ekofrukost

Almedalen: Sveriges nästa exportsuccé – hållbar förskola?

Förskolan är på många sätt nyckeln till en hållbar framtid. Vill du veta mer om vilka möjligheter som finns för att skapa en hållbar och giftfri förskola i Sverige och för export?

Onsdagen den 1 juli, kl 8-9, i Deloittes trädgård på Strandgatan 22 bjuder vi på Ekofrukost

Saltåkvarn på menyn!

9 juni, 2015

Vid Yennenga Progress årsmöte var det Saltå Kvarn som stod för godsakerna! Bordet var fyllt av juicer, torkad frukt, nötter och mandlar, samt en hel rad olika väldoftande bröd för att smaker!

Att ha sponsorer som kommunicerar tydliga värderingar för hållbarhet är betryggande, hoppingivande och lärorikt! Och gott!Vi får inte bara gott att äta utan också kunskapsinput i hur vi själva kan arbeta vidare och vara i ständig förbättring!

”AV DET NATUREN GER OCH INGET ANNAT

Just så kan vi sammanfatta vad vi på Saltå Kvarn tror på och står för. Vi brukar säga att vi vill att våra bönders, våra mjölnares och våra bagares ansträngningar ska förnimmas i munnen. Vi förädlar råvaror med stor varsamhet utan att förstöra eller sätta till. Så att du ska kunna känna smaken av det naturen ger. Och inget annat!”

Stort tack till Saltå Kvarn för att ni satte guldkant på vår afton!

Veckans krönika: Fredrika Uggla

6 juni, 2015

Många framgångsrika kvinnor har helt plötsligt mitt i karriären slagit i någonting hårt – ett glastak av patriarkala strukturer som plötsligt sätter stopp för kvinnliga ledare. Lena Gustafsson och Ulrika Sedell möttes i ilskan över rådande strukturer och i längtan efter att nå längre. Tillsammans har de letat upp och intervjuat 26 framgångsrika kvinnor om karriär, drivkrafter och ledarskap.

Intervjuerna har nu samlats i den nyutkomna boken Bortom Glastaket (Liber 2015). På Yennenga Progress årsmöte den 27 maj fick vårt nätverk inspireras av Lena och Ulrika. Med avstamp i orättvisor och ilska, men med fokus på att hitta positiva lösningar som tar oss framåt guidades vi av författarna genom en föreläsning om de sju karriärnycklarna som de identifierat utifrån kvinnornas berättelser.

Karriärnycklarna handlar om att
följa sin egen kompass,
gör en livsplan
bygga nätverk
Välj organisation efter egna värderingar
välj chef
våga låta nyfikenheten styra!

Lena och Ulrika tar vidare upp problemet att ta sig uppför karriärstegen och lanserar istället karriärklätterställningen, allt behöver inte syfta till en spikrak karriärväg, ibland tar man kanske ett steg åt sidan eller nedåt, för att sedan klättra uppåt igen. Det blev snart tydligt att karriärnycklarna i Bortom Glastaket stämmer väl överens med Yennengas nycklar till framgång.

Prinsessan Yennenga har enligt legenden talang och ett gott hjärta. Hon står för nytänkande och civilkurage, utmanar begränsande normer, ber om hjälp för att lyckas, är en god förebild och lyfter andras potential. Det är tydligt att vi i Yennenga Progress sedan länge varit på väg bortom glastaket. Att lyfta temat framgång och lyssna till Lena och Ulrikas slutsatser på årsmötet gav oss inspiration för vår väg framåt. Vi vill framöver bli ännu bättre på att utmana begränsande normer och tillsammans ta oss långt bortom glastaket, avsett kön, ålder, religion, färg på huden eller annat som begränsar vår potential!

Bortom vår egna gränser – svaret för framtidens hållbarhet?

22 maj, 2015

Inom allt fler områden inser vi att vi inte kan uppnå genomgripande resultat inom för snäva gränser. Vi ser det inom medicin, polisiära insatser och teknik, men också övergripande frågor som fred och hållbarhet. Kom och låt dig inspireras och utmanas, kanske bortom dina egna gränser.

Bakgrund

En grundläggande tes för framgång i Yennenga Progress arbete är att vi måste utmana begränsande normer och oss själva. Vi måste se bredare både genom tvärvetenskaplighet men också i vår egen personliga utveckling.

Under Almedalsveckan arrangerar vi ett frukostseminarium på temat.

Tisdag 30 juni kl. 8-9, i Deloittes trädgård på Strandgatan 22

Möt några spännande personer i vårt nätverk som arbetar med frågeställning ”bortom våra egna gränser” ur olika perspektiv: Cancerläkaren Stefan Einhorn som bland annat skrivit boken Konsten att vara snäll, En dold Gud och Vägar till visdom. Stina Berge som är generalsekreterare för kompetensnätverket Yennenga Progress. Dogge Doggelito som var den första artisten som rappade på Svenska och som idag både är en folkkär artist och läser teologi. Deras olika infallsvinklar på gränser möts här i ett spännande samtal med vår ärkebiskop Antje Jackelen, vars valspråk är ”Gud är större”. Ärkebiskopen är känd för sin intellektuella skärpa och öppenheten, och betonar tanken att gå bortom våra egna begränsningar. Livet hänger samman. Vi visar också utdrag ur filmen GRÄNSER av Marika Griehsel och Anders Kronborg, Uppdragsgivare, Haparanda församling, Svenska Kyrkan.

Moderator: Marika Griehsel, Afrikakännare och dokumentärfilmare

Medverkande:

– Antje Jackelen, Ärkebiskop

– Stefan Einhorn, Läkare, professor och författare

– Stina Berge, Generalsekreterare Yennenga Progress

– Dogge Doggelito, artist och teologistuderande

Veckans krönika: Nils Pettersson

8 maj, 2015

Vad pappagruppsdeltagare kan lära en pappagruppsledare

Jag har hållit en hel del pappagrupper och träffat tusentals pappor. Många av dem har berättat om betydelsen av att delta i en pappagrupp. Men vad kan pappagruppsdeltagarna lära en ledare?

Ja, det är en hel del, något av det kan kanske sammanfattas med punkterna nedan. Även om det är långt ifrån allt, somligt går ju inte ens att riktigt återge.

Se upp med din expertis

Det här stod redan i det ledarmaterial som Mats Berggren skrev när projektet ”Pappa på riktigt” startade. Under de elva åren jag jobbat med pappagrupper har jag kanske förstått innebörden och vikten av att inte agera expert.

För det är ofta lockande att anta den där expertrollen eftersom det är enklare att ge råd, att tala om hur saker och ting ligger till än att få deltagarna att tänka själva. Det är motsatsen till att ställa frågorna på rätt sätt, att utveckla en diskussion, att förmå alla att delta, att få deltagarna att utbyta kunskap och hitta sina egna sanningar och lösningar.

Därför är det viktigt att:

Tala mindre och lyssna mer

En ledare utmärks av sin förmåga att lyssna sägs det. Det gäller, tror jag, alla som leder grupper av olika slag. I föräldragruppen blir det tydligt.

Det tog sin tid innan jag lärde mig att möta tystnad, att inte predika bara för att jag kände mig nervös och osäker inför tystnaden. Det tog sin tid innan jag förstod att ju mindre men mer kärnfullt jag talade och ställde frågor och ju mer jag lyssnade, desto mer nytta hade gruppen för deltagarna.

Ledaren måste ställa de rätta frågorna på rätt sätt och lyssna noga på svaret för att kunna leda diskussionen vidare.

Det betyder att ledaren inte ska korrigera vad deltagarna säger eftersom:

Alla har rätt till sin upplevelse

Den som berättar har troligtvis en större möjlighet att förstå sig själv och sina känslor och frågor. Därför är en annan ledaruppgift att skapa ett klimat där deltagare känner att den egna upplevelsen inte är konstig, ovanlig, löjlig eller vad det nu kan vara man känner.

Därför har jag kommit fram till att:

Osäkerhet kan leda till säkerhet

Osäkerhet är en bra startpunkt för förändring. Känslan att famla eller inte veta ger möjlighet att söka nytt. Eller som det lite kryptiska uttrycket från Indien lyder: ”Att veta är att inte veta. Att inte veta är att veta.”

Det vill säga att den som tror att den vet säkert alltid är fel ute. Medan den som inser att den faktiskt inte vet eller att den kan lära mer, öppnar vägen mot större kunskap. (Ganska bra det där! Tack till Joseph Campbell.)

Ledarens roll är att ta vara på osäkerheten, samla ihop den och göra den begriplig och till något det går att prata om. Förvånansvärt ofta upptäcker jag att osäkerheten inte är osäkerhet utan snarare en känsla av att ha blivit informerad från för många håll: nätet, bvc-personalen, vänner och släktingar.

Här behövs plats för egna tankar därför att:

Goda råd är inte alltid en bra grej

Goda råd är dyra och ska behandlas som dyrbarheter. Som ledare bör du inte dela ut goda råd i onödan. Varför?

Jo, därför att de nästan alltid misstolkas. När du svarar ”du kan…” är det troligt att mottagaren (som dessutom ser dig som en expert) hör ”du bör…”

Därför undviker jag goda råd. Pappan frågar vad är viktigast för mig att göra under första tiden hemma. Då frågar jag tillbaka. Vad tänker du själv om det? Vilka alternativ ser du? Eller liknande.

Och på tal om ingenting har jag lärt mig att:

Kroppsspråket är outgrundligt

En kille satt i en grupp med armarna i kors, lätt bortvänd och surmulen under fyra träffar. Han sa varken bu eller bä och ville liksom inte vara med.

Själv svettades jag floder eftersom han gjorde mig nervös. Ställde jag en fråga till honom mumlade han bara. Hur skulle jag få med honom? Varför var han så avig? Varför kom han dit varje gång om han tyckte det var så tråkigt?

Efter att den sista gruppträffen hade avslutats dröjde han sig kvar tills alla andra hade gått. Han gick några rastlösa steg fram och tillbaka medan jag ställde i ordning rummet. När jag var klar sa han: ”Du, det här var fan i mig det bästa jag gjort att vara med på det här.”

Underskatta aldrig det värdet av att lyssna till andra.

Inbjudan till ÅRSMÖTE 2015 i framgångens tecken

27 april, 2015

ONSDAGEN DEN 27 MAJ

Kl. 17.00

Plats: Stadsgården 10, 8 tr.

PROGRAM

Årsmötesformalia kl. 17.00

Årsberättelse och verksamhetspresentation kl. 17.30

Mingel och plockmat kl. 18.00

Bortom glastaket kl. 18.30

Vad har kvinnorna som trotsat statistiken och nått toppositioner gemensamt?

Låt dig inspireras av Ulrika Sedell och Lena Gustafsson,

författarna till boken ”Bortom Glastaket”.

I boken Bortom glastaket berättar 26 framgångsrika kvinnor hur deras resa i karriären sett ut, vilka utmaningar de mött, faktorer som varit avgörande för deras framgång och också de möjligheter som finns.

Författarna har identifierat sju karriärnycklar och sju ledarnycklar för dem som vill planera sin yrkesmässiga framtid och utveckla sitt ledarskap, som stämmer förvånansvärt väl med Yennenga Progress nycklar!

Både tips och insikter utlovas och förmodligen överraskningar.

Boken har redan nått stora framgångar! En tidigare deltagare på ett seminarium om boken sammanfattar: Den energi, kraft och inspiration som förmedlas lever kvar långt efteråt. Kom, hitta och finslipa dina nycklar!

VÄLKOMMEN!

Anmälan till info@yennengaprogress.se senast 20 maj

Veckans krönika: Stina Berge

17 april, 2015

Just nu arbetar Houda Dekhla student och Jan Larsson på Soya Kommunikation, med att layouta Yennengas årsberättelse 2014. Vi har kallat hela denna årsberättelse för en hållbarhetsrapport. Det är berättelserna från våra olika verksamheter runt om i världen som alla syftar till att göra vår värld bättre, med ökad respekt för mänskliga rättigheter, ökad demokrati och delaktighet, samt en värld där vi tillsammans kan skapa en tro på framtiden. Vi bygger vår verksamhet på människors goda vilja att bidra till att verkligen uppnå detta. Ibland räcker det inte med en ”good intention” utan vi måste göra vårt bästa för att säkerställa att våra insatser faktiskt är hållbara både för människor, miljö och över tid. Yennenga Progress är en kompetensbank för hållbar och långsiktig utveckling i världen, och då är berättelsen om årets verksamheter en berättelse om hur vi lyckats uppnå våra mål om hållbarhet.

Redan från början i Yennenga Progress historia har vi haft verksamheter som syftar direkt till att lösa negativa sociala konsekvenser och konkreta miljöproblem. I många länder närmare ekvatorn är effekterna av klimatförändringarna redan påtagliga och kräver nya uppföljnings- och informationssystem för att bönderna ska kunna planera sin odlingssäsong, när de årstider och signaler de följt i generationer plötsligt inte följer sitt gamla mönster längre.

Att vi i dessa miljöer måste arbeta med miljöfrågor är uppenbart. För att kunna bygga system för att kunna följa, utveckla och mäta, bestämde vi oss för några år sedan att arbeta för att miljödiplomera Yennenga Progress som organisation. Att själva vara diplomerade anser vi dels är en förtroendefråga, dels är det viktigt för oss för att få regelbunden input i regelverk och strategier för att förbättra våra insatser. Det har varit en spännande resa med många experter engagerade i arbetsgrupper genom åren, både från företag i vårt nätverk och miljöingenjörer från Ingenjörer utan gränser och KTH. Vi har följt Svensk Miljöbas riktlinjer och revideras nu årligen.

Det har varit en dynamisk process där det ibland varit svårt att hålla sig till rutorna i formulären. Konkreta berättelser från verksamheterna har gjort att miljödiskussionen får ett helt nytt perspektiv med fokus i den mycket konkreta verkligheten bortom regelverk och teorier.

Vi har haft stort stöd i Ellinor Avsan som är revisor och rådgivare i hållbart företagande från företaget Sustema, som uttryckte processen såhär:

”Att få ta del av Yennenga Progress verksamhet genom att revidera miljöarbetet och ledningssystem innebär en utmaning i att hålla sig till ämnet. Frågorna glider lätt över till det fantastiska arbete som görs i projekten och jag vill höra mer.”

Även om det är Yennenga Progress svenska del som miljörevideras, har arbetets grundläggande syfte varit att ta fram former för att ledningssystemet ska kunna anpassas för att kunna användas i alla Yennenga Progress verksamheter även internationellt. Hur tar vi fram ett system som passar både en förskola för nomadbarn, där barnen kommer gående barfota till förskolan som är under ett tak med öppna väggar, och samtidigt passar för en klinik med farligt avfall, och avancerad utrustning?

Under arbetets gång blev det också uppenbart att social hållbarhet skulle behöva ett liknande uppföljningssystem. Det som från början var Yennenga Progress miljöteam, blev ganska snart istället ett hållbarhetsteam som innefattade både social hållbarhet, miljömässig hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Hållbarhetsteamet har fortsatt att träffas som grupp var sjätte vecka under året, för att i olika workshopformer skapa, utveckla och följa upp både systemet och resultaten. Arbetet leds av Miljöstegens VD Annika Johansson. Fokus under året har legat på att ta fram ett verktyg som är konstruktivt för alla typer av verksamheter, oberoende storlek och inriktning, för uppföljning av hållbarhetsaspekterna. Modellen som tagits fram heter YP-Sus (Yennenga Progress Sustainability) och innefattar mål, aktiviteter och uppföljning.

I dag används YP-sus i tolv av Yennenga Progress verksamheter. I verktyget kan vi följa både långsiktiga mål och aktuella frågeställningar. Detta har underlättat vårt arbete att kunna fånga upp rätt förfrågningar på kompetens och resurser från verksamheterna. YP-sus blir därför också en viktig del i att kunna fullfölja vårt uppdrag att serva medlemmarna i deras arbete och verksamheter för att skapa bästa möjliga förutsättningar att lyckas och växa både som person och verksamhet.

Hållbarhet ska inte vara en pappersprodukt. YP-sus blir meningslös om den blir en belastning för verksamheten och hamnar i en låda – den måste utformas så att den från dag 1 känns som en tillgång och stöd. Hållbarhet är inget en konsult kan komma in och göra ”åt” dig. Hållbarhet är inte bara något för stora företag eller bönder på sydligare breddgrader. Hållbarhet är här och nu och t ex vad du lägger i din varukorg när du handlar. Visst är det fantastiskt att vi alla är viktiga!

Stina Berge

Generalsekreterare

Ps. bilderna från årets miljödiplomering av Yennenga Progress

Att vara annorlunda – En inspirationsdag om allas lika värde

15 april, 2015

Onsdag 22 april, klockan 13.15 Celsiusskolans aula, Edsbyn

13:15 Inledning
13:30 Dogge – att växa upp i Botkyrka och vikten av att alla människor behövs
14:30 Stina – svensk i utlandet, hur integrerar vi oss när det är vi som är annorlunda?

16:00 Avslutning och frågestund

Dogge Doggelito

Dogge är frontman och låtskrivare i hiphopgruppen Latin Kings som varit pionjärer på den svenska scenen. Han har mer livserfarenhet än de flesta och numera kan han närmast beskrivas som multi- konstnär: reklammakare, skådespelare, musiker, programledare, DJ,föreläsare

– och kanske så småningom pastor?

Stina Berge

Stina är en entreprenör och nätverks- byggare. Hon har från barnsben internationell bakgrund främst i olika afrikanska länder men också i Europa. Stina har en Master i Humanitarian Assistance, huvudämne folkrätt, samt examen i statsvetenskap och ekonomi. Hon är ambassadör för fairtrade, och har gett sig in på allt från att starta mango- torkningsfabrik i Burkina Faso och arbeta med genusfrågor på FN i Rom till att bo i kloster. Stina är idag generalsekreterare för organisationen Yennenga Progress.

Burkina Faso – blir framtiden en kopia på det som varit eller…. – tankar från en takterrass i en by i Burkina Faso.

13 april, 2015

Artikel från Yennenga Progress verksamheter i tidningen Burkina Kontakt:

Sedan tre år bor och lever jag i Nakamtenga på landsbygden i Burkina Faso. Det är en by som ligger nära Ziniaré, 2 km från förre presidenten Blaise Compaores hemmapalats. Blaise Compaoré, l’enfant terrible de Ziniaré, som han brukar kallas, kommer från Ziniaré som är den kommun som Nakamtenga tillhör.

Jag har bott och verkat många år i Burkina Faso och är också medborgare i landet sedan 2002. Kom till Burkina 1987, några månader innan Tomas Sankara blev mördad och hans kollega i revolutionsregeringen tog över makten. Jag är fortfarande kvar, men Blaise Compaoré sitter i Marocko och funderar över hur livet kan förändras över en natt. Jag blev för några år sedan av presidenten tilldelad nationalorden och kan tituleras riddare – ”Chevalier de l’Ordre National” – Han jag fick den av, kommer säkert att hamna inför rätta för sin misskötsel av landet. Så kan det gå.

Folket i Burkina fick efter 27 år nog av klanen Compaoré, som har styrt och ställt i landet efter gammalt feodalt mönster. I klanen förstod man aldrig att folket i landet är medborgare i en demokratisk republik och att det är folket som bestämmer och regeringen som genomför med stöd av parlamentet. Så borde det ha varit sedan 1991, då den nya konstitutionen skrevs. Så blev det inte. Folket var, enligt den politiska klassen, fortfarande undersåtar som fanns som en kuliss i periferin. En kuliss som man kunde handskas med hur som helst. Det fanns ingen likhet inför lagen. Ingen kunde räkna med att få sina rättigheter tillgodosedda i domstolen, där domarna var utnämnda av presidenten själv.

Varje år murades ett nytt skift på den mur som alltmer kom att avskärma politikerna från folket. Muren i Berlin raserades efter drygt 40 tegelstensskift. I Burkina brast fundamentet efter 27 skift, bildligt talat. Någon politolog har sagt att om en person innehar makten i ett land mer än 10 år så tappar han (oftast en han) snabbt kontakten med verkligheten. Han kan inte längre se och höra något annat än det som viskas i hans öra av de priviligierade som inte vill bli av med sina privilegier. Han forslas med åren allt snabbare i stora svarta bilar med tonade rutor med jättemotorcyklar både framför och bakom med tutande sirener så att alla ska hålla sig borta men ändå vara medvetna om att nu kommer ”chefen”. 27 år – c’est trop!

Nu arbetar jag tillsammans med min fru Eva med lokal utveckling i byn Nakamtenga. Vi arbetar på volontär basis för nätverksorganisationen Yennenga Progress. Nu handlar det om utbildning på olika nivåer och insatser som kan stimulera den lokala ekonomin. Vi gör det i nära samarbete med byinvånarna som alla bidrar på olika sätt för en positiv utveckling. Det är fantastiskt roligt och stimulerande och varje dag är lika spännande.

Vi var bara fyra mil från händelsernas centrum och ingen här visste vad som hände eller hade möjligheter att få information. Tack vare ett fungerande internet och telefon-kontakt med goda vänner i Ouagadougou, kunde jag hålla mig lika underrättad som om jag suttit i Ouaga. Varje morgon, innan dagens arbete började, hade jag ett möte med alla arbetarna där jag informerade om de olika turerna i utvecklingen och alla andra, som hade någon information, delade denna med alla. Det blev ett spännande utbyte av tankar och farhågor varje dag.

Jag var glad och hoppfull när jag kunde meddela att man så snabbt lyckades skapa de institutioner som behövs för att leda landet under övergångsperioden fram till valen i november nästa år. Att kunna tala om, att det inte bara handlade om att tekniskt förbereda för nyvalen, men att det viktigaste är att försöka skapa de grundläggande regelverk som behövs för att undvika att det blir samma politiker, bara med nya bokstavsbeteckningar, som tar över och fortsätter med privilegiesamlandet och makt- korruptionen som förut.

Det blir ett ödesår för Burkina Faso. Nu har man en chans som man kanske aldrig kan få igen – att lägga grunden för den verkliga demokrati som folket behöver. Den demokrati som förändrar livsförutsättningarna för de vanliga människorna. Som ser till att den ekonomiska tillväxten används för att bygga landet för alla – och inte bara för en liten elit. För att detta ska bli verklighet så måste alla goda krafter samverka. Även företrädarna för det civila samhället måste sluta med att kämpa för egna positioner och försöka se till det högre mål, som är alla medborgarnas välfärd. Utmaningarna är enorma. Vi får hoppas att den mogenhet och klokskap som visades i slutet av oktober i Ouagadougou, också ska genomsyra det arbete som nu ska genomföras.

Under mina år i Burkina Faso har jag arbetat från olika utgångspunkter. Det har handlat om arbete i det civila samhället utifrån en NGO horisont, om arbete med de statliga institutionerna och ministerierna från ambassadnivå och också under ett antal år stöd till utveckling av ett politiskt partis interna struktur, organisation och ideologi. Nu är jag sedan några år så nära gräsrötterna som det går att komma. Min erfarenhet säger mig att alla nivåerna är viktiga att utveckla, men att det behövs balans, respekt och fungerande kommunikationer mellan alla aktörer för att ett land ska fungera. Dessa aspekter är svåra att få ihop i Sverige – och här är det ännu mycket svårare. Det har heller inte varit givarsamfundets starka sida att bidra till gränsöverskridande.

Det svenska engagemanget sedan det bilaterala biståndet påbörjades 2001 är inget som man kan glädjas speciellt mycket över. De senaste årens velande och slitande i blombladen: älskar, älskar inte, älskar… har bidragit att ingen litar på vad Sverige säger. John Clease skulle kunna göra en väldigt bra sketch om detta.

Bara för några veckor sedan drogs det tidigare beslutet om att utvecklingssamarbetet med Burkina ska avslutas tillbaka, och man informerade att nu ska det fortsätta och en ny strategi för samarbetet med Burkina ska tas fram så fort som möjligt. Men – nu är det inte längre den svenska regeringens budget som gäller utan alliansen – och vips försvinner en halv miljard. När kommer det nya beskedet om att löftet om fortsatt samarbete inte var ett löfte, utan vad då?

När ska Sverige leva upp till de vackra biståndsmålen. Folket i Burkina Faso behöver fortsatt stöd både finansiellt och moraliskt– speciellt inför den sköra tid som kommer att känneteckna de närmaste åren.

Lennart Karlsson

Ordförande Yennenga Progress, Burkina Faso

GLAD PÅSK!

1 april, 2015

Veckans krönika: Lennart Karlsson

27 mars, 2015

Vad är fred…….

Yennenga Progress var initiativtagare till en Fredskonferens I Örebro I höstas. Ett huvudfokus under den konferensen var Dr Denis Mukwege och hans arbete med kvinnorna – krigets offer i östra Kongo. På konferensen medverkade Dr Mukwege tillsammans med människor som på olika sätt och på viktiga positioner arbetar målmedvetet för hållbar fred och samlevnad i ett globalt perspektiv.

Röda Korsets Folkhögskola i Skärholmen har en filmarutbildning och eleverna fanns med på konferensen för att dokumentera. Resultat blev fyra korta filmer som presenterade konferensen och de medverkande från olika perspektiv. Nu i veckan hade jag möjligheten att få se filmerna tillsammans med filmmakarna i Skärholmen. Eleverna hade verkligen lyckats fånga essensen av konferensen.

När jag satt där och tittade på filmerna gick tankarna naturligtvis tillbaka till det land som jag själv är verksam i sedan 28 år, Burkina Faso. Vad betyder begreppet fred för människorna i ett materiellt fattigt land i Västafrika som inte har varit inblandat i något krig eller krigsliknande händelse sedan början på 80-talet.

I månadsskiftet oktober/ november förra året, genomfördes en revolution i landet som populärt kom att kallas en folkets revolution. Presidenten tillsammans med regeringspartiet har sedan början på 90-talet talat om att landet är en demokrati, en rättsstat. Man har skapat alla de institutioner som måste finns i ett land för att det ska kunna kalla sig demokratiskt – allt efter västerländsk modell. Liksom i så många andra länder i världen, blev demokratin inte mycket mer än bokstäverna på ett papper, en täckmantel till fortsatt korruption och utsugning.

Effekten av att vara en demokrati, kunde inte gemene man se så mycket av. Regeringen har stolt kunna visa på en stabil ekonomisk tillväxt de senaste 20 åren. Men var tog pengarna vägen? De 70% av befolkningen som bor och lever på landsbygden har knappast sett en enda Franc. Inkomsten per capita är fortfarande runt 600 USD. Vad blir det per dag? Mindre än 2 USD som är gränsen för absolut fattigdom. Efter 27 år då presidenten och klanen runt honom, har levt goda dagar, på befolkningens bekostnad, fick folket nog. Hundratusentals människor, ungdomar, män och kvinnor och äldre samlades på Nationsplatsen i Ouagadougou och ropade med en röst: – Det är nog. – Vi orkar inte längre. – Livet är för dyrt. – Vad har det blivit av alla löften?

Enskilda människor som går tillsammans bildar till slut en kraft som kan försätta presidenter. Kraften i den folkliga revolutionen blev för stor och presidenten tvingades lämna sin post och fly landet.

Vad är fred? Det är inte bara avsaknad av krig. Freden är något större och vidare. Freden förutsätter att människor har frihet och möjlighet att utvecklas, utbilda sina barn, få arbeta och bidra till samhällsbyggandet, få känna sig stolta över sitt land och sitt medborgarskap. Nu hoppas vi att den folkliga revolutionen ska bidra till att nya ledare, som inte bara säger att de är demokrater, utan som verkligen är det, ska väljas i valen i höst. Det burkinska folket har rätt att tillsammans få dela frukten av ekonomisk utveckling. Det skulle innebära början till verklig fred även för dem.

Yennenga Progress bygger lokal utveckling, som skapar ekonomisk tillväxt som i sin tur skapar positivt livsutrymme – det vill säga fred, i en by i Burkina Faso. Det kan tyckas begränsat då det finns 8000 liknande byar. Ett frö är från början litet och ensamt, men om det får möjlighet att växa så kommer plantan att sprida sig – och det kan ske ganska fort. På samma sätt tror vi att det som människorna i Nakamtenga bygger utifrån lokala förutsättningar, kan sprida sig som ringar på vattnet. Freden börjar hos varje enskild människa.

Lennart Karlsson

Nakamtenga

Burkina Faso

Veckans krönika: Stina Berge

20 mars, 2015

Svensk förskola på export?

Nyligen släpptes en ny rapport på temat Förskolan – nästa generations exportintäkter? skriven av Catrin Mattson och Elisabeth Thornburn. Rapporten börjar: ”Svensk förskola rankas bland de bästa i världen. Här finns ett förhållningssätt till barn som är internationellt erkänt, en framstående forskning inom småbarnspedagogik och omsorg, samt ett välfärdssystem som gör det möjligt för både kvinnor och män att kombinera familj och arbete. Barn som går i förskola har lättare att klara skolgången, förskolan är också en viktig faktor för att minska utanförskap och exkludering i samhället, inte minst för barn i utsatta områden.”

Detta är ju som du vet något Yennenga Progress alltid sagt! Det är faktiskt sant! Förskola var ju den allra första verksamheten vi startade, av just denna anledning. Och det är med stolthet vi läser om vår verksamhet i rapporten: ”När kvinnorna i den fattiga byn Nakamtenga i Burkina Faso, de allra flesta analfabeter, gick samman för en förskola i byn, var det inte för att de behövde barnomsorg, utan för att ge sina barn bättre förutsättningar att klara skolan.” Världen snurrar fort, utveckling sker i rasande fart. För den som inte har grundläggande utbildning finns det snart inte mycket kvar att göra. Kvinnorna i Nakamtenga var väl medvetna om detta och konstaterade: våra barn är inte dumma i huvudet, men de har inte fått en ärlig chans att klara skolan – därför måste vi ha en förskola i byn! Barnen måste få en bra erfarenhets- och kunskapsgrund för att kunna klara sig bra i sin vidare skolgång.

Detta är också något som citeras rapporten: ”Att vara den första generationen som lär sig skriva kan vara svårt nog. Ännu svårare om undervisningen inte sker på barnens modersmål och om barnen inte fått träna sin finmotorik och aldrig någonsin fått kladda på ett papper. Förskolan förbereder barnen inför skolan. Vi har arbetat med pedagogik, metodutveckling och expertutbyten med förskolan i Nakamtenga i över tio år, för att också långsiktigt kunna påverka innehållet i förskolor. Vi är mycket glada över de resultat vi ser.” – Stina Berge, grundare av Yennenga Progress

När vi svarar på frågan varför det är viktigt att engagera sig genom Yennenga Progress så finns det förstås en hel uppsjö svar som jag gärna ger dig men ett av argumenten är att vi lever i en global värld och vad som händer geografiskt långt från dig är närmare än du tror. Hur bra sjukvården är utbyggd i Västafrika påverkar DIN säkerhet (ebola!), vilket hopp människor har om att kunna påverka sin framtid på ett konstruktivt sätt påverkar DIN säkerhet (Charlie…). ”Det finns en stor global efterfrågan på kvalitativ barnomsorg. Om Sverige skulle lyckas att ta endast en procent av den barnomsorgs- marknad som nu är under uppbyggnad, kan det innebära export av förskoletjänster för flera tiotals miljarder kronor. Det finns därför en stor potential för svenska företag inom barnomsorgssektorn som lyckas bryta ny mark på en global marknad. En potential som även bidrar till ett mer hållbart samhälle, när fler får tillgång till barnomsorg av hög kvalitet.”

Kanske är det så att Sveriges framtida möjlighet till exportintäkter inte står och faller med det som historiskt get oss mest intäkter, traditionell export med betydligt mer tvivelaktigt bidrag till en mer demokratisk värld (…)?

Vi har ju mycket att vara stolta över med stora exportmöjligheter! Våra förskolor och vårt ombudsmannasystem för att nämna ett par!

Läs rapporten i sin helhet uppladdad på vår mynewsdesk

Välkommen till Yennenga Progress Natasha!

18 mars, 2015

Att berätta om sig själv är inte alltid lätt, men jag ska göra mitt bästa!

Jag heter Natasha Daszak och går på École Français i Stockholm. Då jag är född i London av svensk/engelska föräldrar och går i Franska Skolan har jag lätt för språk och hoppas att jag kommer kunna använda mina språkkunskaper för att utvidga mina kunskaper och Yennengas lysande verksamheten.

Två veckor framöver har jag fått den fantastiska möjligheten att praktisera på Yennenga Progress.

Framtiden är viktig! Det kan vi alla hålla med om, men hur vi skapar en hållbar utveckling är den centrala frågan. Det som lockade mig med Yennenga Progress var den dedikation organisationen har för alla människors rättigheter.

Som person är jag väldigt social och empatisk. Jag vill att alla ska ha samma förutsättningar och att så många som möjligt blir medvetna om det de kan göra som enskilda individer för att förändra. Jag älskar att skriva, fotografera och lära känna nya inspirerande personer. Att finna gemensamt fördelaktiga beslut är också någonting jag väldigt gärna bidrar till. Jag vill helst att alla ska gynnas av beslut. När debatter uppstår är jag oftast den som sitter emellan och ser fördelar och nackdelar hos båda parter, vilket jag tycker är en positiv egenskap.

Jag har nyligen startat en skoltidning och håller på med dess bearbetning.

Geografi är ett av mina favoritämnen, speciellt när man får lära sig ur ett demografiskt perspektiv. För mig är det väldigt viktigt att inse att ALLA kan göra skillnad, alla länder har olika kvalitéer och att vi kan förbättra våra medmänniskors tillvaro bara vi arbetar tillsammans.

Det är inte lätt att hitta intressant praktik som andraårs gymnasieelev, men jag är så glad att jag funnit någonting som jag känner kommer utveckla mig och ge mig bredare kunskaper, samtidigt som jag har super kul och hoppas kunna göra nytta. Yennenga Progress är en fantastisk praktikplats för mig.

Jag är övertygad om att jag kommer komma tillbaka till studentlivet med nya fräscha idéer och bredare kunskap. Jag vill tacka Stina för den här fantastiska möjligheten och ag ser fram emot att vara med och påverka på alla sätt jag kan.

Hälsningar Natasha Daszak

Veckans krönika: Nils Pettersson

13 mars, 2015

Pappagrupp. Vad är det? Att delta i pappagrupp. Vad betyder det egentligen? På riktigt? Här får du min bild efter 11 års arbete med pappagrupper.

Bakgrunden

Särskilda pappagrupper inom mödra- och barnavården har funnits i Sverige i olika varianter sedan 90-talet, kanske längre. Innehåll, mål och metod har varierat. De flesta initiativ till pappagruppsverksamhet har dock startats för att på ett eller annat sätt möta nyblivna fäder.

Idag finns pappagrupper på flera hålla landet. Män för Jämställdhet har verksamhet i Stockholm och Göteborg. Enskilda initiativ finns i exempelvis, Västerås, Malmö och i Falun och på andra platser runt om i Sverige.

I något fall har verksamheten varit eller är finansierad av Landstinget, men det är vanligare att pappagrupperna, som i Stockholm, är beroende av att den enskilda barnmorske- eller Bvc-mottagningen vill och kan betala för en sådan verksamhet.

Trots att många föräldrar, och då i synnerhet pappor efterfrågar verksamheten, är det få som når tillhandahåller en sådan aktivitet. Bara de fäder som är anslutna till en mottagning som valt att ha pappagruppsverksamhet får delta.

Det är med andra ord en verksamhet som inte erbjuds alla fäder.

Kritik av pappagrupper

Pappagruppsverksamhet har ibland utsatts för kritik. Ibland har det funnits verklig anledning, andra gånger har kritiken uppkommit utan att kritikerna bemödat sig om att ta reda på hur en pappagrupp går till eller hur den utförs.

Några av de invändningar som funnits är att det är en separatistisk verksamhet för män, att det inte medverkar till att göra föräldraskapet till ett gemensamt projekt mellan båda föräldrarna eller att den medverkar till att befästa gamla och dåliga mansnormer.

Från motsatt håll har kritiken gällt att det är svårt att tänka sig män sitta tillsammans i ett rum och diskutera mjuka frågor som rör föräldraskap, relationer och jämställdhet. (Känd författare och kriminalreporter som skrivit pappaböcker.)

Det har till och med hävdats att föräldrastöd med egen reflektion som bas för stödet inte passar män. (I utredning om föräldrastöd från ett känt institut som har med folkhälsa att göra.)

Visst har pappagrupper i vissa fall varit en sorts separatistisk rörelse. Inte minst därför att de olika projekten fokuserat olika.

Det fanns en tid när pappagrupper gick ut på att vinna det mesta ur föräldraförsäkringen eller då pappagruppsledaren uppmanades att ha ett fast handslag så att det ”blir tydligt att det är en grupp för män”, etc, etc.

I vissa fall har det varit en sorts mansrättsrörelse för separerade män i vårdnadstvister etc.

I ljuset av annat jämställdhetsarbete är det lätt att få intrycket av pappagrupper som manlig särbehandling. Män behöver uppmuntran och morötter för att ta ut föräldraledighet, för att vara delaktiga i föräldraskapet, för att vara jämställda.

Som om det inte räckte med att vara förälder med det ansvar det innebär.

Ovanstående visar kanske också att just begreppet pappagrupp är problematiskt.

Föräldraskapet ett gemensamt projekt

En av de tydligaste invändningarna har varit att föräldraskapet är ett gemensamt projekt för föräldrarna och därför borde en grupp- och utbildningsverksamhet för föräldrar vara gemensam.

Ett sådant synsätt får också stöd i forskningen. Föräldrapar som tidigt delar på föräldraskapet, gör upp om rutiner kring barnet gemensamt och strävar efter jämställdhet, gör pappan mer delaktig och involverad och förhållandet mer jämställt i ett längre perspektiv.

Med tanke på det är det extra viktigt att understryka att pappagruppsverksamhet visserligen stödjer blivande och nyblivna fäder men är en aktivitet som ska utgå från barnens rättigheter och behov och gynna familjen.

Att möta båda föräldrarna under graviditet och tidigt föräldraskap har ansetts viktigt eftersom mycket tyder på att föräldrar och i synnerhet fäder är mer receptiva och benägna att förändra beteenden till gagn för barnet och partnern under just den tiden.

Det är med andra ord viktigt att pappagrupper aldrig blir en isolerad mansföreteelse.

Komplettera ordinarie föräldragruppsverksamhet

Pappagrupper har i sin bästa form kommit till för att komplettera den ordinarie föräldrautbildningen. Att ett komplement behövs har haft sin grund i att pappor ofta känt sig utanför eller inte bemöta utifrån sina frågor under de regelrätta föräldrautbildningar som finns.

Det finns orsaker till detta, vissa som en naturlig följd av verksamheten på avdelningarna. Mödravården som allt oftare kallas barnmorskemottagning har sitt naturliga fokus på mammans och fostrets hälsa samt den kommande förlossningen. I det arbetet har det inte funnits mycket plats för pappans tankar, frågor och oro.

Även om detta har förbättrats väsentligt på många ställen under de senaste åren känner många pappor alltjämt att de mer är ett bihang och står bredvid den som ska föda i de här sammanhangen.

Svagheter och styrkor med pappagrupper

Pappagruppsverksamhet kommer inte av sig självt och ska inte som tidigare sagts, vara en isolerad mansföreteelse. Det innebär att det måste finnas ett genomarbetat koncept med jämställdhetsmål och som granskar föräldranormen, mansnormen och pappanormen. Konceptet bör utgå från föräldrarnas lika värde och ge ingångar till båda föräldrarnas lika stora engagemang och involvering.

I korthet betyder det att projektet att leda och hålla föräldragrupper bör ha tydliga mål och en värdegrund att arbeta utifrån.

Utbildade ledare är nödvändigt för den som vill driva en pappagruppsverksamhet. Utan moget, normkritiskt och metodiskt ledarskap riskerar pappagruppen att bli just den manliga enklav den kritiserats för. Ledarskapet är det som ger gruppen en riktning och gör den till det utrymme där blivande och nyblivna män ges chansen att diskutera sin nya roll i livet.

Det var precis det som Mats Berggren insåg när han formade projektet ”Pappa på riktigt” som finansierades av landstinget mellan 2004-2007.

Mats Berggren hade själv jobbat i andra pappagruppsprojekt som han insåg inte höll måttet ur jämställdhetssynpunkt. Han insåg utifrån forskning, att män kan behöva särskild förberedelse som blivande och nyblivna fäder, men att den förberedelsen måste vara något som inte enbart gagnar mannen/pappan själv om verksamheten ska göra skillnad.

Vad konstituerar en bra pappagrupp

– Jag trodde aldrig att det skulle vara så strukturerat, sa en pappagruppsdeltagare i en intervju jag gjorde för några år sedan.

Det i sin tur summerar i mångt och mycket den forskningen kring föräldragrupper kommit fram till, nämligen att det är viktigt med ett tydligt innehåll och en struktur för att deltagarna ska känna att det är meningsfullt att delta.

Forskningen pekar även på adekvat utbildade ledare och entusiastisk ledning.

Det viktigaste är kanske ändå att innehållet i de enskilda träffarna ska bestämmas i samråd med gruppdeltagarna för att medverkan i gruppen ska kännas meningsfull och vara givande.

Ledarens roll är ytterligare en viktig del av gruppverksamheten. Ledaren är i första hand en samtalsledare och det är i den rollen som gruppledaren ska ha sin kompetens.

Erfarenhet av föräldraskap är förstås en fördel, men att vara expert på föräldraskap, familjeliv, relationer etc bör inte vara ledarens roll. Anledningen är att den typen av expertisroll bland blivande och nyblivna föräldrar kan vara hämmande för gruppen som helhet och för deltagarna individuellt.

Ledaren är i första hand där för att ställa de rätta frågorna, skapa en lösningsfokuserad diskussion, inspirera och ge möjlighet till att erfarenhetsutbyte mellan deltagarna.

Föräldrars egen kunskap är ofta betydande idag. Lösningarna finns ofta hos deltagarna själva. Därför är ett lyssnande, reflekterande och sammanfattande förhållningssätt att föredra för pappagruppsledare. Ytterligare en viktig uppgift för ledaren är förmåga att skapa en tillåtande och god atmosfär i gruppen.

Möjligheter för deltagare

Möjligheterna för deltagarna ligger främst i mötet, diskussionen och reflektionen. Deltagarna ska, som tidigare nämnts, vara med och forma innehållet utifrån några ramar som ledaren tillhandahåller.

Några av de möjligheter som brukar uppstå i en pappagrupper är bland annat det här:

• Skapa ett nätverk

• Möjlighet att diskutera föräldraskap, relationer och livspussel med andra i samma fas i livet och lära av varandra

• Få sina egna föreställningar om familjelivet bekräftade eller omprövade

• Förstå sin viktiga roll som förälder

• Att ha möjligheten till ett tryggt utrymme för diskussion

• Att lära av andra

Sist

Genom åren har jag samlat på mig många citat från pappagruppsdeltagare, barnmorskor och bvc-sköterskor. Det är en fin samling av beröm, tänkvärda formuleringar, matnyttig kritik och fina kommentarer. Här är ett av de som jag tycker passar bäst för att beskriva vad deltagande i pappagruppen kan betyda för den enskilde:

”Tack för ett gäng fina kvällar med pappagruppen. Förutom att det har varit intressanta och roliga diskussioner vill jag bara säga att pappagruppen förändrat mycket till det bättre för oss i familjen. Det vi har pratat om och det jag fått med mig kommer jag alltid ha med mig som en styrka.”

Läs även andra bloggares åsikter om pappagrupper

Nils Pettersson

Yennenga Progress anmärkning: Målet är nu att starta pappagrupper, både på de förskolor Yennenga Progress driver, samt att bygga in det i konceptet för mödravård och förlossning som vi bygger enligt Yennenga Networker Dr Mukweges modell, One Stop Center.

Veckans Krönika: Finn Norgren

27 februari, 2015

Sex pojkar och flickor i övre tonåren sitter moltysta i det eleganta cafét, böjda som åldriga och utslitna gubbar och gummor, ryggarna till synes lealösa och halsarna som hos gamar över sina – smartphones. De hamrar (men tyst) frenetiskt och det blippar av bilder från kamrater som poppar upp med hälsningar.

Ingen säger ett ord på en timme, de tittar blott upp tillfälligt när läsken kommer.

Vid seklets början var en plats som Bourbon Coffee mitt i det bullriga och av importerade varor sprängfyllda shoppingcentret fullständigt osannolikt i Rwanda. Ett land där blott två hus (hotell i Kigali) hade hiss, där kredittkort inte existerade, där man fick handla sin mat längs en slingrig men levande gata av olika småaffärer och marknader och där ingen någonsin hade druckit en cappucino.

Nu ser Kigalis snabbt växande centrum ut som… ja, överallt. Inga kvinnor under 40 rör sig i de klassiska färgglada västafrikanska tygerna med konstfyllt virade turbaner. På universitetet har alla – ALLA – tjejer jeans.

Djupt inne i de gröna bergen har även halvt illiterata bönder varsin mobil. Visserligen har folkflertalet sällan råd att tanka in mer än några kronor via de gatusäljare av pay-as-you-go-cards som finns i varje hörn av landet, om det så är väglösa dalar. Men det funkar bra med ensignals-uppriningen, dvs den som betyder ”ring upp mig du som har råd”.

Läser en fantastiskt intressant bok av Niall Ferguson, britten som kallas världens nu ledande historiker. ”Civilization” försöker förklara varför några få länder i Västeuropa på kort tid efter medeltiden blev världsledande. Hur vi som länge hackade oss fram med stenyxor – medan många men avlägsna delar av världen låg oändligt före i kulturell och vetenskaplig utveckling – plötsligt kom att dominera allt.

Men mot slutet av denna era (är det slutet på vår era….?) dyker det upp en märklig paradox. Samtidigt som vi med god fart håller på att tappa vårt försprång och fastnar i någon sorts ekonomisk/politisk härdsmälta av historielöshet och nyfascism så har vi som kulturimperialister nått total framgång: Alla ser ut som vi. Ferguson tar fram bilder som visar hur människor klädde sig till vardags för hundra år sen, det gick att se på folk var på jorden man befann sig.

Det går absolut inte längre. De sex tonåringarna, som om några år kommer att ligga på rad hos sjukgymnaster med sina nackbesvär, kunde lika gärna sitta på Waynes Coffee i Borås.

På landet är det väl sig likt i alla fall? Ja, lantbrukets kvinnor går i sina traditionella färger med sista ungen belåtet guppande i skynket på ryggen. Men inte går de på fälten utan sina mobiler.

Rwanda Radios lokala stationer, som jag nu jobbar med (ett utbildningsprogram av Sveriges Radio) sänder direkt och uppmanar fok att ringa in. Programledaren sitter i en bedrövlig liten nedsliten lokal men på skärmen rinner det in frågor och kommentarer från lyssnarna. Producenten är intensivt inne i Facebook-delen av programmet, det twittras och What’s Up-as.

Bortsett från studion kunde detta lika gärna vara – ja, just Radio Västergötland. Och även om stationschefen förväntas vara propert klädd (slipsen hänger på en emergency-krok om den plötsligt behövs) så är reporterskaran lika jeansklädd som någonsin på en svensk P4-station.

Vi klarar nog inte av den icke-Europesiska ekonomiska anstormningen, vi får nog nöja oss , funderar Niall Ferguson, med trösten att allt snart ser ut som hos oss.

Finn Norgren

Hallå där… i Burkina Kontakt

25 februari, 2015

Yennenga är med i tidningen Burkina Kontakt som ges ut av Assambus.

Texten:

Hallå där…Stina Berge, grundare av Yennenga Progress!

Yennenga progress är en nätverksorganisation som består av människor i 14 olika länder, med olika inriktningar och kompetenser. Genom god vilja, gott samarbete och entreprenörskap vill Yennenga bidra till en positiv samhällsutveckling.

Du befinner dig/har befunnit dig i Burkina Faso den senaste månaden. Vad gör du där?

Jag är lyckligt lottad att arbeta med en struktur som gör att jag åker till Burkina minst en gång om året. Så när jag är på plats i Burkina, arbetar jag med Yennenga Networkers i de olika verksamheterna, följer upp arbetet som görs och tillsammans tittar vi på var vi befinner oss i processen och vad som behövs för att ta nästa steg.

Den här gången kombinerade jag det dessutom med jul och tog med hela familjen. Mina föräldrar bor ju fortfarande kvar i Burkina – och arbetar för Yennenga Progress – så det blev en härlig familjejul med nära och kära. Mina barn åker också regelbundet till Burkina så de känner sig hemma och cyklar glatt iväg till kompisar på egen hand i byn, äter tô så att det står härliga till och anser att detta också är deras hem!

Yennenga har en del av sitt hjärta i Burkina Faso. Hur kommer det sig?

Det var i Burkina Faso som organisationen föddes. Allt började med förskolan och förskollärarutbildningen i byn Nakamtenga, och utifrån den har verksamheten växt vidare både i Nakamtenga och Burkina, men sedan också spridit sig vidare till fler länder. Namnet Yennenga är hämtat från en legend från 1400-talet. Legenden berättar om en Prinsessa vars synsätt är grundläggande än idag för management och framgångsfaktorer för ledarskap:

Yennenga har talang och gott hjärta.
Yennenga står för nytänkande och civilkurage.
Yennenga utmanar begränsande normer.
Yennenga ber om hjälp för att lyckas.
Yennenga är en god förebild och lyfter andras potential.

Jag kom själv till Burkina Faso redan som 11åring och har både gått i skolan och sedan som vuxen arbetat i Burkina, så det är väldigt hemma och en mycket stor del av mitt hjärta.

Ni har flera verksamheter i byn Nakamtenga, i allt från utbildning till hus- och dammbygge. Kan du berätta lite om vad som pågår i några av projekten?

Vi ser att goda initiativ föder goda initiativ! Så i Nakamtenga har vi ett helt kluster av verksamheter, och initiativen sinar inte! Varje verksamhet utvecklas ständigt och nya kommer till.

Vi har idag i Nakamtenga med omnejd 3 förskolor, varav en som drivs av en mycket modig och driven kvinna som heter Adama. Hon är Peul som är ett nomadfolk som numer blir allt mer bofasta. Hon är ett bra exempel på Yennenga Networker enligt beskrivningen av Yennenga ovan! Hon har mött mycket motstånd och fått kämpa hårt, men har idag en väl fungerande förskola, har anställt två personer, de elever som gått hos henne klarar sig bra när de börjar skolan, och hon har ständigt nya idéer för vad som mer bör göras för hennes folk och by – och får allt fler med sig i sitt arbete.

Grundskolan är inne på sitt tredje år. Vi bygger på med en årskull om året, så att vi följer våra egna barn uppåt i klasserna. Så till hösten har vi en fyra! Alla barnen klarar de nationella proven och ryktet av skolan sprids, så att vi nu måste sätta upp tydliga kriterier för antagandet till skolan för att de barn som kommer ska ha rätt nivå. Nakamtengas egna barn har ju gått vår förskola och har därmed en god nivå! VI har samarbeten med en rad skolor och pedagoger i Sverige som under kortare eller längre perioder kommer och bidrar i fortbildning runt exempelvis läsinlärning, matteträning etc. En skola måste utgå från material som barnen kan identifiera sig i och känna igen sig i, både vad gäller bilder och berättelser. Mycket arbete läggs därför på materialutveckling.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka har vi tre yrkesutbildningar: textil, restaurang och verkstad/bygg. Och det är också dessa som ger möjlighet till inkomster som täcker både den egna verksamheten och centrets övriga aktiviteter.

Att allt material som används för alla byggnader vi bygger är lokalt: sten som huggs i området, sand som sopats bakom huset osv, ger direkta effekter på möjligheterna invånarna själva ser på att påverka sin egen framtid och förbättra sina egna hus och gårdar. Att verkstads- och byggskolan skapar team där all kunskap finns lokalt, skapar empowerment och stabilitet som sträcker sig långt bortom de byggnader vi bygger för centret.

Därutöver fortsätter vi med trädplantering, gasspisar för att minska skogsskövling, dammen, vattentillgång, solenergi etc! För hållbarhet måste vi titta på helheten. Allt hänger ihop!

Att alla verksamheter drivs av och har anställda från byn, ger en stark drivkraft och känsla av att direkt kunna påverka sin egen och sina barns framtid. Det ger positiv social press och en stolthet för det som åstadkoms.

Yennenga finns också med i andra projekt runt om i Burkina. Vill du berätta om något?

Övriga verksamheter är fortfarande under uppstartsfas. I stora drag handlar de om:

– ett sms-system för väderleksrapporter till bönder för att lättare kunna planera sitt arbete i dessa tider av klimatförändringar som vänder upp och ner på beprövad kunskap

– en utbildningsradio för att ge stöd och information till den demokratiska processen inte minst nu efter höstens revolution, men också annan samhällsinformation som råvarupriser, trafikregler, osv

– ett One Stop Center – en klinik som först bygger upp mödravård och förlossning samt barnhälsa och sedan efter hand bygger på moduler för andra fokusområden. Ett center som ger vård inte bara i specifika sjukdomar men också psykologisk och juridisk hjälp om så behövs, hänsyn till könsbaserat våld och specifika komplikationer som uppstår pga exempelvis könsstympning.

Hur fort vi avancerar i dessa beror på vad vi hittar för grundfinansiering. Tipsa gärna om ni har tips på det eller vill hjälpa till på annat sätt!

På kort tid har Yennenga växt som gränsöverskridande organisation och det verkar finnas en stor drivkraft och energi. Vad är medlemmarnas drivkraft? Vad är din egen drivkraft?

Yennenga Progress är ett kompetensnätverk för hållbar och långsiktig utveckling i världen. Vi skapar unika möten mellan människor som leder till samverkan, kunskapsutbyte och nya erfarenheter, och jag tror att mycket av drivkraften och energin ligger i just dessa möten och känslan av att kunna bidra väldigt konkret med det en själv är bäst på. Yennenga Progress arbetar för att tillföra värde i form av kunskap, erfarenhet, kontakter och inspiration till våra medlemmar och det går också just tack vare medlemmarna själva – våra Yennenga Networkers.

Vi arbetar uthålligt för att förverkliga visionen om hållbar utveckling både socialt, miljömässigt och ekonomiskt. Vi ser att de företag vi arbetar med också stärks internt av att ingå i denna typ av nätverk. Både för att alla mår bra av att vara snälla och hjälpsamma men också för att det blir en internkompetenshöjning och ny bredd i den egna verksamheten då de får hjälpa oss med det de själva är som bäst på, men med en lite annan vinkling än vad de kanske är vana vid.

Min drivkraft ligger i den enorma energi som uppstår när det gnistrar till och vi gång på gång ser styrkan i när människor vill samverka på riktigt. Att det inte är någon poäng att ”hålla isär” olika verksamhetsområden eller försöka smalna av. Att det är utifrån små grupper människor som stora samhällsförändringar kan ske!

Våra medlemmar är en sammanslutning av personer och verksamheter runt om i världen. Yennenga Progress blir navet för samverkan, utveckling och forskning, så att vi gemensamt kan skapa referensverksamheter inom våra olika ämnesområden, för såväl myndigheter som privata initiativ.

6. Har Yennenga något särskilt fokus under 2015? Vad är dina förhoppningar för det nya året?

Vårt fokus är alltid medlemmarnas olika upptåg! Det är egentligen fel att tala om projekt eftersom nästan allt snarare bör benämnas verksamheter! Damm-bygget eller vattentornet kanske kan ses som projekt eftersom de blir mer eller mindre ”klara”, men allt annat är verksamheter som är under ständig process och utveckling. Så alla verksamheter går parallellt hela tiden, och kan ofta även kopplas ihop på olika sätt så att de drar nytta av varandra.

En skola blir ju aldrig ”klar”. Vi arbetar alltid med nya kontakter, nya erfarenhetsutbyten, nya rön om hur vi kan ge ytterligare underlag för eleverna att nå nya höjder och utveckla sin potential.

För Burkina Fasos del, kommer vi under 2015 att lägga mycket fokus på att vidareutveckla arbetet med restaurangskolan och gästhusen, som är en viktig nyckel till större ekonomiskt oberoende för utbildningscentret i Nakamtenga. Vi drömmer också om att skapa den hälsoklinik jag nämnde ovan, byggd på Dr Mukweges modell One Stop Center, för en hållbar vård som utgår från kvinnohälsa, förlossning och barnvård, och sedan bygger på moduler för andra vårdområden.

Så mina förhoppningar för året är att ytterligare befästa hållbarhet ur alla tre aspekterna: social hållbarhet, miljömässig hållbarhet och ekonomisk hållbarhet.

Veckans krönika: Stina Berge

20 februari, 2015

Yennenga Progress strävar efter att uppnå hållbarhet både socialt, miljömässigt och ekonomiskt i alla verksamheter. Vissa arbetsområden är dock sådana som faller inom ramen för vad ett välfärdssamhälle bör tillgodose sina medborgare oavsett dessas egen köpkraft. Exempel på detta är de flesta delar inom utbildning och hälsa. För dessa projekt och verksamheter, måste vi därför försöka hitta mer långsiktig finansiering till dess respektive stat eller myndighet tar ansvar för finansieringen.

En av våra lösningar är därför just att uppfinna ett eget system för ”skolpeng” eller med traditionellt kallat fadderskap. Yennenga Progress förskolor och skola är skapade för att ge en pedagogisk grund och en god utbildning till barn vars föräldrar idag till stor del är analfabeta och därför från dag 1 inte kan hjälpa sina barn med deras läxor. Dessutom måste barnen i skolan kunna franska vilket alla inte heller får med sig hemifrån. Barnen behöver få förutsättningarna och en bra grund att stå på för att klara skolan.

Vårt system med skolpeng/fadderskap för att vi får en stabilitet i driften av verksamheterna, så att fasta utgifter som löner, mat, material och annat flyter på. Att få in nya faddrar som täcker upp för våra allt fler barn är därför oändligt viktigt för hur vi kan arbeta vidare! Vi söker nu också någon byrå eller person som är bra på struktur och kommunikation som vill ta på sig att vara ansvarig för att se till att just allt runt fadder/skolpengssystemet funkar och att alla som signar upp sig som faddrar också får höra om alla framsteg och allt roligt som händer. Om du har tips på någon som skulle tycka att det vore roligt, så säg gärna till!

Jag var i Nakamtenga under en månad nu i vinter och kom tillbaka i mitten av januari. Så jag kan ge senast nytt av hur det ser ut på plats: Våra pedagoger är verkligen fantastiska! De är ett bra team. Det känns när en är på förskolan, som funnits under 14 år, att det är en väl etablerad verksamhet. Pedagogerna är trygga i upplägget och grunden är så stadigt lagd att det är lätt att bygga på med fler pusselbitar av nytt pedagogiskt material, nya metoder och utvecklande aktiviteter både för barnen och personalen.

Grundskolan som är inne på sitt tredje år och därmed täcker hela lågstadiet är en fröjd! Där är allt under uppbyggnad och lärarna fortfarande under grundutbildning med ”yennenga-fiering” av deras lärarutbildning, men vi visar redan på toppresultat. 100% av barnen klarar varje år de nationella proven, mot snittet i landet på ca hälften. Ryktet sprider sig därför redan nationellt, trots att skolan är så ny.

Rektorn Sinaré är en driven och positiv person som är uppenbart stolt över sina elever!

Tack vare fadder/skolpengssystemet, kan vi fortsätta att utveckla metoderna, anpassade för en kategori elever vars föräldrar inte har möjlighet att betala vad skolan egentligen kostar. I våra skolor ingår allt skolmaterial plus att alla barn får ett rejält mål mat varje dag.

Yennenga Progress förskola och grundskola i Nakamtenga, Burkina Faso är pilotverksamheter för utveckling av metodik och pedagogik – med det långsiktiga målet att påverka den nationella lärarutbildningen och skolstrukturen. Och vi är på god väg !

Om du inte redan är fadder – bli gärna det! För 200 kronor i månaden bidrar du till att skapa långsiktighet och stabilitet för fortsatt utveckling av skolan och att fler barn får tillgång till en bra skola. Och vi är superglada om du också vill hjälpa oss att värva fler faddrar!

Varmaste hälsningar

Stina

Årsmöte Yennenga Progress Burkina Faso

17 februari, 2015

I lördags den 14 februari höll Yennenga Progress Burkina Faso sitt tredje årsmöte. Drygt 20 medlemmar från Nakamtenga och Ouagadougou var närvarande. Som vi alltid försöker göra vid olika möten så börjar vi att påminna oss om de principer som är grundläggande för Yennenga Progress. Verskamhetsledarna i de olika aktiviteterna gjorde korta resuméer över viktiga händelser under förra året. Rektorn för grundskolan t.ex poängterade särskilt sin uppskattning av det grundläggande pedagogiska arbete som görs i förskolan som utgör en förutsättning för att arbetet i grundskolan sedan ska fungera bra. Ansvarig för skolköket på grundskolan uttryckte sin uppskattning över det mycket ändamålsenliga kök som byggts som bl.a ger de hygieniska förutsättningarna för bra och näringsrik mat till barnen. En av eleverna från restaurangskolan poängterade också han hur viktig hygienen är i mathanteringen. Representanter från byggargruppen och snickarverkstaden uttryckte att de var stolta över att få vara med att bygga och utveckla de fysiska strukturerna som är viktiga för att verksamheten på centret ska fungera så bra som möjligt.

En ny styrelse valdes för verksamhetsåret 2015. Den har ännu inte konstituerats men består av följande personer:

Sotissi Compaoré Ekonomiansvarig
Yann Hajjar föreningsrevisor
Issouf Sinaré Rektor grundskolan
Pauline Conde Rektor förskolan
Bernard Compaoré Byggledare
Jean-Marie Ilbodou Kontaktperson mellan Ziniarékommun och Nakamtenga byutvecklingskommitté
Joel Birba Kontaktperson byutvecklingskommittéen
Josephine Tondé Ansvarig textilutbildningen
Patrice Compaoré Talesman för restaurangeleverna
Béatrice Konkobo Barnmorska, kontaktperson ECLA kliniken
Eva Karlsson Pedagogisk utvecklare
Lennart Karlsson Verksamhetssamordnare
Joseph Ilbodou Hedersmedlem

Veckans krönika: Stina Berge

13 februari, 2015

För några år sedan kom en av mina närmsta vänner i det närmaste förkrossad till mig och berättade att hon fått ett väldigt otäckt meddelande. Hon var jätteledsen och undrade vad hon skulle göra. Det var en kollega som hon uppfattat sig ha en fin relation till, som nu hade skickat något väldigt obehagligt.

Med oroad min, bad jag förstås att få se på meddelandet. Det var ett hjärta med en pil igenom.

Vi närmade oss Alla Hjärtans Dag och två kulturer krockade.

Rynkade pannor och oroliga blickar förbyttes i gapskratt och allt hade återgått till glad stämning och fred på kontoret!

I morgon firar vi alla hjärtans dag, en av de mer positiva kommersialiserade högtider jag känner till. Att sprida kärlek är bra!

En dag som denna passar det ju då fint att sprida lite av Yennengas kärleksbudskap:

En Yennenga har talang och gott hjärta.

Du använder din kompetens för att sprida kunskap, bidra till hållbar utveckling och göra gott.
Du hjälper andra personer i nätverket att vidga sin syn på omgivningen och låter dem bidra till att vidga din.
Du låter dina goda handlingar bli synliga för andra – goda handlingar föder fler goda handlingar.

Vi har tidigare diskuterat humor – att det bara är roligt om också den andre uppfattar det som roligt.

Och parallellt går det ju också att säga om kärlek – att det bara är kärleksfullt om också den andre uppfattar det som kärlek.

Även om det känns hårt ligger därför bevisbördan hos den som vill vara kärleksfull, att vara lyhörd på hur det uppfattas. Berättelsen om pilen genom hjärtat slutade ju lyckligt men hade hunnit göra ont en stund! Det är svårt att gardera sig emot och jag förmodar att jag allt för många gånger sårat någon utan att vara det minsta medveten om det! Vi kan bara konstatera att det kräver oändligt stor uppmärksamhet, öppenhet och lyhördhet för att göra gott och vara kärleksfull.

Och då behöver vi varandra, så att vi kan hjälpas åt att vidga våra känselspröt så att vi kan maximera spridandet av kärlek och goda tankar och handlingar!

En fantastisk alla hjärtans dag önskar jag er alla.

Kram Stina

Veckans krönika: Nils Pettersson

6 februari, 2015

Jag fick ett fint meddelande på Facebook för någon vecka sedan. ”Nu har vi haft 17 pappagrupper, ledarna tycker det är fantastiskt och deltagarna vill har fler träffar. Tack!”

Det kom sig av att jag i slutet av maj 2014 under 3 dagar befann mig i Warszawa för att genomföra en ledarutbildning för drygt tjugo pappagruppsledare. Utbildningen var ett samarbete med organisationen Nobody’s Child Foundation.

I Polen, som på så många andra håll i världen, har man insett att för att över huvud taget komma tillrätta med våld mot kvinnor och barn, stärka kvinnors position i samhället är det viktigt att jobba med männen. I vårt fall med blivande och nyblivna fäder.

Som vanlig börjar vi de här utbildningarna med att identifiera och undersöka förutsättningarna för föräldraskapet i det land vi jobbar. Vi vill gärna veta varför ledarna valt att jobba med frågorna och vilken roll fäder har i familjelivet.

Det för att vi senare ska kunna skapa ett aktuellt koncept för verksamheten och tillhandahålla ämnen att diskutera kring. Det här blir ofta minst lika lärorikt för mig som ledare som för deltagarna.

I Warszawa förra våren började diskussionerna med Polens historia och hur den har format familjelivet och föräldrarollen. Jag hade inte tänkt på att flera generationer av pappor har varit försvunna från familjelivet. Först var det andra världskriget som drog männen från sina familjer och därefter kom en diktatur som i första hand såg män som arbetskraft eller möjligen dissidenter.

Allt detta tillsammans med en ortodox katolicism som alltjämt hävdar mannen som familjens överhuvud och försörjare och att kvinnans viktigaste uppgift är hemmet och barnen.

”Fathers have been absent for real”, som en av deltagarna formulerade saken. Och ännu har inte pappan riktigt kommit tillbaka på allvar. En följd av detta är att de flesta män inte har manliga föräldraförebilder. Många är fostrade av mamma och mormor.

Men glädjande nog, berättade deltagarna också att det är en förändring på gång även om den är långsam. För tillfället lever många pappor i dubbla roller. Å ena sidan ska han axla den traditionella polska fadersrollen och vara macho, å andra sidan vill många yngre pappor engagera och involvera sig mer som pappor.

Det finns en vilja och gamla normer börjar ifrågasättas. Därför är det ett bra läge att starta pappagrupper nu. Det kan skynda på förändringen, ge fäder stöd att ta del och verka för mäns större engagemang i föräldraskapet och hemarbetet. Precis som det har gjort i andra länder.

Meningen med pappagrupper är att det ska vara ett forum för att diskutera sin nya roll i livet utifrån barnens rättigheter och behov och utifrån ett familjeperspektiv.

Att få fram ämnen till gruppträffarna var inte några större problem i Warszawa. Det fanns så många förslag att vi kunde fylla 12 träffar. De största behoven fanns runt kunskap om barns utveckling, praktiska tips om hur man sköter ett litet barn.

Ytterligare en viktig fråga handlade om att fostra barn. Aga och disciplin har varit och är fortfarande vanligt trots att en lag mot barnaga infördes runt 2010. Allt för många ser det som naturligt att slå sina barn i uppfostringssyfte.

Därför blir föräldra- och barnrelation ett viktigt ämne i grupperna. Sådant som positivt umgänge, dialog och kunskap om varför barn gör som dom gör var sådant vi förde in i träffarna som ämnen.

Sist finns det för många ett problem som många efterlyser en lösning på. Anställda i Polen har så vitt jag förstod, den längsta arbetstiden i Europa. Snittpappan träffar sina barn mindre än 20 minuter om dagen. Han lämnar hemmet tidigt och kommer hem sent.

Det behövs mer tid än så med barnen och familjen för att utöva föräldraskap. Det i sin tur visar kanske också på vikten av att börja jobba med jämställdhet och villkor i arbetslivet.

När vi avslutade utbildningen var alla entusiastiska och ivriga att sätta igång. Därför värmde det lite extra när jag fick det där meddelandet som jag berättade om i början. Jag hoppas förstås att det kommer att medverka till en förändring som gynnar barnen, kvinnorna och inte minst männen själva.

”Men can change”, som en pappagruppsledare och samarbetspartner i Sydafrika uttryckte det. Med den förändringen blir jorden en lite bättre plats att leva på.

Det är oetiskt att visa bilder på gråtande barn. Jag är inget barn.

4 februari, 2015

Nu har det ofattbara hänt igen, en fantastisk Yennenga är borta. Doris. Glada, vackra, modiga människa. Jag försöker fokusera på vad jag planerat att göra i kväll.

Jag är inget barn och jag gråter. Och jag känner mig frustrerad i att försöka vara stark.

Även denna dag har varit full av möten. Möten inom vitt skilda ämnesområden, som alla gett massor av nya tankar och idéer och tips på andra personer jag borde träffa! Kvällar som denna borde jag sammanställa, formulera, svara på mail, planera, förbereda.

Men jag har svårt att fokusera. Jag tittar i ett gammalt fotoalbum jag inte tittat i på evigheter. På när Doris var i Sverige för 15 år sedan och vi var på en 80-talskräftskiva ute i skärgården… en vill ju visa Sveriges bästa sidor 😉 Hon var tapper med kräftorna.

Som med mycket annat.

Och vi hade galet roligt. Jag tittar på bilderna och hör inne i huvudet sångerna hon ledde oss i under bilfärden. Bilder från alla möjliga tider genom åren tränger sig upp i huvudet. Glada bilder.

Igår fick jag ett mail om att hon låg på sjukhuset och inte pratat på flera dagar. Idag när vi satt i ett möte och jag kopplade upp datorn för att visa en film, plingade mailen och jag hann bara se rubriken om sorg.

Jag var tvungen att läsa. Och Doris hade somnat in. Långt härifrån. I Ghana. Men ändå så nära att det bränner i mig, bakom mina ögonlock och över bröstet.

Fokusera. På varje möte. Varje person och den kraft som finns i det.

Nu sitter jag vid datorn hemma och maskaran kladdar runt ögonen. Jag vill inte förklara för mina barn – igen – att jag gråter för att någon dött. Helt i onödan. För att det i allt för många länder är svårt att få tag på tillförlitlig sjukvård. I tid. Att våra närmaste häromdagen med nöd och näppe räddat någon annan som är oss nära i Burkina Faso.

Vi måste tänka långsiktigt. Vi måste hitta struktur och lösning för att rätt kompetens och resurser ska finnas där de behövs som bäst.

Men just nu vill jag inte tänka. Jag vill inte känna. Jag vill inte. Jag slår av datorn några timmar.

Stina

Veckans krönika: Lennart Karlsson

30 januari, 2015

Vi höll härom dagen på med att måla om fasaden på en av förrådsbyggnaderna på centret i Nakamtenga. Det var länge sedan det var gjort, så det behövdes en liten uppsnyggning. Väggarna är cementpustade och har en rappad yta. Det var rappningen som behövde göras om – den nedre delen sprutades i ockrafärg och den övre delen fick en grå färg. Dörr och fönsterpersienner i klarblått – Det blev väldigt fint.

Då vi höll på som bäst med detta kom Joseph Ilbodou. Han lade grunden till detta utvecklingscenter i slutet på 80-talet, men har nu dragit sig tillbaka och är tacksam över att det finns andra som tagit över hans verk och driver och utvecklar vidare. Joseph stod där och tittade, svepte med blicken över ”det nya centret” i Nakamtenga och så sa han nästan lite som för sig själv ”Nazrtenga”. Jag tittade på honom och frågade – vad betyder det? Han skrattade lite och sa – det betyder de vitas land.

Joseph är stolt över att hans livsverk inte försvinner då han själv inte orkar längre. Han är stolt över att alla som kommer till Nakamtenga uttrycker sin förundran över allt som pågår här. Över sextio personer från byn arbetar och är avlönade i de olika aktiviteterna. 250 barn i olika åldrar deltar i de olika utbildningsaktiviteterna. Nya byggnader i vackra, ockrafärgade byggstenar, uppgrävda direkt ur marken intill byn, växer upp. Under veckodagarna sjuder det av liv överallt. Den nya generationen som växer upp i byn kommer att ha helt andra förutsättningar än föräldragenerationen, att forma sina liv. Det är värt att vara stolt över.

För att återgå till Nazrtenga och Nazara. Det är begrepp som vi alltid lever med – vi som är Nazara, som betyder vita, främlingar, på det lokala språket Moré. Kan vi någonsin bli något annat än Nazara. Det är naturligtvis en liknande problematik som de nya svenskarna brottas med i Sverige. Hen vill inget hellre än att bli accepterad och delaktig, även om hen ser lite annorlunda ut.

Vi känner oss välkomna i bygemenskapen. De flesta av de unga männen som finns med i det olika praktiska byggprojekten, kallar mig ”papa”. Barnen vinkar alltid glada och ropar – Bonjour Ton-ton! Det känns bra. Det finns ingen underdånighet i dessa uttryck – de sägs alltid med värme. Från början kallade en mig för ”patron” som med alla med makt och högre social ställning. Den beteckningen kändes inte lika bra, eftersom ordet för mig associerade till det gamla svenska ”patronsamhället”. Jag föredrar att vara ”papa” och ”ton-ton”.

Jag tror på integration. Jag tror att det går att leva tillsammans och arbeta tillsammans trots att det kan vara tusentals mil mellan kultur och tradition. Vi är alla människor och vi är skapade att vara tillsammans, att verka tillsammans för att leva upp till det förvaltarskap som vi fått som uppdrag. Däremot tror jag inte att det betyder att en ska försöka radera bort sin egen bakgrund, sitt eget arv. Jag tror att ju större respekt varje människa har till sig själv och sitt arv – desto lättare går det att leva tillsammans. Acceptera att du är Nazara!

Lennart Karlsson

Veckans Krönika: Annika Johansson

23 januari, 2015

Rädda världen lite grann varje dag!

Miljömärkningen Svanen har precis satt igång sin kampanj, rädda världen lite grann varje dag. Bakgrunden är att det ser illa ut på moder jord där de negativa miljöeffekterna blir allt tydligare och Svanen vill belysa att våra val gör skillnad. Svanen säger: – ”För dina val, våra val och allas val gör faktiskt skillnad.”

Det är en bra devis som vi kan använda lite till mans och inom många områden.

Konsumera smartare, rättvisare och mer resurseffektivt

Återanvänd och köp begagnat
Kemikalie- och energisanera hemmet
Transportera dig mer resurseffektivt
Käka mer grönsaker
Engagera dig i frågor som hjälper människor att få bättre livsvillkor till exempel via Yennenga Progress, Världsnaturfonden etc.

Välj miljöanpassde, miljömärkta och rättvist producerade produkter och tjänster

Att välja miljömärkta produkter är ett enkelt sätt att bidra till att minska produkternas miljöpåverkan. Miljömärkta produkter finns inom de flesta produktområden såsom, papper, rengöringsmedel, TV-apparater, datorer, el. I Sverige finns några miljömärken att hålla utkik efter.

Svanen – miljömärker många olika produktgrupper, som papper, målarfärg, rengöringsmedel, TV-apparater etc. Du kan även finna svanar på butiker, hotell och biltvättar.
Bra miljöval (naturskyddsföreningen) – miljömärker rengöringsmedel, kosmetiska produkter,kläder, energi – el såväl som fjärrvärme och fjärrkyla etc. Du kan även välja Bra miljöval-märkta försäkringar och transporter.
TCO – miljömärker datorer och IT.
KRAV – är ett miljömärke för ekologiska livsmedel. Du kan även hitta KRAV-märket på kläder.

Sist men inte minst – Fair Trade märkning är ett märke för schyst produktion av till exempel kaffe, te, bananer och choklad. Det är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.

Inspirera och påverka på jobbet

Försök få din arbetsplats att konsumera smartare, rättvisare och mer resurseffektivt
Påverka din arbetsplats att ta ett större miljömässigt och socialt ansvar till exempel genom att genom att införa ledningssystem såsom ISO14 001, EMAS eller Svensk Miljöbas

Och till slut – ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Veckans krönika: Marianne von der Esch

16 januari, 2015

”ON THE ROAD FOR RULE OF LAW”

Ärade damer och herrar jag vill först säga hur hedrad och tacksam jag är över att ha glädjen att vara här idag och deltaga i denna verkligt intressanta och viktiga konferens. Jag är imponerad av de eldsjälar som ligger bakom detta arrangemang. Jag heter som sagt Marianne von der Esch och har en bakgrund som domare vid fd Länsrätten i Stockholm – numera Förvaltningsrätten i Stockholm – och vid Kammarrätten i Stockholm. Mina senaste 20 år har jag arbetat hos Riksdagens ombudsmän eller JO-ämbetet (Justitieombudsmannaämbetet) i dagligt tal, som är en myndighet under Riksdagen där jag de senaste 16 åren varit enhetschef för internationella frågor tills jag gick i pension i juli i år.

Varför är jag då ombedd att tala inför denna församling vid denna fredskonferens? Jag återkommer strax till frågan men vill inledningsvis kort förklara hur JO-ämbetet fungerar. Man kan säga att JO-ämbetet är ett extraordinärt tillsynsorgan för medborgarnas rättssäkerhet. Avsikten är inte att JO skall ersätta den tillsyn och rättstillämpning som tex domstolar har. Föreskrifter om JO-ämbetet finns i regeringsformen (som är en av våra grundlagar), riksdagsordningen och en särskild lag med instruktion för JO. Dess roll är helt enkelt att se till att myndigheter och tjänstemän vid myndigheter inom stat och kommun (dvs de som utövar offentlig verksamhet) i sitt arbete följer gällande lagstiftning. Ombudsmännen skall särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet följer regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter beaktas i den offentliga verksamheten. Huvudregeln är att den privata sektorn inte står under JO:s tillsyn. Allmänheten kan skicka in klagomål till JO rörande den offentliga verksamheten och JO kan även ta egna initiativ. JO är som sagt ingen domstol, de fyra justitieombudsmännen (JO-arna) är valda av Riksdagen för en period om fyra år och kan väljas om. Deras beslut är inte juridiskt bindande – de är rekommendationer. JO-ämbetet grundades 1809 och är ”the oldest Parliamentary Ombudsman institution in the world”. I sanningens namn är JO dock inte den första ombudsmannainstitutionen i världen. Redan 1713 etablerade nämligen kung Karl XII institutionen Kungens Högst Ombudsman då han befann sig i det osmanska riket – jfr dagens Turkiet – efter att 1709 ha besegrats av den ryske tsaren Peter den Store i Poltava. (Inom parentes kan jag säga att man i dagens Turkiet – där en ombudsmannainstitution etablerades först 2013 – ivrigt hävdar att Karl XII var influerad av en speciellt ämbete i det osmanska riket – en sk qadi – en sorts domare som utsågs av sultanen och som hade makt över alla domarna i en region, vars uppgift bl.a. var att lösa konflikter). Ämbetet bytte namn efter Karl XIIs död och kom från 1719 att kallas Justitiekanslersämbetet (JK), som ju fortfarande finns kvar men som idag är en myndighet under regeringen (ofta kallad Regeringens advokat, som ännu tar emot klagomål mot myndigheters verksamhet (”mal administration”) men även handlägger tryckfrihetsmål och skadeståndsfrågor mm). Om vi tar ett hopp fram i svensk historia fram till 1809 var vi mycket nära en revolution i Sverige i samband med att Gustaf IV avsattes. Influerade av Locks och Montesquieus resonemang om maktfördelning (Division of Power) beslutade man vid upprättandet av 1809 års regeringsform att även inrätta en Ombudsman för folket – Kungen hade ju redan sin, dvs. Justitiekanslern. Man gjorde därför saken enkel för sig och kopierade helt enkelt den befintliga institutionen och inrättade Riksdagens (dvs. folkets) Ombudsman. Ordet Ombudsman är svenskt och betyder någon som tar till vara någon annans intresse. Ombudsmannaidén är faktiskt en av Sveriges främsta exportprodukter – jag talar då om ”the Parliamentary Ombudsman institution”. Det finns idag liknande institutioner i ca 140 länder i världen idag – alla världsdelar är representerade.

Jag återkommer nu till frågan – vad har detta med en fredskonferens eller fredsprocess att göra? Varför använder jag en engelsk rubrik – ”On the Road for Rule of Law”? För att fred ska kunna råda i ett land är ett fungerande rättssystem en av grundförutsättningarna. Rättssäkerhet, rättsstat – ja vi har flera uttryck men eftersom jag själv åkt runt på ett antal resor som en slags ”JO-ambassadör” för att informera om vad ombudstanken innebär på uppdrag av t.ex United Nations Development Program (UNDP), Europarådet, Oranization for Security and Cooperation in Europe (OSCE), SIDA och ett flertal NGOs (tex. Article XIX – frågor om freedom of information and expression) känns det mycket enklare att använda det engelska uttrycket ”On the Road for Rule of Law” som så mycket tydligare beskriver min uppgift än att säga ”på väg för att etablera rättssäkerhet”. Exempel på länder jag varit i för att informera om vad JO-iden går ut på är bl.a. Albanien, Armenien, Azerbaijan, Burkina Faso, Bulgarien, Cypern, Egypten, Georgien, Jordanien, Kina, Kirgizistan, Kambodja, Laos, Mongoliet, Montenegro, Rumänien, Serbien, Taiwan, Ungern, Uzbekistan och Vietnam. När mina söner var unga sa de ofta ”mamma du åker till så konstig länder – kan du inte åka till London, Paris och New York i stället” – jag kan bara säga att med åren har de förstått vilket fantastiskt spännande arbete jag haft som har fört mig till många länder som jag förmodligen aldrig hade kommit till annars…. Jag vill även tillägga att dessa resor aldrig varit på JO:s eget initiativ utan alltid på förfrågan från internationella organisationer. Eftersom vi just är den äldsta parlamentära ombudsmannainstitutionen i världen är det verkligen med stolthet jag kan säga att vi också åtnjuter ett synnerligen gott rykte – något som jag så många gånger haft äran och glädjen att få uppleva under mina ofta ganska äventyrliga resor på egen hand…

För att återgå till frågan om en ombudsmannainstitutions roll för införandet eller bevarandet av fred i ett land vill jag betona följande. Att etablera ”Rule of law” – rättssäkerhet/en rättsstat – och att införa demokrati är som vi alla vet inget man gör i en handvändning. Det är en lång process med många puzzelbitar, varav ombudsmannaidén är en mycket betydelsefull sådan. Det är just därför organisationer/världssamfundet – vad gäller sk ”countries in transition”, dvs länder med totalitära system, som är på väg att inleda/eller har startat en demokratiseringsprocess – kräver att länderna i fråga för att få ”technical assistance” till uppbyggnadsprocessen aktivt själva måste delta vid etablerandet av en ombudsmannainstitution för att rättssäkerhet skall kunna skapas. Det är där jag så att säga kommit in i bilden, såsom varande enhetschef för internationella frågor vid svenska JO! Det låter litet förmätet att säga så men det är inte meningen. Vad jag har gjort under mina resor är huvudsakligen att jag haft förmånen – för att förklara vad ombudsmannaidén innebär – att fått träffa presidenter, ministrar men framför allt parlamentsledamöter eftersom de främst är de som väljer en ombudsman. I vissa länder är det presidenten som utser en ombudsman efter förslag från parlamentet. Man kan i dag huvudsakligen dela in dessa institutioner i de sk klassiska ombudsmannainstitutionerna som huvudsakligen utgörs av de skandinaviska modellen där huvuduppgiften är att se till att myndigheter och tjänstemän vid utövandet av myndighet mot enskilda följer gällande lagstiftning. Den andra gruppen är sk Human Rights Commission där fokus ligger på Human Rights-aspekten. Med det menar jag att Human Rights frågan/lagar rörande HR skall beaktas inom förvaltningen. Naturligtvis beaktas även Human Rights frågan även inom de klassiska ombudsmannainstitutionerna. Vi ska ju se till att myndigheter och tjänstemän följer gällande lagstiftning – jag nämnde ovan att JO ska se till att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter beaktas i den offentliga verksamheten – och vi har ju t.ex. i Regeringsformen en hel ”rättighetskatalog” som måste följas.

Hur ser då situationen ut i Kongo? I Republiken Kongo – Kongo Brazzaville (Franska Kongo, Folkrepubliken Kongo 1969-1991) etablerades Le Mediateur du Congo genom lag i oktober 1998 och specificerades i 2002 års konstitution där det framgår att institutionen är en oberoende myndighet, vars uppgift är att förenkla och humanisera relationen mellan administrationen och medborgarna. Den var en av de sk nya institutionerna som infördes – bl.a. tillsammans med Författningsdomstol, Ekonomiska och sociala rådet och en nationell kommi-sion för MR – vilka skulle ha ett närmare samarbete med Regering och Parlament för att bidra till att presidenten Denis Sassou Nguessos projekt ”New Hope” skulle kunna genomföras. De väsentliga uppgifter som anförtroddes Ombudsmannen (Mediateuren) var att garantera fred, säkerhet och stabilitet, och återställa den offentliga förvaltningen, stärka institutionell kapacitet och främja goda styrelseformer. Såvitt jag kunnat utläsa existerar institutionen ännu idag då den finns med i African Ombudsman Associations medlemsförteckning även om hemsidan inte är direkt uppdaterad. Jag vill här tillägga att i de francofona länderna kallas Ombudsmännen Mediateurer och har ofta en mer medlande funktion. (Det tycks även ha funnits en sk Mediateur innan statskuppen 1997.)

Vad gäller Demokratiska Republiken Kongo – Kongo Kinshasa (Belgiska Kongo – Zaire) är läget annorlunda. Här finns ingen nationell Ombudsmannainstitution. Däremot har faktiskt FN en egen Ombudsman placerad i Kinshasa! FNs Generalsekreterare Ban Ki-Moon uttalade följande: ”Just as the UN addresses conflicts around the world, so must we also pay close attention to resolving and managing conflicts within the organization. I therefor encourage all of you to make use of the Ombudsman and Mediation services.” FN har sju regionala avdelningar för informell konfliktlösning för anställda vid FNs olika organisationer i världen, varav en finns i Kinshasa. Som ni ser har Ombudsmannaidén spritts inte bara till olika länder utan också även inom olika organisationer.

Avslutningsvis vill jag säga att enligt min uppfattning utgör existensen av en fungerande Ombudsmannainstitution en synnerligen viktig puzzelbit i byggandet av en fungerande rättsstat – för etablerandet av ”Rule of Law” – vars existens i sin tur är en grundförutsättning för fred och bibehållandet av fred – fredsprocessen – i ett land.

Än en gång ett stort tack för att jag fått glädjen att deltaga vid denna viktiga dag.

Anförande vid Fredskonferens i Örebro den 24 oktober 2014

av Marianne von der Esch

Resedagbok: Min födelsedag

11 januari, 2015

Jag blev väckt av sången. Jag lovar! Det är inte som jag säger för att vara snäll! In tågade familjen med en stor bricka täckt av mina favoritblommor bougainvillea i både vit och magenta, och mangojuice. Barnen hade gjort egna födelsedagspresenter och av övriga fick jag presenter i form av landets vackraste hantverk. Det går nog inte att önska sig mer än så!

Och att dessutom vara här. På en plats jag älskar högt och som betyder oändligt mycket för mig. Kanske är detta den bästa födelsedagen någonsin. I alla fall känns det så just nu!

Jag har firat många födelsedagar som satt spår och passar i någon eventuell memoar när jag börjar närma mig 100 år. Det är tack och lov ett tag kvar, även om jag skojat hela dagen om att jag nu uppnått en ålder där jag bör vara vis och lugn.

Som för ett par år sedan när jag på min födelsedag reste söderut och mellanlandade först i Italien, sedan i Etiopien, sedan i Uganda för att sedan hämtas upp av en släkting till Dr Mukwege, äta födelsedagsmiddag på en av Rwandas huvudstad Kigalis kullar, resa med bil på de undersköna vägarna som väckte massor av slumrande barndomsminnen till liv, vidare till gränsen till Kongo, där vi i natten i staden Goma skålade i champagne. Det var en födelsedag att minnas!

Efter en rejäl mangofrukost idag på morgonen (det gäller att passa på) hade Yennenga Progress Nakamtenga ledningsgruppsmöte. Med tio personer runt bordet – ledarna för de olika verksamheterna, administrationen och en representant från bykommittén – diskuterades strategiska frågor för utformandet av det fortsatta arbetet. Inte på verksamhetsnivå utan på organisationsnivå. Om Yennenga Progress som verktyg för sina medlemmars framgång och för samhällsutveckling. Ett verktyg för samverkan, erfarenhets- och kunskapsutbyte, och för skapande. Skapande både vad gäller process och vad gäller ständig utveckling av verksamheterna. Runt ett sådant bord är det svårt att inte vara lycklig!

Efter lunch var det full aktivitet igen. Nu med förberedelser inför aftonens personalfest. Styrkan har vuxit till nästa 100 personer, när vi samlar alla anställda i de olika verksamheterna! Bord och stolar ställdes upp på förskolgården, som vi brukar vid dessa fester. Enorma grytor med ris, spagetti, grönsakssås och kött, ställdes fram. Och kakorna så klart! Tur för mig att jag fyllde år just denna lördag 😉

Jag fick födelsedagssång på både franska och moré. Vi hade bildvisning från aktiviteter under året under högljudda hejarop och mycket skratt. Kan inte annat än att känna mig mycket stolt och tacksam över att få vara och arbeta i detta sammanhang.

På min födelsedag!

Stina Berge Nakamtenga

Veckans krönika: Stina Berge

8 januari, 2015

Han skrockar glatt och presenterar tjejen bredvid som sin andra fru. Jag känner dem båda och det är definitivt inte hans andra fru. Det är en kompis och detta är ett skojigt skämt, ett sätt att visa uppskattning och tjejen skrattar med. Likaså övriga som står runt omkring.

Frågan är vad som är ett roligt skämt. Det är tacksamt att skämta om saker som inte ifrågasätts och som bejakar gamla (ofta förlegade) normer.

Jag blev förvånad när jag för ett tag sedan hörde en person i Sverige märkligt nog fortfarande skämta om att kvinnors plats är vid spisen. Det är ett faktum att det inte för så hemskt länge sedan var en utbredd åsikt i Sverige och att det statistiskt sett fortfarande är så att kvinnor i Sverige spenderar mer tid vid spisen än vad män i Sverige gör. Ändå är det inte politiskt korrekt att säga att en tycker att det ska vara så. Och uppenbarligen tror en del personer att det fortfarande är provocerande att säga det som ett skämt – och inte bara tragiskt…

Att dra skämt är en fantastisk härskarteknik. Då kan en säga saker som permanentar begränsande normer, och om någon protesterar eller inte skrattar med, så kan en alltid anklaga denna för att sakna humor. Det är ett perfekt sätt att ”maskera” sexism, rasism och andra destruktiva åsikter.

I ett land som detta, där månggifte är lagligt och vi har många nära och kära som har både två, tre eller fyra fruar, är det lätt att komma undan med ett skämt om att din man borde skaffa en ny fru, eller att du som kvinna borde bli någons andra eller tredje fru.

Att skämta om saker som bryter mot normerna är däremot helt annorlunda. För den som inte börjat ifrågasätta normerna kan det bli väldigt förvirrande och för den som börjat ifrågasätta blir det däremot underhållande.

Jag började argumentera för att det egentligen är helt ologiskt att en man har flera fruar, men helt logiskt att en kvinna skulle ha flera män:

En man med flera fruar får minst två barn med varje fru, det blir lågt räknat 6 barn om han har tre fruar. (Som verkligt exempel har en man i min närhet fyra fruar och 13 barn + att två dött). Att finansiera skolgång för dessa kommer att bli mycket svårt, så de flesta av dem kommer därför bara att gå några få år i skolan och därmed förvisas till ett liv som är svårt att förbättra. Om någon blir sjuk är det inte säker att det går att finansiera sjukvården varpå risken är stor att minst ett barn dör. Han kommer att ha svårt att se till att ha tillräckligt med mat hemma för att alla ska få mer än ett mål mat om dagen. Kläder, skor och andra förnödenheter kommer att vara bristvaror. Utöver detta kommer han att ha en hel del relationsfrågor att förhålla sig till, mellan sina fruar.

Om en kvinna däremot har flera män, kommer de inte veta vem som är far till de båda barnen, så de får alla hjälpas åt att försörja dessa. De kommer därför att ha råd att gå i bra skolor, kommer med stor sannolikhet att ta sig ända till universitetet, de kommer att ha ordentligt med kläder, kunna äta sig mätta varje dag och få den sjukvård de behöver. Och män är ju så bra att leka i grupp så de kommer att ha jättetrevligt, och kvinnan kommer att bli rikligt uppvaktad.

Den unga kvinnan som presenterades som min väns andra fru skrattade medhållande, medan männen i sällskapet, inte skrattade utan mest såg förvirrade ut och svarade: ”Men det går ju inte. Det skulle aldrig vårt samhälle acceptera”.

Stina Berge, Nakamtenga

Veckans krönika: Prioritering utbildning och hälsa

1 januari, 2015

Det enda som hördes var spadar och hackor i den hårda röda marken. Vi stod i skymningen och tittade på de unga männen som under tystnad turades om att gräva. Det var dagen innan nyårsafton. Avlägset hördes några hundar skälla. Sedan några åsnors skriande.

Mitt uppe i förberedelserna inför nyårsfirande hade vi nåtts av budet att grannpojken, 12 år gammal dött. Han hade haft ont i magen på morgonen, och nu hade han redan lämnat oss.

Vi har varit här i två veckor och detta är redan andra dödsfallet. Även första dödsfallet var någon som lämnat jordelivet alldeles för tidigt. En flerbarnsfar. När jag var här tidigare i år, hade dagarna innan jag kom, en ung mamma dött i barnsäng. Inte heller barnet hade klarat sig.

Det känns som en fin del av bearbetningen av det som hänt, att de unga männen turas om i det tunga arbetet att gräva. En stor grop. Sedan en smal grop i den stora där den svepta kroppen ska läggas ner på en yta som putsades för att vara så slät och fin som möjligt. Byggstenar lades på tvären över den smala gropen och täcktes omsorgsfullt med lera så att inget grus skulle ramla ner på den lilla kroppen. Därefter skopades sand och grus för att fylla igen. Dammet yrde och skapade något närmaste magiskt i luften.

Dessa dödsfall gör ont och är frustrerande på flera sätt. Min största vånda är att de flesta dör helt i onödan. De flesta anledningarna till döden hade kunnat förebyggas eller botas med grundläggande utbildning och tillgång till bra och tillförlitlig sjukvård.

Det gör ont för att det känns som en prioriteringsfråga. Och att detta, den allra säkraste lösningen för hälsa och demokrati: ett upplyst folk med tillgång till tillförlitlig information, uppenbart inte är det självklara svaret för världens makthavare. Varken landets egna eller de makthavare som kan påverka satsningar i landet.

Hjälp oss att utveckla just dessa delar: tillgång till utbildning och information på alla nivåer, och uppbyggnaden av bra hälsovård!

Det stora nyårsfirandet ställdes in och vi gick i mörkret tillbaka hemåt. Dammet hade lagt sig efter de sista skoporna sand över graven. Alla gick som tysta siluetter utmed stigarna över åkrarna, tillbaka mot husen.

Stina Berge i Nakamtenga

Resedagbok: Stina i Burkina

30 december, 2014

Det är jullov, så aktiviteterna på centret har ändrat lite karaktär. Tid för samtal, promenader, besök på gårdarna, läsa böcker, ja jullov helt enkelt.

Det finns massor med livslärdomar i detta land som jag finner fantastiska. Och en av dem manifesterades tydligt nu vid julfirandet.

Firandet ser traditionellt ut enligt följande:

Den 24 på kvällen är det julmässa i kyrkan

Den 25e är den dag det egentligen firas och då är det julmarknad i Ziniare + att alla går runt till varandra och hälsar varandra God jul och äter lite i varje hem.

I och med att många i byn Nakamtenga gärna vill vara med på julmarknaden i Ziniare och jul-besöken där den 25e, måste det till en praktisk lösning. Det har därför beslutats att själva julfirandet, dvs julbesöken i varandras hem i Nakamtenga, skulle förflyttas till den 26e!

Jag älskar att även julfirande kan vara lösningsorienterat.

Så det blev firande i dagarna tre!

Vi körde ”svenskt” firande på dagen den 24 men medhavd gravlax, älgkorv och julsånger. På kvällen åkte vi alla till firandet i kyrkan. Det var barngudstjänst, i ordets rätta bemärkelse, dvs det var barnen som höll i allt. De ledde körerna, predikade, översatte (allt görs både på franska och moré) de spelade julspel om Jesu-födelse, där Maria till allas förtjusning födde fram en nalle. Till och med mina barn blonda små barn, hade övat julsånger på moré och sjöng med i barnkören.

Tre timmar senare var vi hemma igen och julaftonskvällen rundades av med en mango!

25e gick vi till julmarknaden i Ziniare och hälsade på hos nära och kära, vilket också fortsatte den 26e.

Så vad kan vi lära av detta? Traditioner är härliga med allt vad det för med sig av samvaro och gemensamma upplevelser. Livet gör dock ibland att det är mest praktiskt att inte klamra sig fast vid exempelvis specifika datum. För att maximera för alla så går det att hitta lösningar, där vi slipper tumma på upplevelsen!

Ytterligare något vi brukar säga i Yennenga Progress: Låt inte för rigida strukturer begränsa kreativitet, innovation och utvecklande av relationer.

Stina Berge i Nakamtenga

Veckans krönika: sista för i år!

26 december, 2014

Känner mig upprymd. Jag ser ut över landskapet och centret här i Nakamtenga, Burkina Faso. Lycklig både för att jag älskar att vara just här, och för att det var här allt startade. Det var här Yennenga Progress som organisation föddes och startade sin allra första verksamhet.

Vi startade en förskola, för att kvinnogruppen i byn bett oss göra det. Inte för att det behövdes barnpassning – det kan alltid något annat barn eller någon gammal göra – utan för att ge barnen en ärlig chans att klara skolan. Det går emot allt vett, att börja skolan och lära sig läsa, räkna och skriva, på ett språk barnet inte kan. Ett språk som inte heller barnets föräldrar kan, och där merparten av föräldrarna är analfabeter och från dag ett (1) inte kan hjälpa till med läxorna.

Nu ville kvinnorna i byn därför ha en förskola som skulle kunna förbereda barnen inför skolstart. Kvinnorna visade civilkurage och gav sig inte. Kvinnorna uttryckte att deras barn inte på något sätt är korkade, men att de inte får förutsättningarna att klara sig i skolan.

Det är sann Yennenga anda!

Kvinnogruppen bad om hjälp för att lyckas. Iden om förskolan växte till en förskollärarutbildning. Första fröet var sått för samverkan, kunskapsutbyte och nya erfarenheter. Pedagog Eva Karlsson, ägnade sina fem följande år till att varje dag arbeta med den grupp kvinnor som kvinnogruppen valt ut för förskolan. De valde ut de kvinnor som själva gått grundskolan. Grundläggande är att vi kan skapa förändring genom att i handling visa vad vi menar. Människan lär genom att se och uppleva mer än det vi blir tillsagda. Så vi vill skapa verksamheter där det går att vara med, uppleva och känna hur relationer mellan pedagoger och barnen är, hur material kan användas, hur det går att uppmuntra barn till kreativitet och inte hämma genom att premiera kopierande.

För detta upplägg krävs också att alla inser sin roll som god förebild. Det kvittar hur mycket vi talar om genusfrågor, demokrati och pedagogik, eller vad det nu är vi vill förmedla, om vi inte kan visa det i praktiken och om vi sedan inte lever som vi lär – och det gäller både på jobbet och privat!

Förskollärarutbildningen genomfördes med barngrupp på förmiddagen och utvärdering och teori varje eftermiddag. Utbildningen la grunden för en pedagogik och egentillverkat material, som anpassas till den kontext barnen lever i så att de kan identifiera sig med de bilder och berättelser som undervisningsmaterialet visar. Det borde inte betraktas som nytänkande att barnen ska förstå undervisningsspråket eller att de ska kunna känna igen sig både bildligt och bokstavligt i det material som används i skolan. Men dessvärre är det just så stor del av världens skolor är uppbyggda.

Resultaten på vår förskola visade sig enastående och potentialen både hos personalen och barnen blomstrar. Vi kan idag med rätta påstå att vi har högt kvalificerade pedagoger i hela verksamheten, och att barnen klarar sig mycket bra i skolan. Yennenga Progress slutsats blev att om det går att göra så här med en förskola och en förskollärarutbildning, borde det gå i även andra verksamheter.

Att göra saker på nya sätt kräver ibland att vi ifrågasätter begränsande normer. Det är en utmaning både för dem som försöker stå upp för visionen och dem som utmanas. Även för detta är kompetensutbyten och samverkan mellan olika verksamheter en framgångsfaktor. Ingen ska behöva stå ensam på barrikaderna.

Genom åren har vi nu bjudit in Yennenga Networkers runt om i världen att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till verksamheter där dessa efterfrågas. Skolan här i Nakamtenga, har regelbundet haft besök av pedagoger som kunnat bidra till fortsatt kompetensutveckling för personalen, både vad gäller läsinlärning, matteträning eller olika speciallärararområden. Pedagogen Eva Karlsson, är idag samordnare av alla utbildningsinsatser i området, och av de kompetensutbyten som sker i dessa.

Vårt nätverk växer och Yennenga Progress har verksamhet inte bara inom utbildning, som sträcker sig från förskola, grundskola, yrkesutbildning och forskning, utan också hälsa och psykologi, miljöfrågor (vatten och sanitet, energifrågor, träd och klimatförändringar), entreprenörskap (småföretagande, konstruktion, infrastruktur), kultur och idrott. Yennenga Progress blir navet för samverkan, utveckling och forskning, så att vi gemensamt kan skapa referensverksamheter inom våra olika ämnesområden, för såväl myndigheter som privata initiativ.

Yennenga Networkers är både de som driver dessa olika verksamheter, och de som vill dela med sig av sin kompetens för att bidra till hållbar och långsiktig utveckling i världen. En Yennenga har helt enkelt talang och gott hjärta.

Med berättelsen om hur Yennenga Progress startade avrundar jag detta år och tackar alla kära Yennengas runt om i världen för ett fint år, och för dig som ännu inte insett att du är en Yennenga – snart börjar ett nytt år och det behövs alltid fler hjältar!

Yennenga har talang och gott hjärta.
Yennenga står för nytänkande och civilkurage.
Yennenga utmanar begränsande normer.
Yennenga ber om hjälp för att lyckas.
Yennenga är en god förebild och lyfter andras potential.

Stina Berge i Nakamtenga, Burkina Faso

Resedagbok: Stina i Burkina

21 december, 2014

Jag smyger ner för trappan. Resten av familjen sover fortfarande, trots att solen gått upp över dem och byns ljud börjar höras.

Vi sover under bar himmel. Under Afrikas sagolika stjärnhimmel.

För en vecka sedan var vi i full färd med att packa de åtta väskorna med allt som stod på listorna för de olika verksamheterna, blandat med våra egna förnödenheter. Vi passade på att fira så mycket svensk jul vi hann innan planet mot Burkina Faso skulle lyfta ohyggligt tidigt från Bromma. Det visade sig dock att planet var inställt på grund av strejk i Bryssel, så här lite lagom till jul… Nästa skulle gå på fredag! Gahhh!

Men efter något trixande hittade vi en rutt via Marocko, så ett och ett halvt dygn senare än beräknat var vi ändå på väg. Så nu anlände vi istället frampå småtimmarna till vårt älskade Ouagadougou. Den annars myllrande vägen låg i princip tom, så färden till byn gick smidigt och vi somnade till syrsornas spelande och några tuppar som redan vaknat.

Vi är glada att vi hann hit innan skolan slutade för terminen, så att vi hann se verksamheten in action, och få vara med på julspelet.

Det sprudlar av byggaktiviteter. Ett nytt gästhus blev klart i veckan, av byggteamet lett av Alain Ilboudou, som förra året blev klar med sin byggtekniska utbildning, tack vare stipendium från arkitektkontoret Kjellander + Sjöberg.

Så för er som känner er manade att bidra med er specialistkunskap in i våra olika verksamheter i Nakamtenga, så finns nu även detta lilla nya hus att bo i, med egen toalett, dusch och till och med luftkonditionering!

Även administrationshuset för Yennenga-grundskolan, är under byggnation. Byggnaden byggs som prototyp för minsta huset i den serie av hus som vi skissar på för Villa HS. Grunden är också lagd till ett bibliotek! Vi ritar nu på disponeringen av detta hus så att det ska vara inbjudande att komma och sitta och läsa, och även göra läxor. Vi funderar på mysig och hållbar möblering som klarar väder och vind och hård användning. Vi drömmer om läs- och skrivverkstäder!

Allt som byggs i Nakamtenga, byggs av de lokala byggteamen som utbildas på plats. Materialen är så lokala det går. ”Tegelstenarna” är huggen sten ur marken, så naturligt, vackert röda. Sanden som blandas med cementen i murbruken är sopad från marken bakom skolan.

Innertaken är flätade av Peul-familjen (nomadfolket) någon kilometer bakom centret. Det är en stolthet och grunden till en lokal ekonomi! Avloppssystem, byggs ”självreglerande” med olika filtersystem av lokala stenar och sand i olika finhet. Vattnet är från våra egna brunnar och det fina vattentornet vi byggde förförra året.

Det fattas inte idéer, inspiration och engagemang! Helt underbart att vara här!

Varmaste hälsningar Stina

Veckans Krönika: Stina Berge

19 december, 2014

Restaurangens matsal* var tömd på möbler. Några stolar längst bak där lärare och andra vuxna kunde sitta, men annars bara sovmattor. Dock definitivt inte för att sova! Alla förskolans och grundskolans barn satt förväntansfulla och väntade!

19 december 2014 022

Även Adama som driver förskolan för nomadbarnen*, hade kommit promenerande med alla sina förskolebarn för att delta, från grannbyn där de har förskolan.

Barnen i grundskolan klass 1-3 hade övat hela veckan på julspelet, och gjorde en fantastisk föreställning. Alla personerna i julspelet, allt ifrån Josef och Maria, föräldrarna, herdarna, ängeln och Herodes och hans män, hade alla traditionella burkinska attribut och uppförandemönster som gjorde berättelsen helt ljuvlig! Alla åskådarna kände igen sig och trots det brutala mordet på alla dockorna i slutet av pjäsen då Josef och Maria uppmanades att fly till Egypten, lämnade julspelet en varm känsla!

Därefter allsång och dansuppvisning.

Många julsånger handlar förstås om Jesus-barnet. Sångledaren tog upp en grupp barn i taget som fick dansa till sångerna och trummorna. En ny sång började sjungas, läraren tittade ut över havet av barn för att hitta nya dansare, men efter bara en liten stund gjorde han istället time-out-tecken till trummorna och deklarerade:

”I den här sången kan vi byta ut Jesus mot Allah, det blir samma sak”

Och nästa grupp barn som intog dansgolvet var de muslimska barnen.

Trummorna tog fart och alla sjöng glatt vidare den lite modifierade texten.

Varm i hjärtat efter detta inkluderande julfirande om julens glada budskap om fred på jorden, vill vi från Nakamtenga, Burkina Faso passa på att önska eder alla en riktigt fröjdefull jul!

Varma hälsningar

Stina

*restaurangskolan är superfin. Både köket och matsalen är utrustad och möblerad med möbler från Berns i Stockholm, och själva driften är finansierad med medel från Radiohjälpen.

* Adamas förskola för nomadbarnen finansieras av företaget Språkkonsulterna, som också engagerar sig i den extra språkbarriär som en skola för nomadbarnen måste ta hänsyn till.

Veckan Krönika: Julia Kauta Kouyate

12 december, 2014

Jag har den äran att få gå på bio med min son ikväll. Det känns högtidligt. Han är 18 år nyss fyllda och en väldigt upptagen, ung man. Att gå på bio med mamma prioriteras inte, om man säger så. Men det är väl bra, ett sundhetstecken, intalar jag mig själv.

Intressant det här att vara mamma till en myndig person. Helt plötslig, från en dag till en annan, anses han, min son, vara kapabel att klara sig själv. Det har han i och för sig trott ganska länge om sig själv. Jag tvekar fortfarande och menar att han behöver mig i allra högsta grad.

Missförstå mig rätt, jag är inte en av de där curlingmorsorna som tvättar hans kläder eller städar hans rum. Nej tack! Det är han stor nog att klara själv.

Jag tänker mer på att jag fortfarande behövs för att ge råd och stöd. Men mina rättigheter som förälder har fått ett abrupt slut. Man får inte längre ringa skolan och fråga hur det går för gossen, utan gossens samtycke. Larvigt.

Och jag tycker synd om honom när det nu dimper ner brev i brevlådan, adresserat till honom, där han får frågor om vilken typ av bankkonto han vill ha, etc. Många nya typer av beslut som hans tonårshjärna ska klara av.

Tiden har gått så fort och mycket har förändrats på 18 år.

Jag kommer ihåg att jag tyckte då, för ungefär 17 år sedan, att han skulle vara med och göra reklam för Libero, ett svenskt blöjmärke. De sökte bebisar för det. Jag fick svaret att han inte var tillräckligt representativ för att göra reklam för dem. Ja, han är ju brun mitt barn, glömde jag nämna det? Och för 17 år sedan i Sverige tydligen inte en representativ bebis, enligt Libero. Idag finns många bruna barn i alla möjliga reklamer i vårt land, det är bra. Min dotter kan idag se barn som ser ut som hon gör lite överallt. Vi svarta har till och med hunnit få vår egen president och mycket har blivit bättre, men mer finns fortfarande att göra.

Det slår mig när jag pratar med min son om att åka på semester. Han börjar, på fullt allvar rada upp länder han inte känner sig säker att åka till p.g.a. sin hudfärg. Det chockar mig, själv har jag aldrig tänkt i de banorna.

Han vill inte åka till Grekland, pga av neofascisterna där, och absolut inte till USA.

– Mamma, titta på mig, jag är en ung svart man, sådana blir skjutna på gatan i USA.

Jag försöker hitta ett motargument, jamen, vi är ju turister….Hör genast själv hur det låter.

Det känns sorgligt och helt fel att han och kanske många med honom ska behöva tänka så. Världen ska ju ligga för ens fötter när man är 18.

Vad är det som har hänt? Eller, snarare kanske, varför har inget hänt? I USA, t.ex. Vi har fått vår svarta president men unga svarta män går lika osäkert på gatorna 2014 som de gjorde i Södern under rassegregeringen. Typ.

Jag vill säga till min son att äsch, det där behöver du inte tänka på, klart vi ska åka till USA, till NewYork eller var vi nu vill åka. Men sen inser jag att jag inte kan det. Det är ju hans känsla, en känsla av osäkerhet som jag aldrig upplevt på samma sätt. Det gör mig rädd. Det gör mig förbannad.

Att vi ingenting lärt oss. Att hudfärg fortfarande är en issue. Att vi fortfarande blir dömda efter vår hudfärg.

Det får mig så irriterad att när jag läser ”Pippi Långstrump i Söderhavet” för min dotter hoppar jag över de ord som beskriver barnen som vita eller kurrekurreduttsvarta. Min dotter som aldrig missar en bokstav i min läsning frågar vad jag håller på med, varför jag hoppar över svart och vitt. Jag förklarar, opedagogiskt och trött, att det spelar ingen roll vad barnen har för färg. Huvudsaken är att de har roligt och kan leka, tillsammans.

Hälsningar från Yennenga Progress glöggfest

11 december, 2014

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Tja jag åker till Burkina Faso på måndag, landet där Yennenga föddes, både enligt legenden och vår organisation.

Så ur denna en av mina absoluta favoritdikter, får jag nog ändra början men kan definitivt behålla

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Själv kommer jag nog som tidigare sova mina flesta nätter direkt under denna gnistrande stjärnhimmel!

Det var fantastiskt att få träffa en massa kompetenta, erfarna och dedikerade Yennenga-networkers med stora hjärtan, just så här innan avfärd och jag kommer att ha med mig denna känsla till alla våra medarbetare i Burkina Faso.

Årets julklapp är ett strålande exempel på det!

I UGANDA dör varje år 70 000 barn innan de fyllt 28 dagar. Den vanligaste orsaken är att barnen föds för tidigt och då får infektioner och andningssvårigheter. Det bedöms att tre av fyra skulle kunna räddas med några effektiva metoder som inte behöver kosta nämnvärt.

JULKLAPPEN MÖJLIGGÖR att barnmorskor i Uganda utbildas i dessa metoder. Parallellt bedrivs forskning initierat av Familjen Einhorns stiftelse och Yennenga Progress team av experter arbetar vidare på ständigt förbättrade metoder för att minska mödra-och barnadödlighet.

MYCKET AV det som inte står rätt till i världen går att förhindra med rätt kunskap och resurser! Yennenga Progress skapar samverkan mellan experter för att den samlade kompetensen och erfarenheten ska kunna finnas tillgänglig där den behövs som bäst och bidra till hållbar samhällsutveckling.

Så köp nu julkort och ge bort till nära och kära, kollegor och andra som behöver få just detta i julklapp.

Kortet kostar 100 kronor eller valfri summa, och för varje 1200 kronor vi kommer upp i, kan vi utbilda en barnmorska.

Yennenga Progress blir navet för samverkan, utveckling och forskning. För dig som är ny i sammanhanget är det så bara att signa upp dig med ditt kompetensområde, så pratar vi vidare om vad vi kan skapa tillsammans!

För att ge några exempel berättade några av våra Yennengas under glöggkvällen om deras engagemang:

Fredik, VD på Frimeko berättade om deras skolmöbler som ständigt utvecklas för att möta behov och skapa bästa studiemiljö! Och vi kan bekräfta att deras möbler passar för alla klimat och även termitattacker!

Annika, VD på Miljöstegen berättade om sitt engagemang Yennenga Progress huvudvision hållbarhet både socialt, miljömässigt och ekonomiskt (Miljöstegen är ju också det företag som lett oss genom arbetet att bli miljöcertifierade och framåt!)

Robert, på Ignitia berättade om den spännande satsningen som vi har framför oss på väderleksrapporter anpassade för Sahel, för att ge bönder i området tillitliga indikationer för deras jordbruk.

Carina, lärare och Carin textillärare, båda från Mariaskolan berättade om sitt arbete både med grundskolan och textilskolan i Nakamtenga, Burkina Faso, och hade också en rad vackra alster med sig så det gick att köpa julklappar till nära och kära!

Ja det var helt enkelt en inspirerande kväll! Så nu önskar vi er alla ett fint slut på året och ett väldigt gott nytt år, där vi fortsätter att samverka, utbyta kunskaper och tillsammans skapa nya erfarenheter!

Varmaste hälsningar

Stina

Välkommen till Yennenga Progress årliga Glöggfest!

8 december, 2014

Vi firar julens ankomst och ett fantastiskt år, och det vill vi självklart dela med dig! Ta tillfället i akt att med glögg och pepparkakor mingla och uppdatera dig om Yennenga Progress nätverk och verksamhet.

Plats: Yennenga Progress kontor, Stadsgården 10, vid Slussen,

Tid: Onsdagen den 10 december, från kl. 17.00

Varmt välkommen

Ps. på plats kommer du också att kunna köpa årets julklapp och om du har bråttom går den också att beställa i förväg!

Läs mer om julklappen!

Veckans krönika: Lennart Karlsson

5 december, 2014

Det är vid murens fot man lär känna muraren

« C’est au pied de la mur on connaît la maçon » – det är på murens fundament man lär känna muraren. De senaste 30 dagarna har fullständigt förändrat det land som är mitt andra hemland – Burkina Faso. Åtminstone har förutsättningarna för en nystart för Burkina Faso skapats – med en hastighet som ingen kunnat ana. Det är 25 år sedan muren i Belin rasade, murar i Nordafrika har rasat och nu har den brakat ihop i Burkina Faso – landet där de hederliga bor (översättning av vad Burkina Faso betyder).

Under de senaste tre åren har regeringspartiet i landet försökt hitta legala möjligheter att ändra den paragraf i grundlagen som förhindrade att den sittande presidenten kan ställa upp i valet för ytterligare en mandatperiod – trots att han reda har suttit på tronen i nästan tre decennier. Två tredjedelar av befolkningen i landet är yngre än trettio år och har alltså levt hela livet med klanen Compaoré vid makten.

Lika länge som man försökt hitta kryphål för en förändring av grundlagen, har oppositionen och det civila samhället, mycket aktivt arbetat och skapat opinion mot förändringen – ”Ne touch pas §37” – Rör inte paragraf 37, har varit kampanjmottot.

Trots kampanjer, seminarier, konferenser, demonstrationer och förhandlingar har regeringspartiet och klanen runt presidenten inte sett någonting, inte förstått någonting. Blaise har fortsatt att vandra genom staden ”naken”, ivrigt påhejad av sina lakejer – precis som en viss kejsare i HC Andersens värld. Inte sett folkets rättmätiga behov av att synas och att bli hörda, viljan av att ha en ledning för landet som använder de knappa resurserna till att bygga drägliga och mänskliga förhållanden. Inte hört människorna ropa ”La vie est trop chère” – livet är för dyrt, vi klarar inte att få pengarna att räcka till.

Den 28 oktober samlades hundratusentals människor, unga och äldre, på Ouagadougous motsvarighet till Tahrirtorget i Kairo. Nationsplatsen, eller som man nu snabbt döpte om den till, Revolutionsplatsen. Det var en fredlig samling som manifesterade folkets vilja på ett sätt som man aldrig tidigare sett i landet. Äntligen – nu måste väl ändå det gå upp ett klarhetens ljus för presidenten och hans påskyndare?

Ledare för det tredje största partiet lät sig köpas för en havrevälling och lovade att alla hans parlamentariker, 18 stycken, skulle rösta för regeringspartiets lagförslag att ta bort §37.

Därmed skulle förslaget gå igenom utan behov av en folkomröstning. Frågan skulle upp på parlaments bord på eftermiddagen den 30 oktober. När man insåg att det skulle kunna bli trubbel, tidigarelade man mötet till kl 10 för att inte demonstranterna skulle hinna formera sig. Vad som hände den dagen har kablats ut över världen och behöver inte återges. Makten hade inte sett och inte förstått att folket inte längre accepterade att återigen bli överkörda.

Någon politolog har sagt att om en person innehar makten i ett land mer än 10 år så tappar han (oftast en han) snabbt kontakten med verkligheten. Han kan inte längre se och höra något annat än det som viskas i hans öra av de priviligierade som inte vill bli av med sina privilegier. Han forslas med åren allt snabbare i stora svarta bilar med tonade rutor med jättemotorcyklar både framför och bakom med tutande sirener så att alla ska hålla sig borta men ändå vara medvetna om att nu kommer ”chefen”.

Moussa Traoré, diktator i Mali, som störtades 1991, sa i en av de sista intervjuerna i samband med att kvinnor och ungdomar gick ut på gatorna i Bamako. ”Det är inget att bry sig om, folket älskar mig, jag är deras far” Dagen efter var han bortsopad, ganska snopen kan man förmoda. Den kärlek han hade itutats att folket kände för honom – den fanns inte – tvärt om.

Muraren hade inte brytt sig om att bygga sin mur på en stabil grund. När den blev för hög i Burkina Faso – det blev 27 lager av cementsten – då rasade den.

Demokrati är ett något sargat begrepp. Många gör sitt bästa för att förvanska innehållet. Trots det så finns det inget bättre sätt att bygga välstånd för alla och inte bara för en liten priviligierad politisk klass. Låt oss samla alla goda tankar i ett fokus på landet Burkina Faso i Västafrika, med sina kämpande människor som alla vill leva värdiga liv, som vill återfå den dignitet som ligger i att vara ”burkinabé” – människa med värdighet.

I december 2014

Lennart Karlsson

Nakamtenga

Veckans Krönika: Dr Mukwege har fått Sakharov-priset

28 november, 2014

The EU parliament had posters of this years Sakharov prize Laureate, Dr Denis Mukwege all over. I was overwellmed to be by his side those wonderful days of discussions and promises to go from talking to acting.

The schedule was heavy. We had ONE visit that did not demand Dr Mukwege to answer to questions or give speeches, and that was the interesting visit to Lieu d’Europe about the history of the Sakharov Prize

IN between meetings heavy schedule with interviews as usual for Dr Mukwege.

Then meeting with all political groups. The message is clear:

we have not used all means available to end the atrocities. We need a political will. We need rule of law.

And I am happy to hear from Swedish parliamentarian at EU, Fredrick Federley

”Thank you for putting pressure where it should be : on international politicians!”

We also met standing ovations with the important question:

What message do you have to the men in this world? Dr Mukwege answers: most men are wonderful, but if they are silent it can be interpreted that they accept and support the violence.

Use your phone to mobilize! Interact with @DenisMukwege on social media to tell the world we do not accept violence! and donate via sms to the work of Dr Mukwege, write Yennenga Mukwege 100, and send it to: 72970 (only works from Sweden, the rest of you, please donate through this link)

The president of the European Parliament Martin Schultz, expresses that the systematic sexual violence must be treated as the war crime, that it is.

”Break the silence!” – @DenisMukwege receiving the #SakharovPrize

Dr Mukwege tar emot Sakharovpriset i Strasbourg

26 november, 2014

Dr Denis Mukwege, Yennnega Progress expert på kvinnohälsa och initiativtagare till vårt arbete med One stop centers, tilldelas idag Sakharovpriset för mänskliga rättigheter för sin insats för kvinnors rättigheter i krigshärjade östra Kongo. Yennenga Progress publicerar idag en översättning av Dr Mukweges eget uttalande med anledning av tillkännagivandet av priset den 16 oktober. Generalsekreterare Stina Berge, som är på plats i Strasbourg, säger att Sakharovpriset som är framröstat gemensamt av alla medlemsstaterna i EU, är av stort betydelse och att vi nu väntar på ett tydligt ställningstagande från EUs sida.

Dr Mukweges uttalande:

Det var med ödmjukhet som jag tog emot nyheten att jag kommer att tilldelas årets Sakharovpris från Europaparlamentet.

Våra tankar går till de människor, världen över, som har utsatts för och överlevt sexuellt våld, särskilt de i Demokratiska Republiken Kongo (DRC). Dessa kvinnor, vars liv hänger på en skör tråd till följd av de övergrepp som de utsatts för, fortsätter att kämpa och visar stort mod.

Vi tänker också på de som kämpar mot stigmatisering och socialt utanförskap, de som kämpar för rättvisa och för att få sina rättigheter tillgodosedda.

Sakharovpriset har ett stort värde och skickar en tydlig signal till dessa kvinnor om att de inte har blivit övergivna och lämnade ensamma till ett grymt öde. Det berättar för dem att världen lyssnar på dem. Det är ett budskap om stöd och hopp för alla som kämpar för sina mänskliga rättigheter, för fred och demokrati, i DRC och överallt i världen.

Jag är tacksam mot de europeiska ländernas representanter, som nu riktar ljuset mot den humanitära tragedin i östra Kongo: Ni vägrade vara likgiltiga, vägrade stänga ute berättelserna om dessa fasansfulla och avskyvärda grymheter som är en skam för hela mänskligheten och har tyngt vårt samvete alldeles för länge.

Jag är mycket glad över detta pris, om det leder till fred i östra Kongo och om det bidrar till att stoppa tragedin för Kongos kvinnor och för andra som fallit offer för väpnade konflikter.

År 2013 har varit ett år fyllt av hopp i DRC. Vi har sett en internationell mobilisering utan motstycke, som har lett till stärkt mandat för FN:s fredsbevarande styrka MONUSCO och att det har utsetts särskilda sändebud med uppdrag att säkerställa att de undertecknande staterna [SRö1] genomför sina åtaganden i Addis Abeba-avtalet för fred, säkerhet och samarbete.

Kongo befinner sig just nu i en situation där det varken råder fred eller krig. Kongoleser längtar efter rättvisa och stabilitet, men situationen i östra Kongo blir allt värre: 35 män, kvinnor och barn dödades i en kyrka och ett hälsocenter i Matarule, 60 km från Panzisjukhuset. Upprepade terrordåd i Beni i norra Kivu har kostat 80 människor livet den senaste månaden. 40 flickor har förts bort i Ituri. Nyligen demonstrerade kvinnor i södra Kivu i protest mot att deras små barn utsätts för våldtäkt och mot upprepade kidnappningar och attentat. Detta är det dagliga livet för kongoleser. Vi måste svara på deras rop. Det är nödvändigt att agera omgående!

Det här priset kommer endast att ha en mening om ni väljer att gå med oss på vägen mot fred, rättvisa och demokrati.

Denna utmärkelse tillägnar vi alla män och kvinnor som kämpar för mänskliga rättigheter och jobbar under svåra förhållanden för att stötta offer och kämpa mot straffrihet. Vi tänker särskilt på Scott Campbell, chef för FN:s människorättskontor i DRC, som utvisats ur landet enbart på grund av att han utfört sitt arbete.

Slutligen tillägnar vi denna utmärkelse alla kongoleser som har lidit alltför länge. Vi kommer inte att vika oss för våldskulturen som har tvingats på oss för att försvaga vår nationella samhörighet. Kongos folk, vi måste förenas och stå enade, för att bygga upp vårt land igen och leda det till framgång och fred.

Tack.

Dr Denis Mukwege

Veckans krönika: Fredrika Uggla

21 november, 2014

Vår första tanke var att de behövde ris. Äta bör man, och så vidare. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att de skulle välja familjeplanering och utbildning före mat. Jag och mina klasskompisar var på besök i en av Gambias gymnasieskolor och gjorde ett rollspel tillsammans med en grupp elever. Det gick ut på att vi – uppdelade i två grupper – skulle agera en rik familj och en fattig familj. Den rika familjen skulle ge bort något till den fattiga och vår uppgift var att rangordna vad som skulle prioriteras.

Jag och mina klasskompisar såg framför oss en stackars, fattig och svältande gambisk familj och tänkte genast att en säck ris var vad som behövdes. Våra nya vänner och tillfälliga familjemedlemmar från Muslim High tänkte annorlunda. De såg handlingskraftiga människor i behov av konkreta verktyg för att förbättra sin egen situation och argumenterade i stället för familjeplanering. Hur argumenten lät eller huruvida familjeplanering står högst på alla gambiers önskelista spelar inte så stor roll i dag. Vad som spelar roll är att vi hade fått det mesta om bakfoten.

Ibland tänker jag att förutfattade meningar och saker vi aldrig hade kunnat föreställa oss är det största hindret för utveckling. När jag för första gången reste till det lilla västafrikanska landet Gambia var resväskan fylld av förutfattade meningar likt den ovan. Flera av dem ställdes på ända redan under den här, två veckor långa, resan. Andra finns nog fortfarande i mitt bagage och begränsar mina och andras möjligheter.

Internationellt utvecklingssamarbete har länge präglats av ordet bistånd. Bistånd som i hjälp, hjälp från nord till syd, från rik till fattig. Tolkningsföreträdet har också legat hos den som definierats som rik. Den som har något bestämmer också vad och hur mycket som ska ges bort. Vid många tillfällen i biståndets historia har detta lett till katastrofala följder, direkta försämringar för människor som redan lever i utsatta situationer, biståndströtthet och dödande av allt vad lokal initiativförmåga och lokal marknad heter. Som alla de begagnade kläder som tvingar lokala skräddare att stänga igen sina butiker och som de jordbruksprojekt som inte tagit hänsyn till lokala förutsättningar och i stället för att öka matproduktionen lett till erosion och ökenutbredning.

Den där första gången jag landade i Gambia var det med någon fåfäng förhoppning om att jag skulle kunna hjälpa fattiga människor till en bättre vardag. Men faktum är att den som har fått mest hjälp under den tid jag levt i Gambia är jag själv. Människor jag mött har hjälpt mig att se att det inte är min vilja att göra gott och mina förutfattade meningar om vad som är gott som bör stå i centrum. Det som bör stå i centrum är människors drömmar, förmåga och möjligheter. Det vi bör utgå ifrån är den specifika situationen vi vill jobba i och de människor som lever där.

I Gambia benämns regnsäsongen som the hungry season. De förråd man haft sedan förra skörden börjar sina och många familjer, särskilt på landsbygden, kan inte äta sig mätta. År 2012 var det problem med torka och hungersäsongen förlängdes. Då bestämde sig Concern Universal och World Food Program för att testa något nytt. I stället för att dela ut ris och olja så som man brukar i nödsituationer började man dela ut pengar till dem som drabbats av torkan. Fördelarna med att låta människor själva avgöra vad de behövde visade sig vara flera. Man slapp de krångliga transporterna av mat – allra oftast finns mat att tillgå men problemet är att människor inte har råd att köpa den. När människor nu fick pengar kunde de köpa mat hos den lokala butiken, vilket ledde till att butiksägarnas inkomst säkrades samtidigt som människor kunde välja en mer varierad kost än endast ris, vilket ger en mer näringsriktig mat. Något annat som visade sig var att de som fick pengar i stället för matpaket upplevde en stor skillnad. Någon uttryckte att hen tidigare hade upplevt det som skamfyllt och stigmatiserande att bära hem matpaketen, nu däremot kände personen värdighet och stolthet över att själv kunna köpa det som familjen behöver. Föga förvånande känner vi människor av vad andra tänker om oss. Om vi bemöts som handlingskraftiga individer i stället för stackars hjälplösa människor finns goda förutsättningar för att vi faktiskt handlar och tar ansvar för vår egen situation.

Det finns många goda krafter i världen och viljan att hjälpa och göra gott är stor, men om vi inte har förmåga att se bortom våra egna förutfattade meningar om vad som är just gott så kan resultatet bli det motsatta. Om vi packar upp fördomar och förutfattade meningar ur bagaget och försöker se allt det som vi aldrig hade kunnat föreställa oss – då finns förutsättningar för samarbete, utbyte och utveckling för alla inblandade.

Veckans krönika: Nils Pettersson

14 november, 2014

Thorn Park Post, Lusaka, Zambia. En gata av sand. Bakom muren mot gatan har Barefeet Theater sitt kontor. Det är en NGO organisation som använder teater, kreativitet för att stärka utsatta barns egenmakt att göra positiva livsval och därmed ge en möjlighet till ett bättre liv.

Jag kommer dit som en av deltagarna på en kontaktresa till Lusaka med Creative Force, ett projekt som Svenska Institutet ordnar. Vi ska besöka och skapa kontakt och prata projektsamarbeten med olika organisationer. Jag representerar Män för Jämställdhet.

Adam McGulgan kom från Irland till Zambia för kanske tio år sedan för att spela gatuteater. Han träffade Taonga Tembo av en slump. På gatan.

Det är Adam som berättar om den enkla men effektiva verksamheten: möt gatubarnen, ge dem möjlighet att med hjälp av teater, uppträdanden och shower hitta självkänslan och komma ifrån gatorna, slippa det hårda arbetet, finna en trygghet i sig själva och andra.

De flesta som jobbar på Barefeet har en bakgrund som gatubarn. Nu är de själva ute på gatorna och pratar med andra barn och ungdomar och försöker få med dem i verksamheten. Så småningom kanske de lämnar det hårda gatulivet. Det finns en stor styrka i att befinna sig i en gemenskap där de som leder verksamheten har en gemensam erfarenhet med dem de riktar sig till.

En stund senare sitter vi med Ephriam Phiri och några andra före detta gatubarn i skuggan ute på gården. Människor som bär på historier som världen borde lyssna på – om nu världen bara ville lyssna. De flesta har inte ens lagt märke till de här barnen. Annat än när de är ett problem, förstås.

Nu är de vuxna. De har överlevt. Jag ställer frågan: ”Varför blir någon ett gatubarn?”

Svaret: det finns lika många skäl som det finns gatubarn. Ephriam förlorade sin mamma och pappan gifte om sig och fick flera barn. Varje dag påpekade hon att han inte var en riktig son, att han borde försvinna. Det gjorde han till slut. Började arbeta med olika sorters jobb. Inte sällan tunga. Han bodde på gatan och tjänade ibland pengar men inga större summor. Han var alltid hungrig. Ibland bedövade han sig med droger. Ofta något som sniffas.

Det är ingen ovanlig historia. Men Ephriam berättar också hur det känns att bli sedd på riktigt. Och inte minst berättar han om vad det betyder att han nu själv går ut på gatorna och spelar teater och möter andra på samma sätt.

”Barefeet räddar liv” avslutar han.

Själv funderar jag på att Ephriam’s historia också handlar om mig. Jag mindes hur det var när jag själv hade det som trassligast och pappa min inte riktigt orkade ta hand om mig. Jag kom ut på en sommargård för vad som då kallades ”problembarn” och blev för första gången sedd på riktigt.

Det räddade mig. Jag tror jag vet vad den där känslan betyder.

Det är typ ett halvt jordklot mellan Lusaka och Stockholm. Men jag tror att Ephriam och jag är närmare varandra än vi inser. Någonting sorgset från förr har gripit tag i mig samtidigt som jag känner mig glad över att ha fått ta del av Ephriams historia. Jag har ingen aning om han förstår vad som händer i mig. Det vet jag ju knappt själv.

Allt jag kan säga är: ”Thank’s for sharing”. Och jag menar det verkligen. Hans historia, kanske också min egen och Barefeet’s historia visar att världen är möjlig att förändra.

Nils Pettersson, män för jämställdhet

Veckans krönika: Annika Johansson

7 november, 2014

Vem ska rädda världen?

Är det du, jag, samhället, företagen, eller nån annan som ska fixa allt?

Definitionen på hållbar utveckling är enligt Brundtlandkommissionen; en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationer möjligheter att tillgodose sina behov. Det bygger på en integrerad syn på ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden och processer.

Vad kan du och jag göra?

Det är inte alltid lätt att veta var man ska börja, det kan ibland kännas övermäktigt att ta in alla rapporter om problem världen över. De flesta människor har sina hjärtefrågor, börja med dem. Känn dig nöjd för varje val du gör som leder till förbättringar för människa och/eller miljö. Sedan är det lättare att ta nästa fråga och gör den till din hjärtefråga. Sedan går det av bara farten…

Använd och köp varor, produkter och tjänster som är resurssnåla, miljöanpassade och som tar ansvar för människor.
Hitta en eller flera organisationer (som Yennenga!) du tror på och stötta dem med det du har möjlighet att göra, pengar, tid, kompetens – det som passar dig bäst.
Välj att handla från företag du tycker tar ett ansvar som motsvarar det du tycker är ok
Förkovra dig, skaffa kunskap, prata med vänner och bekanta och hjälps åt att bli mer engagerade
Uppmuntra de du tycker gör något bra
Ibland ska du bojkotta det du tycker illa om

Vad kan företagen göra?

Sedan några årtionden har företag arbetat systematiskt med att vara mer ansvarsfulla samhällsaktörer på olika sätt. Kraven på företagen att visa sitt samhällsengagemang inom socialt ansvar och miljö ökar från myndigheter, andra företag och privatkonsumenter. Att arbeta systematiskt med hållbarhetsfrågor, kompetensutveckla medarbetarna, skapa möjligheter att engagera sig inom hållbarhet och miljö är inte bara ett sätt att effektivt använda resurser, behålla och få den arbetskraft ni vill ha – det är även ett sätt att vinna konkurrensfördelar.

Fundera på vilka ni vill vara och hur ni vill uppfattas av andra
Skapa en struktur som gör det enklare att bli bättre inom hållbarhet och miljö
Tänk resurseffektivitet och ekonomi, på kort och lång sikt
Ta tillvara på kollegornas engagemang och hjärtefrågor
Samarbeta med andra
Stötta organisationer med pengar, tid, kompetens, erfarenhetsutbyte, utifrån era egna möjligheter
Ta ansvar

Vad kan samhället göra?

Samhället i Sverige – det jag väljer ut att beröra här är den är den politiska offentliga sektorn. Samhället har stora möjligheter att genom de miljö – och hållbarhetsmål som är satta, göra en stor insats för en hållbar utveckling. Sverige har antagit 16 miljökvalitetsmål och ett generationsmål. Målen kan genomföras på många olika sätt.

Var med och påverka, agera och utveckla internationellt
Gör lite mer..tänk större..
Ställ de miljö- och hållbarhetskrav ni har möjlighet att göra på produkter, tjänster, företag mm
Upphandla miljöanpassade produkter och tjänster
Upphandla leverantörer som tar ansvar för hållbarhet och miljö
Ställ krav på leverantörerna att de ska visa upp ett gott miljöarbete
Utbyt erfarenheter med andra och bli bättre på miljö och hållbarhet
Släpp sargen…låt andra få berätta om goda exempel och möjligheter att göra ”bättre” saker och ta tillvara på dem och vidareutveckla och gör ännu bättre saker

Det bästa är inte det godas fiende

Många människor är engagerade i olika frågor som riktas till att ta ansvar och förbättrade villkor för människor, hälsa och miljö. Vi som vill arbeta med hållbar utveckling måste bli bättre på att se vikten av varandras kunskap och engagemang i stället för att hitta luckor i andras goda idéer. Att se ett gemensamt mål – hållbar utveckling – ska sporra all till att bli bättre. Var och en. Tillsammans. På nya sätt.

Vad ska nån göra?

Den där nån, vem är det?

Annika Johansson

Miljöstegen

Publicerat i Dagens Juridik

4 november, 2014

Vill glada meddela att förra veckans krönika nu också är publicerad i Dagens Juridik! Tack Lennart Aspegren för att du lyfter frågan och väcker intresse för detta viktiga ämne!

http://www.dagensjuridik.se/2014/11/da-slog-vi-fast-att-folkmord-ar-det-varsta-av-alla-brott

Veckans krönika: Lennart Aspegren

31 oktober, 2014

Rwanda – lärdomar av FN:s tillkortakommanden

Folkmord

Det var en gång en ung polsk-judisk jurist som hette Ralph Lemkin. Efter andra världskriget fick han idén en konvention som skulle sätta hindra vad han kallade folkmord (genocide): att avsiktligen helt eller delvis förinta en folkgrupp. Han tänkte på vad som under 1900-talet hade hänt i Osmanska riket, i Europa under nazismen, i Afrika under kolonialismen och i Sovjet. För att lansera idén sökte han sig som ensam lobbyist till det nybildade FN:s högkvarter i New York. Där lyckades han till slut, 1948, med den otroliga bedriften att få fram en sådan konvention. Han dog sedan ganska bortglömd.

Den 7 april 1994 inleddes i Rwandas huvudstad Kigali ett av de värsta massmorden i historien. Genom välplanerade aktioner, uttryckligen inspirerade av Förintelsen, dödades med primitiva redskap på 100 dagar närmare en miljon civila, de flesta från en minoritetsgrupp, tutsi.

FN och Säkerhetsrådet stod handfallna. Man skyllde på bristen på ”early warnings”, varningssignaler i tid. I själva verket fanns det många sådana. Det som saknades var i stället medlemsstaternas politiska vilja att genomföra ansvarsfulla reaktioner.

En unik FN-utredning ledd av Ingvar Carlsson visade med all önskvärd tydlighet att det var en olycklig kombination av ineffektivitet inom FN och nationell protektionism som hade lamslagit organisationen. Mandatet för FN-trupp på plats kom för sent och blev i sak alldeles för begränsat. Och det blev dessutom tillämpat på ett ängsligt och osäkert vis. Ansvarskedjan var illa organiserad. Regeringarna i världen ställde bara otillräckligt upp med soldater och materiel. Kort sagt: efter en serie misstag hade det internationella samfundet och FN och visat sin hjälplöshet.

Dock beslöt Säkerhetsrådet hösten 1994, med stöd av kapitel VII i FN-stadgan, att sätta upp en särskild tribunal för att lagföra dem som hade haft huvudansvarat för massakern, ”the big fish”. De skulle ställas inför rätta för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, folkmord och brott mot mänskligheten. ”Justice should be done and seen to be done.”

Den domen i FN:s Rwandatribunal kom 1998. Vi slog där fast att folkmord är det värsta av alla brott, ”the crime of crimes”. Och att det också kan begås genom våldtäkt.

Dessförinnan hade ingen annan nationell eller internationell domstol i världen hållit någon rättegång om folkmord. Lemkins folkmordskonvention hade med andra ord fått sova i 50 år. Efter den domen meddelade också systertribunalen för ex-Jugoslavien en dom på folkmord för händelserna i Srebenića.

Men sedan dessvärre har det överlag varit glest med att få fram sådana mål.

Med utgångspunkt i folkmordet i Rwanda lade en internationell kommission 2000 fram rättsliga riktlinjer för metoder att möta allvarliga och systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Nyckelord som humanitära interventioner, alltså militära insatser med FN-stöd, och ansvar att skydda (Responsibility to Protect, R2P) har vunnit allmänt gehör.

Under Stockholm International Forum 2004, anordnat av statsminister Göran Persson, presenterade FN-chefen Kofi Annan i anslutning till R2P ett speciellt system för att hålla Säkerhetsrådet underrättat om sådana massiva och systematiska brott mot mänskliga rättigheter som kunde hota internationell fred och säkerhet.

Vad kan Sverige göra?

Utrikesfrågor: Att fortsätta sprida insikten att FN trots sina brister erbjuder den främsta vägen att hantera internationella kriser och konflikter; och att söka övertyga USA m.fl. länder om möjligheten att utan risk för oönskade effekter ansluta sig till Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Justitiefrågor: I Sverige har nyligen slutförts en omfattande rättegång mot en rwandier om medverkan i folkmord. Två liknande mål är på gång. Men det är angeläget att lagföra också andra som är misstänkta för internationella brott. Det lär i Sverige finnas så många som runt tusen sådana, mest ex-jugoslaver. Polis, åklagare och domstolar behöver resurser.

Vårt land har den 1 juli 2014 – efter många års om och men – fått en tidsenlig lagstiftning om internationella brott, nämligen lagen om straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det är angeläget att dess praktiska tillämpning följs upp. I enkät för några år sedan fick personer i länder drabbade av konfliktsituationer eller andra utsatta lägen frågan vad de helst av allt önskade sig. Deras prioritet nummer 1 visade sig vara ”rättvisa”.

Den nya lagen behöver kompletteras på ett par viktiga punkter. Det gäller främst frågan om ett särkilt straffansvar för tortyr, grundat på den tortyrkonvention som en gång kom till på svenskt initiativ. Men det gäller också frågan om att utvidga skyddet för barnsoldater till alla under 18 år.

Försvarsfrågor m.m.: Det behövs ju fortfarande beredskap för humanitära interventioner. Men i många fall behöver de följas av andra insatser, till exempel bistånd i fråga om vatten, mat, boende, administration, demokrati etc. Där krävs samarbete med det civila samhället: frivilligorganisationer (NGOs), företag etc. Ett aktuellt exempel är ju läget i DRC. Det har för övrigt ett visst samband med den bilagda konflikten i grannlandet Rwanda.

* * *

Lennart Aspegren, juris hedersdoktor, internationell rätt, Stockholms universitet; tidigare FN-domare, ordinarie domare vid tribunalen i Rwanda efter folkmorden.

Möt en Yennenga: Sara Rösare

30 oktober, 2014

Kopplingen mellan språk och demokrati är stark. Genom språket producerar och reproducerar vi normer och föreställningar om världen. För de som arbetar med språk finns alltså goda förutsättningar för att utmana begränsande normer och bidra till samhällsförändring.

För språkkonsulten Sara Rösare har samhällsengagemang alltid varit viktigt och det har tagit henne från Världsbutiken i Örebro, via rättvis handel-importören GEPA i Tyskland till Språkkonsulterna i Stockholm. När Sara började jobba med rättvis handel på arbetstid istället för som ideellt engagerad började hon fundera över sin fritid och vad hon skulle fylla den med nu när samhällsfrågorna fick rum på arbetstid. Språk har alltid varit ett intresse och vid sidan av sitt jobb på GEPA började Sara på en skrivkurs och började sedan också undervisa på svenskakurser i Tyskland. Snart kom tanken om att språk och demokratiarbete är nära sammankopplat och Sara sökte till Språkkonsultprogrammet på Stockholms universitet.

Nu jobbar Sara som språkkonsult och CSR-ansvarig på företaget Språkkonsulterna som numera också samarbetar med Yennenga Progress. Språkkonsulterna har alltid haft ett stort samhällsengagemang och tidigare haft till exempel fadderbarn, men Sara fick kontakt med Yennenga Progress och har börjat bygga upp ett mer långsiktigt CSR-arbete.

Språkkonsulterna är nu en del av Yennenga Progress nätverk och bidrar med sin språkliga kompetens, bland annat genom att granska och skriva texter. I samband med att Dr Denis Mukwege fick Right Livelihood Award i december 2013 ansvarade Sara för att språkgranska den svenska översättningen av hans tal.

Men framför allt stödjer Språkkonsulterna verksamheten på Yennenga Progress förskola i Monomtenga, bland annat genom att betala förskoleläraren Adama Diallos lön. Dessutom står Språkkonsulterna för skolmat. Utan mat i magen är det svårt att koncentrera sig på lektionerna, därför får barnen ett mål mat och frukt varje skoldag. De har också bekostat en gasspis, solenergianläggning och bidrar med praktisk utrustning som Adama behöver i arbetet.

Adama jobbar engagerat med förskolan vars verksamhet riktar sig till nomadbarn som tillhör folkgruppen peul, syftet är att överbygga den språkbarriär som uppstår för barnen vars modersmål är peul, men som förväntas kunna ta till sig undervisning på franska när de börjar första klass i grundskolan. Språkinlärning är givetvis ett ämne som passar Språkkonsulterna perfekt.

Som språkexperter kan Sara och Adama bidra till att förändra samhället. Båda utmanar språket som maktmedel, Adama gör det genom att bygga en bro mellan nomadspråket och franskan, det ger barnen tillgång till kunskap och bidrar i ett långsiktigt perspektiv till demokratiutveckling. Sara lägger mycket av sin tid som konsult på att utmana myndighetsspråk, göra det tydligt och begripligt och motverka att språket används som maktmedel i sådana sammanhang.

Precis som i alla verksamheter finns det också utmaningar. Sara beskriver till exempel svårigheten i att utmana normer samtidigt som målet är att skriva en så lättbegriplig text som möjligt. Om läsaren inte känner igen orden eller hakar upp sig på vissa uttryck som stör de föreställningar hen (som är ett bra exempel på ett sådant ord) har blir budskapet kanske inte så tydligt och begripligt som det var meningen. Här uppstår en valsituation som inte alltid är lätt. På förskolan i Monomtenga gör Adama liknande språkval i sin undervisning där hon måste anpassa sin undervisning till den språkliga verklighet som finns i Burkina Faso.

Språkkonsulterna är ett företag som vill vara en förebild för andra med engagerade medarbetare och ett stort samhällsengagemang. Sara beskriver det som en attraktiv arbetsplats med människor som vill göra skillnad både på sin fritid och arbetstid.

– Yennenga Progress upplägg med ett bredare engagemang och fokus på kompetensmatchning är intressant eftersom det också skapar relationer. Vi skickar inte bara iväg pengar utan lär känna Adama och verksamheten. Vi får bidra med vår kompetens och hjälper också till att bredda nätverket och hitta andra personer med kompetens som kan bidra till att förskolan utvecklas.

Veckans krönika: Fredrika Uggla

24 oktober, 2014

I filmen Kongoveteranerna möter vi några av dem 6000 män som skickades som FN-soldater från Sverige till DR Kongo i början av 60-talet. Marika Griehsel har följt några av dem som nu börjar leta bland gamla brev, fotografier och minnen. Dessa saker har legat gömda och få av de medverkande har tidigare berättat för någon om de upplevelser som färgat deras ungdom och präglat deras vuxna liv.

I Kongo pågår än idag en stor statlig och mänsklig katastrof. Ett systematiskt övervåld används mot civila och tusentals kvinnor och män har utsatts för sexuella övergrepp av olika beväpnade grupper. Våldtäkt ska inte kopplas ihop med sexualitet utan är ett fruktansvärt vapen som används för att förstöra reproduktionsmöjligheter och för att skapa kaos och splittring mellan människor. Konflikten handlar om DR Kongos rika naturresurser, framförallt coltan som är den metall som finns i allas våra mobiltelefoner och datorer.

Panzisjukhuset i krigshärjade Kivu-regionen är ett av världens mest omtalade sjukhus. Yennenga Networker Dr. Denis Mukwege har, tillsammans med sina kollegor, hittills opererat tiotusentals kvinnor som överlevt våldtäkt som vapen i krig. Den här veckan besöker Dr. Mukwege Sverige för att delta i Örebro Fredskonferens på FN-dagen. Konferensen fokuserar på DR Kongo och hållbart fredsbygge. Den övergripande frågan handlar om vad vi i Sverige kan göra för att skapa en hållbar fred.

Frågan om fred är komplex och mångbottnad, inte minst i ett samhälle som är så präglat av systematiskt våld och övergrepp. För att hitta vägen framåt krävs stora globala lösningar men också arbete med lokala frågor för att bryta destruktiva mönster. Genom att ställa frågan om hur en varaktig fred byggs vill vi komma längre än att plåstra om symptomen utan istället komma åt grundorsakerna.

Dr. Mukwege arbetar outtröttligt med att ta hand om människor som skadats genom det sexuella våldet men också med politiskt påverkansarbete för förändring. För detta har han hotats till livet men också hyllats världen över. Förra året fick han Right Livelihood Award och han har under flera år nominerats för Nobels Fredspris. I veckan belönades han med Sakharovpriset för tankefrihet.

När 20 av Kongoveteranerna återvänder till Kongo ungefär femtio år efter sin insats, år 2012, är det med stor sorg som de konstaterar att mycket lite har hänt. Vid Dag Hammarskiölds grav i Ndola väller svåra minnen fram. Någon uttrycker att det möter ett land som är ännu mer sargat och kaotiskt nu än på 60-talet. De ifrågasätter sin egen insats och efterfrågar övergripande lösningar för fred i Kongo.

Under sitt besök i DR Kongo planerade veteranerna att besöka Dr. Mukwege på Panzisjukhuset, men tvingades ställa in besöket på grund av våldsamma stridigheter i området. Som filmpublik får vi dock se några bilder från Panzisjukhuset där Dr. Mukwege möter sina patienter. Mitt i mörkret lyser Panzisjukhuset och Dr. Mukweges kamp för fred upp och visar vägen framåt. När frågan om vad Sverige kan göra för att bidra till ett hållbart fredsbygge ställs till Dr Mukwege är svaret om och om igen att vi kan höja våra röster och låta världen veta att vi står på de drabbade kvinnornas sida. Låt oss tillsammans höja våra röster och berätta om det som sker.

Veckans krönika: Lotten Haagman

17 oktober, 2014

Jag sitter på verandan med senaste utvärderingen av projektet R.I.S.E och närproducerad choklad som smakar ljuvligt. Himlen är blå och den möter ett djupblått hav i horisonten Det är 29 grader varmt. Grannes höns kucklar lite då och då. Grannen, som går runt med en trasig stråhatt och gummistövlar hörs ljudligt när han sjunger en trudelutt. Kanske skulle man kunna jämföra honom med en pensionerad rappare. Han är en före detta calypsonian, som trots att det är ett par decennium sedan han stod i rampljuset fortfarande diktar upp sånger om livet på ön och sjunger dem taktfast med rosslig stämma på andra sidan häcken.

Idag verkar hans refräng lyda ”woman don’t want bad man again, woman is fed up with them”. Med hans starka grenadisk/engelska dialekt rimmar det snyggt. Under verserna förstår jag att sången handlar om den unga mamman som blev ihjälslagen av sin man och begravd i en resväska i en grund grav i närheten av ett av de större hotellen på ön. Jag förstår att sången handlar om kvinnan som blev knivhuggen men som lyckades överleva med mycket svåra bestående skador, om kvinnan som blev ihjälslagen med en domkraft och blev liggandes i trädgården tills barnen kom hem från skolan. Om den unga flickan… om den 6 åriga pojken… om…

Tyvärr har den här sången oändligt många verser och jag inser att han nog kommer att fortsätta hela förmiddagen. Mina tankar går till senaste rapporten från Världshälsoorganisationen. Karibien ligger i topp på många punkter. HIV, sexuella övergrepp på barn, våld mot kvinnor. Ändå refererar jag ofta till den här ön som ”paradiset på jorden”. Förutom de vita stränderna och de frodiga kullarna så finns det jämte lidandet så mycket hopp och styrka i så många kvinnor, som står upp för sig själva och sina döttrar. Grenada har bara 100 000 invånare. Det känns greppbart!

Jag tar upp utvärderingen igen och börjar läsa.

Sweet Water Fondation på Grenada ska tillsammans med Yennenga Progress ansöka om pengar för att bedriva projektet R.I.S.E med syfte att stärka och hjälpa barn och unga flickor som utsatts för sexuella övergrepp, och det finns flera satsningar i Yennenga Progress nätverk på andra håll i världen, där vi arbetar för att minska sexuellt våld och bygga upp samhället igen, där vi kan dra lärdom av de olika engagemangen och forskarna, och de resultat arbetet gett. Förra året genomförde vi på Grenada den första fjorton veckors långa rehabilitering av tio flickor mellan 13-18 år. Utvärderingen, som jag håller i min hand, är gjord av forskare på universitetet i Huddersfield, Storbritannien. Den är på över 50 sidor och projektets alla faser är noga synade. Projektet R.I.S.E är det första i sitt slag i Karibien och anpassat efter de kulturella, ekonomiska och sociala förhållanden som vi har här.

Grenada har de senaste 20 åren hamnat utanför de strategiska områdena som får hjälp av de större hjälporganisationerna. De öst karibiska öarna har en alltför hög BNP som naturligtvis höjts markant under åren av utländska investerare och extremt rika personer som bosatt sig här.

Den obefintliga sociala och ekonomiska hjälpen samt de stora klasskillnaderna bidrar till att näst intill varannan flicka på Grenada utsätts för sexuella övergrepp innan hon fyllt 16 år. Det bidrar till att skolflickor betalar bussen med sexuella tjänster, att vi träffar familjer där mormor, mamma, dotter och bäbis varit utsatta för incest med samma person. Det gör att vi förra året hade sju fall i domstolen där samtliga barn, pojkar och flickor, var under 12 år.

Hönorna kacklar fortfarande men Grannen har tystnat, chokladen är slut och jag har gått igenom utvärderingen. Det verkar som det enda som forskarna har att invända på, är att projektet behöver pengar så att fler barn och unga flickor på Grenada kan få tillgång till R.I.S.E.

Lotten Haagman

Schysst frukostseminarium om förtroendeskapande kommunikation

16 oktober, 2014

Förtroende är din viktigaste tillgång! Det menar Mats Hallvarsson, grundare av Sveriges största kommunikationsbyrå Hallvarsson & Halvarsson och tidigare affärsjournalist i 25 år, bl a chefredaktör för Veckans affärer. Mats har lång erfarenhet av förtroendeskapande kommunikation och har både raserat och byggt upp förtroendekapital under sin yrkeskarriär. De senaste åren har han arbetat med ett bokprojekt om förtroende och delar gärna med sig av sina kunskaper. Mats menar att just kommunikationen är en nyckelfråga i detta, det kanske viktigaste ämnet för professionell framgång både för ett företag, en organisation eller en individ.

Yennenga Progress är mycket glada över att Mats finns i vårt kompetensnätverk och bjöd idag in till frukostseminarium där Mats talade inspirerande om förtroende och kommunikation. Vi kombinerade detta spännande ämne med att delta i Fairtrade Sveriges stora fika-utmaning Fairtrade Challenge där tanken är att så många som möjligt ska fika Fairtrade under en och samma dag. Vi bjöd bland annat på schysst kaffe, te och givetvis choklad och är glada över att kunna rapportera in vårt fikadeltagande och bidra till förbättrade arbets- och levnadsvilkor för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom.

Läs mer om Fairtrade Challenge här.

Veckan krönika: Finn Norgren

9 oktober, 2014

Kongo – kan något låta mer exotiskt?

Jag får alltid den känslan när jag slingrar ned bilen från höjderna mot Lake Kivu och ser den blå randen av berg som försvinner i oändlighetens dis. Det skulle vara fantastiskt att få köra den lilla kustvägen på andra sidan, få se kongolesiskt vardagsliv i byarna. Få uppleva den omvittnat enastående vänligheten och hjälpsamheten från ”vanligt folk”.

Men det går inte. På egen hand, utan beväpnad eskort, skulle det vara en mardröm av trakasserier från varje person i uniform eller med någon sorts officiell titel. Mutor och åter mutor, krav på visumkostnad efter var krök – plus risk för överfall från kringströvande soldatslödder.

Denna morgon vid stranden i Gisenyi är det vackrare än någonsin. Efter nattens intensiva regn är diset borta, bergen är gnistrande gröna i solen, sjön silverblank, ur Nyarigongo bolmar röken muntert ur vulkanens inre.

Detta är kanske världens märkligaste gräns. Här i Rwanda är det ordning och reda, allt fungerar, gatorna mycket renare än i Stockholm, det byggs och fejas, skinande nya banker kantar den myllrande affärsgatan, det prydliga åkrarna dignar av bönor och säd och frukt.

400 meter från strandpromenaden börjar Kongos kigshärjade Kivuprovins. Det är lugnare än på länge – men effekten av decenniers anarki i en stat som aldrig fungerat är omskakande.

Men mitt i förfallet snurrar ekonomin genom ”hjälp”-insatsen från FN och ett myller av organisationer. Och så förstås huggsexan på de enorma mineraltillgångarna där gruvorna kontrolleras av allehande milisgrupper, dvs rena mördarband. Alla vi som äger en mobil och en laptop riskerar att ha bidragit till denna cirkus.

Ekonomin i gränsstaden Goma spiller över in i Gisenyi, gränshandeln blomstrar och vilken kongoles vill ha kvar pengarna i sin egen ”kleptokrati”? Sett uppifrån bergen gnistrar därför hela Gisenyi som en mosaik av nya plåttak i silver, grönt och mörkblått, slätten bebyggs i rasnade fart med nya fina villor, asfaltvägen norrut når snart ändå upp mot Nyarigongo, den majestätiska vulkanen norr om Goma.

I denna absurda värld lyser en ensam stämma. Dr Denis Mukwege är för tredje gången nominerad till Nobels fredspris. Han har fått alla andra utmärkelser, hans Panzisjukhus får mycket stöd, han syns i världens media. Men det räcker inte, han är arg och frustrerad över att de som kan stoppa våldet inte gör det: De rika länderna, vi konsumenter, elektronikföretagen.

Ett fredspris skulle inte bara öka hans egen personliga säkerhet – vem törs mörda en fredspristagare – utan också öka trycket på världssamfundet att agera.

Förhoppningsvis. Låt oss hoppas att norrmännen fattar ett klok beslut under de närmaste veckorna.

Finn Norgren, Kigali

Möt en Yennenga: Eva Karlsson

I byn Nakamtenga i Burkina Faso har Yennenga Progress utbildningsverksamhet haft en revolutionerande effekt. Eva Karlsson är förskollärare och sedan 2001 lärarhandledare för de olika verksamheterna i byn. Eva berättar engagerat och inspirerande om hur allt började när hon tillsammans med kvinnogruppen i byn startade förskoleverksamhet.

– Det var femtio intresserade kvinnor som satt och tittade på mig, de kände att nu ska vi äntligen sätta igång! Och de var motiverade, alla visste att för att barnen ska lyckas så behöver de en skola och därför behövs också en förskola så att de har en bas att stå på när de går vidare till grundskolan. Två unga kvinnor som gått i skolan själva blev kontaktpersoner.

De tog över en av kvinnogruppens gamla lokaler, sopade bort fladdermössen, målade väggarna och snyggade till. Eva hade redan samlat ihop en hel del skolmaterial från Sverige som kom till användning i den nya förskolan. Många av kvinnorna i gruppen var själva analfabeter och insåg vikten av att ge sina barn chansen till utbildning.

Eva har sedan 1980 bott och arbetat i flera afrikanska länder. Via Zambia och DR Kongo landade Eva och hennes man Lennart i Burkina Faso där de nu bor under större delen av året. Kvinnogruppen i Nakamtenga försökte under flera år övertala Eva att starta en förskola i byn. När Lennart fick uppdraget att starta ett SIDA-kontor i Burkina blev Eva medföljare och plötsligt fanns tid att dra igång en ny och sedan länge efterlängtad verksamhet!

Yennengas egenskaper och goda hjärta genomsyrar verksamheten där det viktigaste är att barnen ska lyftas och uppmuntras varje dag. I motsats till andra skolor är fysisk bestraffning absolut inte tillåtet. Det är en inställning som byggt en förskola som barnen älskar att komma till. De första barnen dyker upp vid sex på morgonen trots att dagen inte börjar förrän vid åtta.

Under hela tiden har Eva jobbat interaktivt tillsammans med förskollärarna med praktisk undervisning tillsammans med barnen på förmiddagen och utvärdering på eftermiddagarna där de tillsammans diskuterat vad som gått bra och vad som kan bli bättre i undervisningen. De har steg för steg gått igenom pedagogik, metodik och psykologi steg för steg. Eva beskriver arbetet som självklart och enkelt.

Genom sitt arbete i Nakamtenga är Eva en förebild som visar på vikten av att som lärare dela med sig av sin kunskap så att människor runt omkring får möjligheten att utvecklas. Hennes dröm är att Yennenga Progress verksamhet ska växa så att fler få chansen att jobba på samma sätt.

– Yennenga Progress formulerar det som vi har jobbat med under alla år. Förskolan är basen där allting har startat och verksamheten har byggts runt Nakamtenga. Det är fantastiskt spännande! Varje gång det kommer någon till Nakamtenga så blir det nya ringar på vattnet och verksamheten växer.

När verksamheten skulle sätta igång poängterade Eva att det var viktigt att det var minst lika många flickor som pojkar som började i förskolan, det var inte helt självklart i byn men snart fanns en förskoleklass med lika många flickor som pojkar. Att utmana normer kring könsroller är något som genomsyrat utbildningsverksamheten i Nakamtenga. Det har varit en fullständig revolution i byn. Kvinnorna som ansvarar för förskolan vågade tidigare inte titta upp – nu har de en röst! De kan tala för sig och för sina barn och sin familj. Kvinnorna har fått en position i samhället och man lyssnar på deras åsikter. Eva poängterar vikten av att utmana normer på ett diplomatiskt sätt så att det inte gör skada. För att jobba långsiktigt med jämställdhet är det är viktigt att inkludera männen i verksamheten så att de känner sig delaktiga.

I Burkina Faso finns ingenting som motsvarar den svenska skolpengen. De barn som går i förskolan i Nakamtenga kommer från fattiga familjer som inte har möjlighet att betala skolavgifter. Nästa generation kommer förhoppningsvis att var i en annan situation, men under en period behöver dessa familjer ekonomiskt stöd. Därför jobbar Yennnenga Progress med skolfaddrar som bidrar till förskolans verksamhet. En förhoppning inför framtiden är att hitta en mer hållbar ekonomisk situation där lärarlönerna kan betalas med medel från Burkina Faso.

Vid sidan av ekonomisk hållbarhet är social och miljömässigt hållbar utveckling centralt i all verksamhet som bedrivs av Yennenga. Eva berättar om skolträdgården där barnen är med och odlar olika grönsaker och frukter. Dels bidrar det till en bättre miljö i byn men gör också att viktig kunskap förs vidare till barnen. Föräldrarnas odlingar ligger ofta en bit bort och det är inte säkert att barnen kommer dit och får se hur det går till.

Yennenga vågar be om hjälp från andra och nya kompetenser behövs i utbildningsverksamheten i Nakamtenga. Eva efterlyser både unga och gamla människor med olika erfarenheter och ny kunskap som vill komma till Nakamtenga och dela med sig – det finns plats för fler som vill vara med och sprida kunskap.

– Det här är ett sätt att jobba som är väldigt sunt, säger Eva. Jag vill jobba med att se till att utbildningen fungerar. Det finns ingen chans för ett land utan utbildning och det jag helst vill är att ha en lärarutbildning i Nakamtenga där vi utifrån Yennengas egenskaper kan sprida kunskap i hela landet. Alla är stolta över vad de åstadkommer i Nakamtenga och de har en tro på framtiden och på sig själva.

Veckans Krönika: Lennart Karlsson

3 oktober, 2014

Lokal utveckling – basen för ett bättre liv

Är tillbaka i Nakamtenga, den lilla byn på den Västafrikanska landsbygden där vi numera vistas större delen av året. Regntiden är i sitt slutskede och alla hoppas på att det ska bli bra skördar i år. Regnen kom igång sent som det gjort de senaste åren så bönderna fick så om både två och tre gånger innan det kom tillräckligt med regn för att utsädet skulle börja gro och växa. Nu står både hirs och sorgum höga och blir det nu bara lagom med sol de kommande veckorna ska det nog bli ett bra skördeår.

Människorna runt utvecklingscentret, som är basen för min och Evas engagemang, är alla småbönder som brukar jorden endast med hjälp av hackor. Några har åsnor som drar den enkla plogen. Så här har det varit och kommer det att fortsätta att vara även framöver. Häromdagen hade de centrala myndigheterna en konferens för att diskutera hur man ska kunna mekanisera jordbruket för att göra det mer effektivt. Det är naturligtvis positivt men det är svårt att se hur bönderna ska kunna skaffa sig bättre utrustning även om det skulle finnas, eftersom de inte har några som helst ekonomiska marginaler.

I morse kom en av grannarna här hälsade på. Han är lökodlare och har en odlingsplätt några kilometer härifrån. Han undrade om han kunde få låna pengar till en säck utsäde. – Jag har sparat ihop så att jag har kunnat köpa en liten bensindriven vattenpump för att bevattna lökfältet, berättade han, – men nu har jag inga pengar kvar för att kunna köpa fröer som det nu är dags att sätta för att skola upp lökplantor. Hur mycket pengar behöver du låna? – Ja, jag behöver 25 000 Fcfa (350 SEK). Tänk dig situationen. Du är familjeförsörjare och har inför odlingssäsongen inte de 350 kronor som behövs bara för att köpa det väsentligaste – fröerna.

Burkina Faso är en av 17 länder i Afrika söder om Sahara som kallas ”lejonekonomier” därför att den årliga ekonomiska tillväxten under mer än 15 år har varit högre än 5%. Ouagadougou, huvudstaden, växer och med den en växande medelklass som har kommit till den ekonomiska nivå att de har pengar kvar för konsumtion även då det allra viktigaste som mat, bostad, sjukvård och skolor har betalats. Detta är fantastiskt och kan bidra till en positiv ekonomisk spiral. Men fortfarande är det bara en liten, liten del av befolkningen som kan räknas till den gruppen. Fortfarande lever ca 50% på fattigdomströskeln. För denna halva av befolkningen är det svårt att se någon möjlighet till förändring på någorlunda kort sikt.

Vår uppgift här i Nakamtenga är att göra allt som står i vår makt att utbilda barn och ungdomar för att de ska få en bättre chans än sina föräldrar att ta sig ur fattigdomsfällan. Vår uppgift är att tillsammans med människorna här försöka skapa arbetstillfällen som ger inkomster som är den motor som kan stimulera den lokala ekonomin.

Nakamtenga är en av 8000 byar i Burkina Faso där människorna lever under ungefär likartade förhållanden. Det kan tyckas övermäktigt. Vad kan våra insatser i en av dessa många byar göra för skillnad? Vi tror att hållbar utveckling måste vara grundad i enskilda människor. Varje barn, varje ung grabb och tjej, som vi kan hjälpa till en bra utbildning som sedan kan omsättas i olika former av yrkesarbete – är bärarna av en ny och ljusare framtid.

Lennart Karlsson

Veckans krönika: Julia Kauta Kouyate

26 september, 2014

Min son fyller 18 år i vinter. Han kunde inte rösta i årets val, men det kunde jag och det gjorde jag. Jag förtidsröstade tillsammans med min pappa. Vi röstade på samma parti han och jag. Det stod en valvakt som såg till att en jämn ström av folk flöt in i vallokalen. Han frågade pappa var han kommer ifrån. Nambia, svarade pappa. Jag är också afrikan, sa då den äldre svenske mannen, jag är född i Zimbabwe.

Senare samma helg, på söndagskvällen den 14 september, satt vi i soffan och tittade på valresultaten som började komma. Pappa åt glass, jag åt på mina naglar. Situationen påminde mig om den jag var med om i Frankrike 2002 då min man röstade på Chirac endast för att inte Le Pen skulle bli det valets vinnare.12 år senare är Jimmie Åkesson vinnaren i Sverige. Pappa orkade inte vänta ut de exakta siffrorna, så jag satt kvar i soffan själv långt in på natten.

Tredje största partiet. Hur ska man tänka då? Att var tredje röstande svensk är rasist, nazist eller bara helt jävla dumma i huvudet? Nä, så ska man inte tänka vad jag förstår. Man ska tänka att de som röstat på Jimmie är besvikna på våra politiker i allmänhet, att de som röstat på Jimmie vill ha jobb, vill få en trygg ålderdom och att de vill hjälpa folk som flyr från krig på plats, liksom.

Dagen därpå cyklade jag till jobbet och märkte hur jag började syna dem jag cyklade förbi. Har han där röstat på Jimmie och hon, hon ser ovanligt glad ut idag, varför då?

Undrar vem det är på jobbet som faktiskt lagt sin röst på Åkesson? Någon är det ju, jag menar en tredjedel, det är ganska många.

Några dagar efter valet såg jag på min 7-åriga dotters skola att de också röstat, på sitt sätt. På väggarna satt teckningar med deras olika alternativ. Ett var rättvisapartiet, ett annat ha-det-brapartiet.

Barnen är smartare än vad vi är, som vanligt.

Men jag återgår till pappa. Som gick och lade sig innan valresultaten var färdiga. Samma kväll, lite tidigare hade jag äntligen kommit igång med ett litet projekt jag länge tänkt att jag måste genomföra innan det är för sent. Att skriva ner pappas väg till Europa, till Sverige, från Afrika, Namibia. Han flydde sitt land när han var bara 18 år. Han flydde ett land som var ockuperat, av vita män, som bestämt att de svarta var mindre värda, de fick inte utbilda sig till vad de ville, de fick inte bo var de ville i sitt eget land, de fick inte ens sitta var de ville. Apartheid. Han lämnade sin familj utan att säga hej då, han vågade inte berätta för dem om sina planer i rädsla över att bli förrådd. Han var lika gammal då som min son är idag. Hans berättelse är levande, sorglig och tragisk. Utan pengar, mat eller pass är man ganska ensam i världen. Han blev sparkad på av poliser för att han somnade på golvet på en tågstation i Zambia, utkastad i regnet. Men han mötte också vänlighet på vägen, det fanns de som ville ge mat, ett skydd för natten. Via Zambia, Norra Rhodesia och Tanzania gick färden, hela tiden oviss, ingen aning om var han skulle hamna i slutändan.

Från Egypten kom han till Ungern som beviljat honom stipendie för att studera. Därifrån till Sverige, till Tyskland och tillbaka till Sverige igen. Det snöade när han kom hit, han som skulle bli min pappa. Som skulle träffa min mamma i en studentkorridor, han som skulle plugga ekonomisk historia, statsvetenskap och sociologi. Han, pappa, som alldeles nyss såg hur Jimmies pari blev det tredje största i det land som tagit emot honom för mer än fyrtio år sedan.

Han är svensk, pappa. Han var svensk innan Jimmie ens var påtänkt. Pappa älskar sitt land, han älskar falukorv, midsommar, mjölkchoklad och att titta på svt. Men om Jimmie fått bestämma redan då hade jag inte funnits idag, då hade pappa fått stanna kvar i Sydvästafrika och leva i förtryck.

Jimmie, jag vill bara att du ska veta att du är ändå en förlorare, för vi är här och kommer här att stanna tills vi dör så svenskar vi äro allihopa.

Frukostseminarium och Fairtrade Challenge 16 oktober: Förtroendekapitalet – din mest värdefulla tillgång

25 september, 2014

Yennenga Progress och Payer bjuder in till frukostseminarium och Fairtrade Challenge. Vi bjuder på god och schysst frukost och Mats Hallvarsson, grundare till Sveriges största kommunikationsbyrå, talar om förtroendeskapande kommunikation. Vi kombinerar detta spännande ämne med att delta i Fairtrade Sveriges stora fikautmaning Fairtrade Challenge. Varmt välkomna!

När? Torsdag den 16 oktober, kl. 8.00-9.00.

Var? Yennnega Progress, Stadsgården 10.

Anmälan: fredrika@yennengaprogress.se

Mats Hallvarsson är grundare till kommunikations-byrån Hallvarsson & Halvarsson och tidigare affärsjournalist i 25 år, bl a chefredaktör för Veckans affärer. Han har lång erfarenhet av förtroendeskapande kommunikation och har både raserat och byggt upp förtroendekapital under sin yrkeskarriär. De senaste åren har han arbetat med ett bokprojekt om förtroende och delar gärna med sig av sina kunskaper. Mats menar att just kommunikationen är en nyckelfråga i detta, det kanske viktigaste ämnet för professionell framgång både för ett företag, en organisation eller en individ.

Läs mer om Fairtrade Challenge på: http://fairtradechallenge.se/

Valet börjar nu!

15 september, 2014

I söndags var det val i Sverige! Jag har förtidsröstat nästan alla val tror jag, av olika anledningar. Denna gång beslöt vi att inte göra det, utan istället tåga hela familjen och göra det till en familjeaktivitet.

Vilken fantastisk uppfinning! Som ny idé tänkte jag, att vi nu skulle införa ett veckoval! Inte till riksdagen utan mer allmänt så-här-vill-vi-ha-världen-val!

Om vi varje vecka i familjen, kompisgänget, arbetsteamet eller skolklassen, eller vilken grupp du nu vill tillhöra, gör ett val som ska påverka samhällsutvecklingen och som du/ni från och med nu gör (enskilt och/eller i gruppen!)! Det kan vara vad som helst, allt ifrån att ge en komplimang om dagen till någon du möter, köpa miljömärkt papper och rättvisemärkt choklad, signa upp för ett fadderbarn i Burkina Faso och betala en barnmorskeutbildning i Uganda, skriva en debattartikel om ett viktigt ämne och läsa för gamla inom äldrevården.

Om vi lägger till ett nytt viktigt val varje vecka så kommer vi att ha åstadkommit rätt mycket för att förbättra den värld vi lever i, under den kommande mandatperioden!

Valet börjar nu!

Varmaste hälsningar

Stina

Dags att använda din medborgerliga plikt!

12 september, 2014

Så här i valtider funderar vi så klart på vad innehållet i de olika partiernas politik är. Några vänner lyfte nyligen poängen med ett namn som ger en tydlig signal, dvs något med miljö eller feminist, gör att vi inte känner lika stort behov att tänka efter.

Yennenga samarbetar med företag som har fantastiska namn som Miljöstegen, Språkkonsulerna och HEMsomduvillbo i. Det är ingen tvekan om vision och fokus!

Där har vi ju en liten hake i namnet Yennenga Progress.

Dock är det ibland så att vi har anledning att dra åt oss öronen över tydliga namn, som exempelvis länder som har lagt till ”demokratiska republiken” till sitt landsnamn, och detta i många fall känns relativt långt från sanningen.

Så vi måste fylla vårt namn med innehåll och sedan uppfylla det! Fokus på innehåll och metod, som i alla verksamheter, gäller detta även vårt namn. Progress är väl rätt tydligt, men Yennenga blir ju glasklart först om vi faktiskt känner till historien om Yennenga och vad hon står för!

Vår organisation har fått sitt namn efter legenden om den burkinska prinsessan Yennenga.

Yennenga har talang och gott hjärta.
Yennenga står för nytänkande och civilkurage.
Yennenga utmanar begränsande normer.
Yennenga ber om hjälp för att lyckas.
Yennenga är en god förebild och lyfter andras potential.

Vi i Yennenga Progress är övertygade om att Yennenga har nycklarna till framgång, och ni är en viktig nyckel för oss, med er kompetens, ert engagemang och ert stöd. Tillsammans skapar vi förutsättningarna för en positiv samhällsutveckling, genom att stärka de positiva krafterna och initiativen runt om i vår värld.

Så låt oss göra Yennenga till ett koncept! Är du en Yennenga?

Skapa nya definitioner och termer?

11 september, 2014

Vad ska vi göra om vi hittar en produkt som

1) varken är svår eller dyr att tillverka,

2) sätter fokus på en fråga som det är förvånansvärt tyst om trots att den berör så många,

3) är ekonomiskt hållbar (i alla fall för kunden) i och med att den har lång hållbarhet dvs kunden kommer inte att behöva köpa ny så många gånger under sin livslängd

4) är miljömässigt hållbar eftersom den ersätter andra produkter som i sin tur är miljöbovar och engångsprodukter

5) för den halva av befolkningen som den är ämnad för, löser ett socialt dilemma eftersom den underlättar tillträde till det offentliga rummet (skola, arbetsplats, marknad osv)

Tja svaret är väl ganska givet! Det låter som det är en produkt som passar våra hållbarhets mål som måste innefatta både ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet, och det låter som att det passar bra in på Yennengas upplägg om talang och gott hjärta, innovation och mod, utmanar begränsande normer, är en god förebild och uppmuntrar andras potential!

Och nu ber vi dessutom om hjälp – också en av Yennengas huvudpunkter: kom gärna med input på hur vi kan arbeta vidare med jordens affärsidé – med betoning på jordens!

Om det är något som bör definieras som socialt entreprenörskap så borde det vara detta! Eller om termen inte får användas så, kanske vi kan mynta ett nytt begrepp som får användas om det går att checka av alla ovan punkter: Yennenga-entreprenör! 😉

Ps. För er som ännu inte klurat ut vilken produkt vi pratar om, så kan jag hinta om att det står om den på vår Facebook och på en av våra verksamhets/projektsidor!

Inbjudan till Fairtrade-ambassadörskurs!

3 september, 2014

Ny medarbetare: Ohanna Glännefors

2 september, 2014

Jag heter Ohanna Glännefors och är journalist. Det är med mycket glädje jag börjar som medarbetare hos Yennenga Progress!!

Det är min nyfiket och min vilja att jobba medsamhällsutveckling som har tagit mig hit och jag hoppas att min insats kommer att ge ett positivt bidrag till organisationen .

Som journalist kommer jag att jobba med Yennengas kommunikation och hjälpa till med evenemang och utbildningar som pågår under höstterminen. Jag älskar att möta nya människor, intervjua och berätta för andra vad som händer och att vara på plats ”när det händer”.

Jag är född i Sverige men uppvuxen i Brasilien och bestämde mig att komma tillbacka till hemlandet i juni 2010 för att studera vidare på ett mastersprogram i kommunikationsvetenskap vid Stockholms Universitet. I dag vill jag stanna kvar och fortsätta min karriär inom kommunikation och marknad.

Just nu går jag en kurs i Digital bildbehandling vid Jönköpings Universitet och förhoppningsvis kommer detta att hjälpa mig med mitt arbete vid Yennenga Progress.

För mig finns inget slut, det finns alltid en ny start där man utvecklar sig. Det blir spännande och givande att börja jobba här!!!

Ohanna Glännefors

50+50+5=minifestival

1 september, 2014

Vi slog ihop och firade våra 50-årsdagar tillsammans. Vi passade på att samtidigt fira vår fem-åriga bröloppsdag som inföll vid samma tid. Temat blev 50+50+5=minifestival. Vi hade en längtan att fira livet och oss, familjen och våra vänner med sång, musik, fina möten och poesi. Vi är lyckliga över hur härlig festen blev. När vi tänkte på gåvor var det första som kom upp att tips om att donera till Yennenga progress. Vi känner Stina och det arbete som Yennenga gör och vill gärna uppmuntra till att stödja detta och liknande satsningar.

Pontus & Marie-Louise

Ps. Insamlingen blev på över 7000 kronor! Tack fina Marie-Louise och Pontus och alla era fin vänner!

Ny medarbetare: Fredrika Uggla

Hej!

Jag heter Fredrika Uggla och kommer som en del av min mastersutbildning i globalisering, miljö och social förändring att göra praktik hos Yennenga under två månader framöver. Jag har sedan tidigare en kandidatexamen i utvecklingsstudier.

Det känns både roligt och spännande att få jobba med Yennengas nätverk under hösten. Jag kommer bland annat att jobba med Fredskonferensen i Örebro den 24 oktober, vilket känns extra roligt eftersom jag är uppvuxen i Örebro. Numera bor jag i Stockholm men har också hunnit med några år i Lund och ett halvår i Gambia där jag gjort fältstudier och jobbat med landsbygdsutveckling.

Jag får energi av att träffa vänner och familj, gillar att träna och är en stor bokslukare. Jag har vid sidan av mina globala studier också knåpat ihop till en kandidatexamen i engelsk litteratur. Det är en spännande kombination eftersom jag tror att olika kulturuttryck är värdefulla verktyg för samhällsutveckling. Därför kommer jag att jobba med att inspirera olika aktörer i Örebro till att engagera sig för fredsfrågan genom olika typer av kulturuttryck. Jag ser fram emot en spännande höst!

Fredrika Uggla

”Hållbart företagande – bara för miljömuppar och idealister eller något för oss alla?”

15 augusti, 2014

Hållbart företagande och hållbarhet är fluffiga ord. Vad betyder de egentligen?

När det kommer till hållbart företagande brukar vi höra talas om CSR (Corporate Social Responsibility) som det vedertagna begreppet. CSR/hållbart företagande innebär att se till såväl ekonomi som samhälle och miljö i företagets affärsbeslut. Ingen av de tre faktorerna bör förbises till förmån för de andra två utan när en balans uppnås mellan hänsyn till alla tre faktorer i affärsbeslut anses de vara hållbara beslut.

Hållbarhet i allmänhet handlar inte bara om företagande, utan hur människor i alla grupperingar och som individer hanterar balansen mellan ekonomi, samhälle och miljö i sina handlingar, vanor och beslut.

Varför är hållbart företagande ett ämne att ha med på agendan?

Företagande handlar om att göra vinst för utdelning till ägare eller återinvestering i verksamheten, det är inget snack om saken. ALLA bör få veta att hållbart företagande inte har något på agendan som går emot det. Det är viktigt att utmana den myt om att hänsyn till ekonomi, på bekostnad av samhälle och miljö är den mest lönsamma. Ett exempel på för stor hänsyn till ekonomi är att jaga efter de billigaste resurserna som verkar mest lönsamma för att bedriva verksamhet . Det är ofta mest lönsamt med billiga resurser, men nästan alltid på kort sikt! På lång sikt får däremot företaget lida av billiga resursers bristande kvalitet, genom att nya resurser oftare måste förvärvas för att fortsätta bedriva verksamheten. Billiga resurser påverkar också kundrelationer negativt då förtroendet för produkter och tjänster med bristande kvalitet ständigt minskar. Dessutom kan ofta billiga resurser komma att ifrågasättas av kunderna som undrar varför det kan bli så billigt!

Något som man ofta inte tänker på är hur företagskulturen påverkas av ”ohållbart” företagande. Om företaget arbetar med resurser som förbrukas snabbt och lätt, är det ofrånkomligt att de anställdas syn på hushållning med resurser påverkas till det sämre. Slöseri med resurser är ofta en stor kostnadspost. Därtill har anställda i ”ohållbara” företag ofta låg respekt för både ledning och verksamheter, vilket ofta leder till att de känner bristande ägarskap för verksamheten med sämre prestation som resultat. Kanske går det så långt att personal till och med lämnar företaget.

Så, varför ska företag arbeta med hållbarhet? Jo, av 3 LÖNSAMMA anledningar:

-Företaget tjänar pengar på det genom ökad medvetenhet hos anställda som minskar slöseri med resurser

-Rätt kommunikation av företagets hållbarhetsarbete lockar nya kunder, stärker befintliga kundrelationer och ökar anställdas lojalitet

-Hållbarhet är en innovationskälla – utvecklade tankesätt skapar nya förutsättningar för att lösa problem

Vad kan företagare göra för att arbeta mer hållbart, konkret?

En av Sveriges största hållbarhetstänkare, Per Grankvist har sammanfattat 10 sätt att arbeta mer hållbart. http://pergrankvist.se/2014/04/09/tio-rad-for-att-komma-igang-med-csr/

Hur kan företag arbeta mer hållbart?

Ingen företagare behöver bli en miljömupp eller frihetskämpe för att jobba med hållbarhet. Det behövs inte heller något stort projekt för att få företaget att jobba med hållbarhet. Medlen kan vara enkla, medan resultaten blir stora! Men eftersom hållbart företagande ofta kräver viss mån av förändring i arbetssätt, avgörs det ofta av företagskulturen och framförallt ledarskapet huruvida ett företag blir framgångsrikt med hållbarhet. Med vår erfarenhet har vi lärt oss att företagskulturen behöver följa ett par punkter för att lyckas med hållbarhet.

-Ta ett steg i taget, inga stora projekt

-Tänk ett steg längre i varje beslut för att hitta balansen ekonomi, samhälle och miljö

-Övertygade och övertygande ledare är A och O, få dem att läsa på och få dem att älska hållbarhet

-Kontinuerligt arbete – ta upp hållbarhet på måndagsmötet varje vecka

-Uppmana anställda att ifrågasätta allt

-Sist men inte minst: Fira era segrar och belöna anställdas insatser

Vill du komma igång redan idag? Social Office hjälper dig och ditt företag!

Social Office levererar miljövänliga, ansvarsfullt tillverkade och smarta kontors- och profilprodukter som hjälper våra kunder att arbeta mer hållbart på kontoret. 10% av Social Office omsättning går till utbildningsinsatser i utvecklingsländer där Yennenga Progress har verksamhet. Våra kunder får på köpet kommunikationsmaterial som berättar om kundens initiativ till ett mer hållbart kontor samt rådgivning i hur att arbeta med hållbarhet. Genom vårt erbjudande hjälper vi våra kunder att skapa en stabil grund för utvecklade tankesätt hos kundernas anställda till att hushålla bättre med resurser samt att stärka deras kundrelationer genom rätt kommunikation av hållbarhetsarbetet.

Vår vision är att erbjuda alla företagare möjligheten att arbeta mer hållbart, En Penna I Taget!

/Joakim Olsson VD, Social Office AB

Hjälp oss nätverka!

8 juli, 2014

För att öka kännedomen om Yennenga vill vi öka vår informationsspridning via sociala medier. Därför har vi utarbetat några goda råd till alla dem som vill vara aktiva och sprida våra budskap via t.ex. Facebook, Twitter och LinkedIn.

Som många av er säkert märkt så finns Yennenga sedan några dagar tillbaka på LinkedIn, Om ni inte redan har skapat kontakt med oss på den plattformen hoppas vi att ni känner er manade att visa er support även där. Så följ oss på Linkedin och uppdatera er profil med att skriva in att ni är Yennenga-Networkers!

Utöver denna kanal använder sig organisationen av Twitter och Facebook i syfte att nätverka, marknadsföra och upplysa om vad vi gör på dagarna, nya projekt och spännande uppdateringar i vår strävan mot en bättre värld. Säg till när just din kompetens skulle kunna bidra till att en verksamhet tar ytterligare steg framåt och får ännu mer effekt.

Lyckad kommunikation och marknadsföring via sociala medier kräver strategi, planering och timing. Vi har nu funderat på riktlinjer för innehåll, spridning och utseende av Yennengas information som ska stödja alla de som bidrar med information och uppdateringar. Sociala medier bygger kontaktnät, detta innebär att ju fler personer som ”delar”, ”like:ar”, kommenterar eller uppdaterar desto större spridning får våra nyheter – och fler nya kompetenser in i nätverket.

Vi uppskattar att så många redan like:ar och kommenterar på de utskick vi gör i sociala medier. Dock skulle vi tillsammans kunna öka spridningen av vår information ytterligare genom att dela utskick från Yennenga på era profiler. På så sätt exponeras informationen till fler personer som möjligtvis inte ingår i vårt existerande kontaktnät. Denna exponering ökar även via kommentarer och likes från er läsare.

Huvudsyftet med sociala nätverk är att skapa och underhålla de kontakter som knyts via olika nätverk. Därför är ni så viktiga för oss. Genom att dela, like:a, kommentera eller själv skriva ett inlägg bidrar ni till positiv exponering av organisationen.

Vi sätter nu målsättningen att få 1000 likes på Facebook och 1000 likes på LinkedIn innan årsskiftet. Så tänk igenom ditt eget nätverk, och vilka du tycker skulle passa i vårt nätverk – så ökar vi tillsammans träffytorna för framgång!

Lagerfrågan är löst – Tack DB Schenker!

7 juli, 2014

I ett land som Burkina Faso, som har minimal egen industri är det mesta importerat. Det som finns på plats är således ofta väldigt dyrt och importerat av någon annan. Eftersom tillgången på trä och annat råmaterial för att själva bygga på plats också är en bristvara, har vi skickat containrar regelbundet.

I dessa har vi skickat främst avancerad teknisk utrustning till kliniken i Ouagadougou samt utrustning och material till våra förskolor och skolor. Förra året bland annat nya fina skolbänkar och stolar från Frimeko samt köksutrustning till restaurangskolan som vi fått från Berns!

Under året blir vi erbjudna utrustning från snälla företag och privatpersoner. Detta har blivit en fråga om lagerhållning som vi därför annonserat om här på hemsidan! Vi vill ju kunna tacka ja till bra utrustning som kommer att stärka våra verksamheter!

Men nu är det klart! DB Schenker upplåter plats så att vi efterhand kan ta emot och lagra hos dem, till dess vi har möjlighet och resurser att skicka containern!

Miljödiplomering som verktyg för hållbar utveckling

Hållbar utveckling är själva syftet med att Yennenga Progress finns. Vårt fokus ligger på människor och social utveckling. Att få åka till Almedalen och få tala på ett seminarium om hållbar utveckling hos Svensk Miljöbas känns ju därför otroligt kul – och dessutom med segelbåt! Slå det miljömässigt 😉

Yennenga Progress är en accelerator för samhällsutveckling. Vårt främsta uppdrag är kompetensmatchning. Eftersom vår övertygelse är att rätt nätverk och kontakter har en avgörande betydelse för hur en verksamhet utvecklas, inom vilket område det än är, var på jorden det än är. Vi får kompetens via vårt växande nätverk av experter som både privat eller via sina arbetsplatser och företag, vill bidra till vår verksamhet.

Så om någon av våra medlemmar startar upp en radio kopplar vi på dennas förfrågan ihop den med någon annan som har erfarenhet av att bygga upp och driva radio. Om någon startar textilskola kopplar vi exempelvis ihop med pedagoger och designers. Om någon ska bygga en damm kopplar vi ihop med vatteningenjörer osv.

Valet av verksamheter är styrt av målsättningen social utveckling och därmed hållbar utveckling i stort. Redan från start var flera av våra verksamheter därför per definition inriktade på att lösa olika miljöfrågor. I ett land som Burkina Faso som ligger i Saharas nedkant är klimatförändringarna alltför tydliga och något som inte går att blunda för. Träden försvinner i snabb takt, vädret nyckfullt och gör att bönderna inte längre kan följa de ”vanliga” signalerna för att starta jordbrukssäsongen och sådd. Så på dagordningen är allt ifrån trädplantering, vattentorn, damm, och radiosändningar för att informera om väderprognos.

Och varje land eller region har sina olika förutsättningar. Ta exempelvis skillnaden mellan att plantera ett träd i regnskogsområde i Kongo eller i ökenområde i Burkina Faso.

Så japp, hållbar utveckling och miljöfrågor är grundläggande. Men hur vet vi att vi går framåt om vi inte mäter kontinuerligt och systematiskt? Och hur vet vi att vi inte missar viktiga frågor? Och hur säkerställer vi att vi faktiskt kan bidra till minskad miljöbelastning?

Vi kompetensmatchar till de specifika verksamheterna men också till Yennenga Progress som organisation för att kunna säkerställa att hålla hög professionell nivå och på bästa sätt kunna serva våra medlemmar. Så för oss har arbetet med miljödiplomeringen varit en viktig byggkloss i hållbarhetsstrukturen och utvecklad service till medlemmarna. Miljöstegen har blivit en viktig del av vår organisation. Miljöberättelsen växer nu till ett bli en hållbarhetsberättelse där vi inkluderar inte bara miljömässig hållbarhet utan också social och ekonomisk sådan.

Och så är det förstås av viktigt symboliskt värde att ha ett fint diplom på väggen!

Se seminariet här! Om Yennenga 8 minuter in i programmet!

Hälsningar från Almedalen

3 juli, 2014

Almedalen är en folkfest! I en stad som är som hämtad i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta; som känns som en stor återträff av människor från olika tider och verksamheter genom livet; med schemat fullspäckat av viktiga samhällsfrågor.

Svårslaget!

Vi var inbjudna att hålla ett seminarium hos Deloitte om vitsen att vara snäll, och sedan delta på ett lunchseminarium med Svensk Miljöbas om meningen med miljöledningsystem och miljödiplomering som verktyg för hållbar utveckling.

Titta gärna på inspelningen från Hållbarhetsseminariet!

Det kändes fantastiskt roligt att våra Advisory Board medlemmar Marika Griehsel, journalist och afrikakännare, och Stefan Einhorn läkare, professor, och författare, fanns på plats och vi tillsammans höll det seminarium Yennenga Progress själva anordnade hos Deloitte på tisdagsmorgonen

Varför ska vi göra gott? Hur individer och företag tjänar på att hjälpa andra.

Vi konstaterar: Varför finns Yennenga Progress:

-För att ta tillvara goda initiativ för social utveckling.

-För att det finns ämnesområden som staten inte tar ansvar för

-För att skapa arenor där vi kan vara innovativa och hitta nya lösningar på ett sätt som en stat inte har samma möjlighet att göra.

-För att kompetensen och lösningarna ofta finns men inte alltid utnyttjas

Och varför ska vi var snälla:

-För att vi har ett ansvar för våra medmänniskor

-För att vi njuter av att göra goda gärningar (det finns det forskningsbelägg för!)

-För att vi måste lösa världens problem tillsammans

-För att människan av naturen är ett flockdjur – vi tillhör samma flock

”För annars är vi bara en liten lort” – Skorpan i Bröderna Lejonhjärta

Center for Social Sustainability (CSS) fyller nu ett år

17 juni, 2014

Kära CSS vänner,

Center for Social Sustainability (CSS), Stina Berge från Yennenga Progress satt med i ledningsgruppen under uppstartsfasen, fyller nu ett år, och vi vill i detta sommarbrev berätta vad som hänt under året, och vad vi ser som viktigt under det kommande året.

Vårt uppdrag är att skapa en gemensam plattform för forskare från olika vetenskapsområden med fokus på begreppet social hållbarhet och att kartlägga/systematisera social hållbarhetsforskning för att kunna påverka den sociala hållbarheten mellan individer, grupper och i samhället i stort.

Forskningens målsättning är att kartlägga faktorer (föreställningar, strukturer och processer) som underlättar respektive försvårar för ett samhälle och dess medborgare att skapa välfungerande sociala system. Med detta som grund ska strukturer, metodik och verktyg utformas för att operationalisera kunskaperna i konkret verksamhet, t ex i företag, kommuner, FoU och inom pedagogik.

Forskningsplattform

Vi har fortsatt att verka för att utöka och fördjupa samarbeten inom forskarnätverket, dels genom vår seminarieserie(se bilaga) på temat social hållbarhet, med fokus på våra ledord tillit, empati, medkänsla och altruism, dels genom möten och gemensamma ansökningar med olika forskargrupper och andra samarbetspartners inom näringsliv, frivilligorganisationer och myndigheter. Ett strukturerat, transparent sätt att länka de olika gruppernas arbeten är under utveckling, baserat på en övergripande och förenande metodik för strategiskt hållbar utveckling, ”Framework for Strategic Sustainable Development, FSSD”.

Nationella och internationella konferenser

Vi har deltagit och haft presentationer vid ett stort antal möten och konferenser i Stockholm, Umeå, Göteborg, Bryssel, Berlin, Paris och Florida.

Några publikationer med ankytning till CSS:

Missimer M. The social dimension of sustainability. Blekinge Institute of Technology, School of Engineering. Licentiate Dissertation Series number 2013:03, ISSN 16502140. Montgomery S, Udumyan R, Magnuson A, Osika W, Sundin PO, Blane D. Mortality following unemployment during an economic downturn: Swedish register-based cohort study. BMJ Open. 2013 Jul 11;3(7).

Bojner Horwitz, E, Stenfors, C, Osika, W (2012). Managing ”Writers Block” – meditation as contemplative inquiry. International Journal of Transpersonal Studies, 2013, pp.16-26 Andersson, C. Viotti S. (2013) Compassionate Mind Training. Uppsala University

Friberg P, Hagquist C, Osika W. Self-perceived psychosomatic health in Swedish children, adolescents and young adults: an internet-based survey over time. BMJ open. 01/2012

Socialt hållbar utveckling – fokus på empati, compassion och altruism. Temanummer Socialmedicinsk tidskrift Vol 90, Nr 2 2013.

Compassionfokuserad terapi. Andersson & Viotti (NoK 2013)

Psykosomatik i teori och praktik. Ed. Osika W (Studentlitteratur 2013)

Kulturhälsoboxen. Ed Bojner Horwitz (Gothia 2014)

Elevhälsovård, kapitel om Stress i skolan Osika & Livheim (Studentlitteratur 2014)

Vi behöver dansa. Bojner Horwitz. Forskning och Framsteg

En bok en författare, Bojner Horwitz, Utbildningsradion 2014

Magasinet Sturebladet, 2014 no 11, sid 87 ”Compassionträning – ett komplement till fysisk träning”.

Möten med sponsorer

Vi har haft möten och föreläsningar med våra sponsorer Odd Fellow Orden och Ekskäret

Möten med potentiella donatorer

Ett antal möten med intresserade donatorer har hållits under året.

Planerade utbildningar

Seminarieserien fortsätter under hösten 2014 (en gång i månaden, information uppdateras kontinuerligt på vårhemsida)

Week-end workshop 18-19/10 2014, Stockholm School of Entrepreneurship

On-linekurs om social hållbarhet förbereds

En doktorandkurs vid CSS på 4,5 hp om hållbarhet planeras för VT 2015

Planerade konferenser

22/9 2014 ”Kan man utbilda i empati” – temadag i samarbete med Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola

11/11 2014 ”Nordisk workshop om Kultur och hållbar folkhälsa”

Ökad delaktighet

Vi ser att förmågan att skapa en gemensam plattform för forskare kommer att vara avgörande för när CSS kommer att kunna spela en viktig roll i arbetet för social hållbarhet.

Vi välkomnar förslag på insatser som kan öka delaktigheten för CSSs olika parter.

Vi ser fram emot en minst lika innehållsrik och produktiv höst och önskar er alla en glad och påfyllnadsrik sommar!

Med vänlig hälsning

Walter & Annele

För CSS ledningsgrupp

Christina Andersson, Eva Bojner Horwitz, Stefan Einhorn, Torkel Falkenberg, Johanna Hök, Marie Thunberg och Karl-Henrik Robèrt

Yennenga Progress i Almedalen

14 juni, 2014

Varför ska vi göra gott? – Om hur individer och företag tjänar på att hjälpa andra.

Frukostseminarium tisdagen den 1 juli.

kl 8.00 – 8.45 hos Deloitte,

Plats: Strandgatan 22 i Visby,

Allt fler vetenskapliga studier visar att vi gagnas av att göra gott för andra. Det gäller individer såväl som grupper, företag och samhället i stort. Nåväl, frågar man sig, hur gör man gott på bästa sätt? Allt fler företag bedriver CSR verksamhet, men hur vet man att det hjälper och inte bara blir ett spel för galleriet där företaget lever i en föreställning om att göra gott, men i verkligheten uteblir effekterna eller blir rent av negativa. Ett exempel kan vara etablerandet av skolor i låginkomstländer, vilket kan te sig som en god gärning. Men om eleverna går igenom skolan utan att lära sig att läsa och skriva – vad har man uppnått?

Nyckeln är objektiva utvärderingar och att ta till vara kompetens. I seminariet presenteras två organisationer som samarbetar med denna gemensamma målsättning. Den ena är Yennenga Progress som genom nätverkande och kompetensmatchning arbetar för en positiv samhällsutveckling. Ett exempel är ett projekt i Kongo med psykoterapi för våldtagna kvinnor, vilket bedrivs i form av en vetenskaplig studie med objektiv utvärdering. Ett annat är ett skolprojekt i Burkina Faso där utvärderingar visar att 100 % av eleverna klarar nationella proven, mot vanligtvis hälften.

Den andra organisationen är Centrum för social hållbarhet som 2013 etablerades vid Karolinska Institutet och som med vetenskaplig metodik utvärderar hur man kan bidra till ett medmänskligt och hållbart samhälle. Bland annat studeras på makronivå de systemkrav som behövs för att ett samhälle ska vara stabilt samt på mikronivå hur olika träningsprogram kan skapa en större medkänsla hos individen.

Moderator: Marika Griehsel (advisory board Yennenga Progress)

Talare:

Stefan Einhorn – Hur tjänar vi på att göra gott? (advisory board Yennenga Progress)

Stina Berge – Generalsekreterare Yennenga Progress, global accelerator för samhällsutveckling genom kompetensmatchning.

Dagen efter är vi också inbjudna att medverka på sett seminarium hos Svensk Miljöbas.

Miljödiplomering för hållbar utveckling.

Seminarium onsdagen den 2 juli,

kl.12.00-12.45 hos Svensk Miljöbas

Plats: Gotlands Museum, Strandgatan 14.

Program

Svensk Miljöbas
Nytta med miljödiplomering
Miljöledningssystem som verktyg

Seminariet kommer att livesändas via webben.

Moderator: Gregor Hackman.

Talare:

Annika Johansson – ordförande i Svensk Miljöbas,

Stina Berge – Generalsekreterare på Yennenga Progress,

Jenny Ångman – miljöplanerare i Järfälla kommun,

Morgan Pettersson – samordnare för miljödiplomering i Järfälla kommun.

Ny i gänget!

12 juni, 2014

Hej,

Jag heter Carl Hallvarsson är 23 år och har precis avslutat min fil kand i Media och Kommunikation i Uppsala. Jag är född i Stockholm (pappa svensk och mamma italienska) och bodde där med min familj till dess jag var jag var 12 år. Då flyttade vi till Paris eftersom mina föräldrar hade arbete där under två år. Jag gick i en internationell skola med engelska som undervisningsspråk och fick många kamrater ifrån olika kulturer.

Efter studenten reste jag ett år och jobbade, bland annat som volontärarbetare i Kenya, och under två månader på ett kommunikationsföretag i Milano. 2010 började jag plugga vid American University i Paris och valde då Global Communications som min huvudinriktning. Efter ett år sökte jag in på Uppsala universitet och påbörjade fil kand-studier i media och kommunikation som nu är avklarad.

Sedan tonåren har jag varit intresserad av design och speciellt grafisk design. Jag gillar att fotografera, teckna och laga mat. Mina fritidsintressen speglas i olika projekt jag arbetat med under studietiden. Jag har varit verksam i marknadsföringsgruppen för kontaktdagarna i Uppsala, som är Sveriges största arbetsmarknadsmässa för studenter. Jag har även hjälpt till med branding för olika studentorganisationer i Uppsala och designat många affischer och arbetat med, och föreläst om, olika digitala plattformar. Jag har haft ett internship på en stor svensk banks kommunikationsavdelning och sommarjobbat på kommunikationsbyrå i flera år.

Sedan tre år tillbaka bor jag i Uppsala med min flickvän Maja och vår adopterade katt Hasse. Maja pluggar socionomprogrammet och Hasse är intresserad av växter och tonfisk. Jag ser mycket fram emot att arbeta på Yennenga och kommer att fokusera på utvärdering och analys av årsredovisning och hemsidan, strategisk kommunikation samt social medier.

Glada Bilder från Yennenga Progress årsmöte 2014

19 maj, 2014

En vacker afton i maj var det åter dags för Yennenga Progress årsmöte. Även i år fick vi efteråt kommentarer som ”Det här var det härligaste årsmöte jag någonsin varit på!” Och det är förstås roligt att höra!

Vi är också väldigt glada! Med Stockholms vackraste utsikt och vacker vårsol, måste vi ändå konstatera att det är människorna som gör det!

Kvällens ordförande var Regina Sipos som gjorde ett fint jobb i att hålla ihop förhandlingarna! Styrelsen sitter kvar, plus att förra årets suppleant Jonas Söderström går in som ordinarie och Åsa Andersson från SW, valdes som ny suppleant.

Josefine Fors från Grant Thornton valdes till ny revisor. Läs om våra fina siffror och våra verksamheter i årsberättelsen som snart laddas upp här på sidan! eller beställ en i tryckt format på info@yennengaprogress.se

När formaliteterna var över, bjöds vi till fyllda fat av stort spektra pintxos, som var svåra att slita sig ifrån! Tack snälla

Donostia, som bjöd till bords och satte guldkant på vår afton! Finns bara en sak att säga: om du planerar fest hemma eller på jobbet: det här är cateringfirman att anlita! Maila och beställ genast till nästa party! peter.hjalmarsson@interes.se

Som avrundning på kvällen höll Teater X föreställning – playback teater som skapar möten. Efter att ha gått på min allra första föreställning hos teater X för några år sedan har jag ofta återkommit till den upplevelsen. Bästa sättet att förstå det är helt enkelt att uppleva det. Och även denna gång var jag tvungen att öppna med: det ska bli spännande men jag vet inte hur ni ska få ihop det!

Men det fick de! En teater som på fullt allvar berör på djupet, skapar samtal på en nivå som annars inte är lätt att få till i större grupper och som lockar till både skratt och tårar. Fyra skådespelare, en musiker och en person som dirigerar in publikens berättelser till skådespelarna.

Tack för att ni kom och skapade med oss! Ett perfekt avslut på 2013s Yennengaberättelse och en perfekt början på vad vi har framför oss!

Vår roll i att skapa morgondagens normer

Vi delar så lätt in människor i fack, men låt inte obetydliga ytligheter lura dig! Mitt namn är Stina. Även om min barndoms ljusa, tunna hårtestar blir allt mörkare med åren, är jag relativt blond. Jag är dock till stor del uppvuxen i olika afrikanska länder. Detta har föranlett en och annan munter diskussion med de av mina svenska kompisar där jag defakto ser normmässigt mest svensk ut medan de har en hudfärg eller hårnyans som förknippas med någon annan plast än just norra Europa. De har bott mycket längre i Sverige än jag och har gärna gett mig kulturella råd om hur jag bäst skulle smälta in i det svenska normsamhället.

Vad som är norm är relativt, och vem som har viss typ av egenskap eller kvalifikation lika så.

Jag kan hejdlöst sakna familj och kompisar som är spridda över jorden. Men samtidigt skulle jag inte vilja vara utan den rikedom det är att få följa livet inte bara i mitt kvarter där jag nu bor – utan alla dessa fantastiska människors liv även geografiskt långt borta! Och det var med ett gäng av dessa snygga, smarta, driftiga och kompetenta vänner som jag grundade Yennenga Progress.

Vi valde namnet Yennenga Progress för att prinsessan Yennenga i en legend från 1400-talets västafrika, står för en hel rad saker vi tror är grundläggande för att skapa hållbarhet både socialt, miljömässigt och ekonomiskt. Saker som vi fortfarande år 2014 i Sverige, kan läsa om i managementböcker som framgångsfaktorer för ledarskap:

Yennenga har talang och gott hjärta.
Yennenga står för nytänkande och civilkurage.
Yennenga utmanar begränsande normer.
Yennenga ber om hjälp för att lyckas.
Yennenga är en god förebild och lyfter andras potential.

Vi som grundade Yennenga Progress har genom våra egna personliga nätverk, nu byggt ett stort gemensamt internationellt kompetensnätverk med medlemmar i 14 länder, med övertygelsen om att vi alla behöver nätverk och kontakter för att lyckas med våra drömmar och för att tillsammans bygga den värld vi vill leva i, och den värld vi vill att våra barn ska leva i långt efter oss.

Steve Jobs höll ett tal vid Stanford University på temat: How to live before you die. Där sa han att vi måste göra det vi älskar. För vi spenderar så mycket tid av vårt liv på jobbet, att enda sättet att nå framgång är att älska det vi gör. I denna verksamhetsberättelse, som du nu håller i din hand, hoppas jag att det lyser igenom att jag och Yennenga Networkers runt om i världen älskar vad vi gör! Jag önskar det gick att ta fram en synlig skala eller termometer över lyckan vid ännu en spännande kompetensmatchning när någon bett om hjälp, när våra medlemmar hittar sin potential och lyfter varandras, när medlemmar visar sitt stöd genom att demonstrativt ställa sig bredvid med armen om den som vågar utmana begränsande normer, och när vi ser talanger växa! Det är i mötet med andra som det kan slå gnistor av framgång!

Låt Yennenga vara norm! Och låt det vara vår roll att försöka leva upp till den normen!

Stina Berge

Generalsekreterare Yennenga Progress

Jacob Chikuhwas greeting from Yennenga Progress annual meeting

16 maj, 2014

I was one of the inspired people at Yennenga’s annual meeting on May 14, 2014. It was awesome! The brain behind the organisation is a lady I came to know during the family’s house warming party in Tullinge. I became an admirer and close friend of Pedro and Stina from that event up to now.

On my return from Zimbabwe in January 2012, I had the pleasure to meet Stina again; this time as the General Secretary of Yennenga Progress. Sitting in her office listening to her expounding her dream for Yennenga Progress was like walking in Wonder Land — a joyous and wonderful journey. Stina displays an elegance that goes beyond splendour.

Today, just some two years later, Yennenga Progress has grown into a HUGE global enterprise and “communicator” reaching all continents. I want to express my heartfelt congratulations to Stina, personally, and to those who have supported her in realising her dream. You are indeed the voices and images shaping the course of mankind’s dreams! May the LORD guide you continually!

/Jacob Chikuhwa

Yennenga Progress kallar till ÅRSMÖTE 2014 i teaterns tecken

11 april, 2014

Yennenga Progress kallar till ÅRSMÖTE 2014 i teaterns tecken

ONSDAGEN DEN 14 MAJ

Kl. 17.00

Plats: Stadsgården 10, 8 tr.

PROGRAM

Årsmötesformalia kl. 16.30

Årsberättelse och verksamhetspresentation kl. 17.00

Mingel och plockmat kl. 18.00

Teater X kl. 18.30

Life is about the people you meet, and what you create together!

Med spontanitet, lyhördhet och respekt för varje människas unika berättelse

kan playbackteater skapa ett möte mellan människor som är sällsynt i teatern

– och som är av yttersta vikt för att lyckas med vår vision!

Alla har vi något att berätta, och ofta känner vi igen oss i varandras berättelser.

I playbackteater ryms både roliga, allvarsamma,

pinsamma, sorgliga, vackra, dråpliga och äventyrliga minnen.

Den personliga berättelsen gör det allmänmänskliga nära och levande.

Den konstnärliga gestaltningen skapar gemenskap och delad upplevelse.

Låt oss få presentera Teater X som bjuder in till playbackteater

av hög konstnärlig och medmänsklig kvalité

VÄLKOMMEN!

Anmälan till info@yennengaprogress.se senast 7 maj

Kermesse i Nakamtenga

16 mars, 2014

Från lördagsmorgonen till långt in på småtimmarna på söndagsmorgonen var det fest i Nakamtenga. Kermesse – folkfest, välgörenhetsbasar. Överallt i byn fanns aktiviteter av olika slag. Det såldes kläder från skolbutiken Chic. Skolmatspersonalen hade gjort jättebunkar med ris, pasta, kött och grönsakssås som såldes till hungriga besökare under hela dagen. För de törstiga fanns Som-koom, en dryck som görs med vatten, hirsmjöl och socker. Det lokala ölet, på byns marknadsplats, hade naturligtvis också en strykande åtgång .

Det hade anordnats lotterier av olika slag. Under eftermiddagen spelades en fotbollsmatch mellan ett kvarterslag i den närliggande staden Zinairé och Nakamtengas lag. Segern togs hem av det besökande laget – och stämningen var god.

En musikgrupp underhöll hela dagen med de lokala instrumenten kora och djembe. På kvällen blev det dansuppvisning och discodans i månskenet, som lyste upp hela byn. Dansuppvisningen genomfördes av våra finska gäster, som tillsammans med flickor från byn hade tränat in ett program, som blev högt bejublat.

Syftet med kermessen är inte bara att ha roligt och festligt tillsammans och utgöra ett avbrott i vardagens hårda slit. Tanken är att den förtjänst man gör ska användas som ett lokalt bidrag till de olika verksamheterna på utbildningscentret i Nakamtenga. Det blir inga stora pengar, men aktiviteten har ett oerhört viktigt symbolvärde. Man visar att man inte förväntar sig att alla pengar som behövs för den viktiga verksamheten i Nakamtenga ska komma som gåvor från utlandet. Det finns en stort lokal medvetenhet att alla måste bidra till de gemensamma utgifterna.

Lennart Karlsson, Nakamtenga

Miljödiplomet på plats!

13 februari, 2014

Varje gång dörren öppnas in till Yennenga Progress kontor på Stadsgården i Stockholm, är det första vi ser vårt nya fina miljödiplom! I onsdags skålade Yennenga Progress styrelse tillsammans med miljöteamet som lett oss i miljöarbetet de senaste två åren under ledning av Miljöstegen samt miljörevisorn från Sustema.

Som Annika från Miljöstegen poängterade: i morgon börjar vi om! Dvs nu tar vi tag i de inspirerande punkter vi satt upp för vårt miljöarbete inför kommande år!

Det var en glad tillställning med Champagne, kladdkaka och glass! Allt ekologiskt så klart!

En del av våra verksamheter ute i världen är direkta miljöverksamheter, dvs syftar till att direkt lösa en miljöfråga – men för ALLA verksamheter är miljöengagemanget grundläggande, och det känns fantastiskt spännande att med hjälp av diplomeringsarbetet, på ett strukturerat sätt arbeta tillsammans med duktiga människor som håller koll de ”senaste” lösningarna, håller kolla på hur andra löst viktiga frågor, och kan leda oss i det kreativa arbetet att skapa egna vägar som kan inspirera andra!

Hurra hurra hurra och du är välkommen att bidra i denna viktiga fråga – i stort och smått!

Kom och fira att Yennenga Progress miljöcertifieras!

3 februari, 2014

Onsdagen den 12 februari kl. 16.30-17.30 firar vi att vi nu fått vårt miljödiplom och miljöcertifierats! Välkommen att fira med oss på vårt kontor på Stadsgården 10!

Miljöfrågan är ofta mycket tydligare i länder närmare ekvatorn, där jordbruket har tydligare direkt koppling till hur året kommer att bli. Därmed är frågor om klimatförändringar och hur vi ska bemöta dem redan här och nu – där handlar samtalen inte bara om att förebygga och försöka bli lite bättre på att källsortera.

Yennenga Progress har flera direkta miljöprojekt kopplande till våra olika verksamheter: spisarna för att motverka skogsskövling, trädplantering för att återskapa jordens lungor, skräpplockning med återvinning och återbruk, etc. Och i övriga verksamheter: hantering av de dagliga foot prints och medvetandegörande som börjar hos våra barn!

Så egentligen är vår administration i Sverige, det ”lilla” i sammanhanget, men än så viktigt! Även om kontoret i sig är litet, bedömde vi att det är viktigt att göra en tydlig handlingsplan, struktur för miljöutredning och uppföljning samt förbättringsarbete när det fortfarande är behändigt omfång!

Stort TACK till Annika Johansson på Miljöstegen som hållit oss i handen och utbildat oss i lagar och regler, Ellinor Avsan Sustema som genomför miljörevisionen av vårt arbete, Maria Sterky som projektlett slutspurten och redigerat underlaget inför revisionen, samt INUGs miljöingenjörer som redan 2012 startade en arbetsgrupp för att ta oss just hit!

Nu firar vi denna milstolpe och kastar oss över nästa steg: spred the word, hejja på företag och organisationer i vår närhet att göra samma spännande resa, samt sätta plan för hur våra medlemmar i våra olika verksamheter i olika länder runt om i världen, kan ge tips och idéer till varandra om hur de löst problem, genomfört miljöförbättringar och tillsammans har vi alla förutsättningar att slå våra kloka huvuden ihop och hitta vägar till ett liv där vi värnar om vår fantastiska planet!

Kom och sätt diplomet på väggen med oss – och be sure – det är inte en dekoration utan en booster att jobba hårdare!

Osa gärna så att vi vet hur mycket kaffe vi ska koka!

Hiertekörens trettondagskonserter

6 januari, 2014

Sedan ett 10-tal år i rad genomför Hiertekören i Sandviken, tillsammans med ytterligare körer och gästmedverkande, bejublade trettondagskonserter i Högbo gamla kyrka till förmån för Yennenga Progress. Konserterna är så populära att man de senaste åren sjunger vid tre tillfällen. Årets första konsert hölls på trettondagsafton och idag trettondagen genomförs den andra konserten klockan 15.00 och sen sista i kväll kl 18.00. Gästmedverkande är i år Tina Ahlin som är en välkänd kompositör, pianist, sångerska och munspelare.

Hiertekören gjorde under hösten 2008 ett besök i Burkina Faso och Yennenga Progress verksamhet bl.a i Nakamtenga. Sedan dess har kören varit en viktig sponsor för främst förskolan i Nakamtenga. Sedan 2009 går hela behållningen från konserterna oavkortat till Yennenga Progress och Nakamtenga.

Julhälsning från forskningscentret för social hållbarhet och compassion

28 december, 2013

Tack för ett mycket spännande, givande och lärorikt 2013!

Vi vill med detta brev berätta och sammanfatta det som hänt i vårt arbete med Center for Social Sustainability (CSS) under det senaste året, och vad som vi ser som viktigt under det kommande året.

Akademisk etablering av CSS

Under våren 2013 intensifierades vårt arbete med att etablera en akademisk centrumbildning vid ett svenskt universitet. Vi kartlade olika alternativ och hade ett antal möten med företrädare för olika institutioner.

Ett av dessa möten var med ledningen för Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle (NVS), vid Karolinska Institutet, och det resulterade i att vi den 7 maj presenterade CSS inför Styrelsen för forskning vid Karolinska Institutet. Presentationen ledde till att beslut fattades att CSS nu etablerats vid NVS den 1 juni 2013. Ett finansiellt stöd tilldelades från Styrelsen för forskning som en uppmuntran för att fortsätta arbetet med att utveckla centrets vision.

Parallellt med denna process kontaktade Odd Fellow Orden oss och erbjöd ett samarbete som innefattar en årlig donation under 3 år som skall täcka administrationskostnader. Även andra donatorer har bidragit med medel.

Forskarnätverk

Under hösten bjöd vi åter in till en välbesökt forskarnätverksdag 23/9 med ett 50-tal deltagare från bl.a. Handelshögskolan, KTH, Stockholms universitet, Karolinska Institutet, Södertörns högskola, Mitthögskolan, Mälardalens högskola, Göteborgs Universitet, Uppsala Universitet samt olika verksamheter och organisationer. Vi har också blivit medlemmar i ett internationellt forskarnätverk som arbetar med systematiskt hållbarhetsarbete: www.alliance-ssd.org/framework-for-strategic-sustainable-development-fssd/

Nationella och internationella konferenser

Vi har deltagit och presenterat vid nationella och internationella konferenser, och vi har arrangerat egna seminarier, och förbereder även en seminarieserie under både vår- och höstterminen 2014.

Möten

Vi samarrangerade ett välbesökt symposium under Almedalsveckan, deltog i möte med äldre- och omsorgsministern, hade dragningar i riksdagen om bl.a. CSS. Vi deltog i bok- och biblioteksmässan med flera programpunkter, har haft öppna föreläsningar på högskolor, universitet och bibliotek, samt har haft ett stort antal möten med olika organisationer, företag och myndigheter.

Media

Det har varit ett fortsatt stort intresse för CSS och de frågor vi lyft fram, och vi har deltagit i TV, radio och tidningsartiklar, där vi hoppas att ni har följt oss också.

Publikationer med anknytning till CSS:

Temanummer Socialmedicinsk tidskrift 2013-2 http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/issue/view/85
Compassionfokuserad terapi (NoK 2013)
www.nok.se/Laromedel/Hogskola-Fortbildning/Hogskola/Psykoterapi-Hogskolan/Compassionfokuserad-terapi/
Psykosomatik i teori och praktik (Studentlitteratur 2013)
www.studentlitteratur.se/#9789144069814
Kulturhälsoboxen (Gothia 2014)
Elevhälsovård (Studentlitteratur 2014)

Vi ser fram emot ett minst lika innehållsrikt och produktivt 2014!

Det vi har som målsättning och som vi redan påbörjat i samarbete med olika parter är att utveckla utbildningar i olika format, stimulera till nya möten mellan forskare samt genomföra gemensamma forskningsprojekt respektive anslagsansökningar.

Men nu önskar vi er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Med vänlig hälsning

CSS ledningsgrupp

Christina Andersson, Stina Berge, Eva Bojner Horwitz, Stefan Einhorn, Torkel Falkenberg, Johanna Hök och Karl-Henrik Robèrt

Julhälsning från Sydafrika

20 december, 2013

Alla hjältar i världen har förstås inte egna projekt upplagda på denna sida (ännu!) så här en hälsning från en av dessa! Som gör ett fantastiskt arbete i att sätta strukturer för att barn ska få bo i familjer (och INTE på barnhem) Give a child a family – it’s where they belong:

Ännu ett år har kommit och är snart till en ända , och vi har sett några underbara förändringar , härliga stunder och tårar av glädje och sorg , under året som gått .

En av de mest speciella ögonblicken det här året , var införandet av de 23 Ikhayalethu barn (barn med speciella behov) som blev en del av vår familj i juli . Från desperation , förtvivlan och övergivenhet , har de funnit hopp , glädje och kärlek på GCF . Att se ett barn växa , utvecklas och blomstra är ett sant privilegium.

Som ni vet , en av våra viktigaste fokusområden har alltid varit utbildning, särskilt Early Childhood Development (tidig barnutveckling) , och i november avslutade vi utbyggnaden av vår gamla förskola som vuxit till över dubbla ursprungligsstorleken. Så när det nya skolåret startar kommer våra ivriga små elever att ha mer utrymme för att utöka sina kunskaper och inlärningspotential .

Vår nydesignade hemsida blev lanserad i november med dess fräscha känsla för vår företagsidentitet och barnskyddsprogram. Hemsidan och sidor inom sociala medierspelar en viktig roll för att få ut vårt budskap och tillåter oss att ha kontakt med våra lojala stödjare. Vi älskar att höra från dig och höra dina synpunkter på det arbete vi gör .

Monica och Development Team, har också gjort stora ansträngningar i Afrika i år , särskilt i Moçambique , Kenya och Rwanda . De har mötts med otrolig positivitet och intresse för våra program på varje plats de har besökt, vilket har lett till att de har blivit överösta med ansökningar om kapacitetsuppbyggnad och utbildningskurser . Jag tror att 2014 kommer bli ännu ett otroligt år för denna avdelning , eftersom de redan nu har börjat bygga en stark grund av förtroende, stöd och inspiration med andra likasinnade organisationer och statliga myndigheter som de har mött under 2013. Bra gjort, ni gör oss stolta !

När nu december kommer till ett snabbt slut, ber vi dig att tänka på de många som fortfarande försöker hitta sin egen väg och ännu är i behov av stöd , kärlek och hopp . Trots allt handlar julen om att ge, och som ordspråket säger ” det är bättre att ge än att få ” , så om du har möjlighet att göra en liten skillnad , kommer det att gå en lång väg .

Till var och en av er önskar vi er alla en riktigt välsignad Jul och Gott Nytt År. Tack för den underbara kontinuerligt stöd under hela året som ni alla har varit, oavsett om Face bok,hemsida, vilket ger, läsning och främja arbetet i GCF

För att citera Mandela som har lagts till vila under denna tid:
Historien kommer att döma oss om skillnaden vi gör i det dagliga livet förbarn.

Monica Woodhouse

Executive Director – Give a child a family, Sydafrika

God Jul

19 december, 2013

Tack för att ni finns!

11 december, 2013

Så var det dags för Yennenga Progress årliga julfest! Jag älskar jul! Ju mer desto bättre så att säga!

I år har dock allt blivit förskjutet lite, i och med Dr Mukweges besök den senaste veckan. Så nu står det jullådor huller om buller i mitt vardagsrum och glitter och tomtar lever sitt eget liv! Men snart är de på plats. Vi bjöd i år in till Yennenga Progress glöggfest på Hotel Birger Jarl. Ni som varit med tidigare år, vet ju att vi pysslat och fejjat själva, men i år har det varit fullt upp med annat in i det sista så vi är glada att Hotel Birger Jarl erbjöd oss att vara hos dem! (Dock ställer ju Ingabritt upp i vått och tort och såg till att vi fick hennes fantastiska bullar på plats och världens snällaste företag Nyåkerspepparkakor försåg oss med pepparkakor!)

I måndags lämnade Dr Mukwege Stockholm efter en dryg veckas intensivt schema, och med tanke på uppmärksamheten i media så är det nog inte så många som missat vem han är – och vi på Yennenga Progress är sjukt stolta över att det var vi som nominerade honom till Right Livelihood Award, som han tilldelades förra måndagen.

Det finns människor som är fascinerande för sina teoretiska kunskaper, andra för sina fantastiska praktiska insatser, sina ledaregenskaper eller för sin enorma medmänsklighet. Så finns det de som har alla dessa egenskaper och mer där till. En av dem är Dr Mukwege. Läs gärna mer om hans arbete här på sidan.

De flesta verksamheter Yennenga Progress arbetar med är rätt lättsamma. Lättsamma i den bemärkelsen att även om det är ett svårt ämne: att det inte finns vatten, skörden slog fel, barn står utan tillgång till utbildning, mödradödligheten är hög, sopbergen växer – så har vi förmånen att arbeta med lösningen! Men människor, Yennenga Networkers som har innovativa ideer och stark drivkraft där vi ser direkta resultat – snabbt!

Den verksamhet Dr Mukwege arbetar med är väldigt mycket mer komplex, och kräver ett tydligt ställningstagande. Vi kan ta hand om symptom – operationerna, vården. Men orsakerna är desto svårare, när det handlar om pengar, konfliktmineraler och andra naturresurser som väst i alla år varit vana att få billigt – på någon annans bekostnad… Inte lika okontroversiellt att hantera som ovan frågor. Och jag passar här på att citera Margot Wallströms slutord i riksdagen häromdagen: ”Allt är möjligt om vi arbetar på rätt sätt och är modiga.”

Och så känns det, inte minst när jag tänker på året som gått och på glöggfesten stod med massa fantastiska människor med glögg i hand och tända ljus. Massa fantastiska människor, som alla drar sitt strå till vår gemensamma stack!

Vi kan inte alla vara som Dr Mukwege, men vi kan stå bakom sådana som honom, stå bakom Yennenga Networkers som gör underverk i sina närsamhällen.

Vi sålde på festen våra fina plåtänglar, Bertil Åkerlund, författare till den nyutgivna boken om Dr Mukweges livshistoria, kom och sålde sin bok och vi fick stolt sälja årets julklapp! En unik skolboksuppsättning på indianspråket cabecar, i Costa Rica! Läs mer om projektet här och fröjdas över fantastiska initiativ som förändrar världen!

Enligt barnrättighetskonventionen så har alla barn rätt till sitt modersmål i skolan, men vi vet ju att det inte är så. Dock har costaricanska staten lovat att distribuera böckerna i alla skolor där det finns cabecarindianer – om böckerna finns tryckta!

Så nu ska vi trycka! För varje kort ni köper för 100 kronor, kan vi trycka 4 böcker. Layout är gjort av Soya kommunikation och trycket har vi fått av Printfabriken, så pengarna går direkt till projektet. Årets bästa julklapp helt enkelt! Så rädda julstressen och beställ årets julklapp här!

När vi glöggat färdigt, sett filmer gjorda av Schenker och SW om de Yennenga-verksamheter de är involverade i, så avrundade vi kvällen med en fantastisk julkonsert en trappa upp! Om hen ska gå på EN julkonsert så är det den! Så skriv upp det redan nu inför nästa jul!

Stort tack till alla ni som kom, och god jul på även alla er som inte hade möjlighet att komma!

Varmaste julhälsningar

Stina

Välkommen på Yennenga Progress årliga Glöggfest!

23 november, 2013

Yennenga Advisory Board

20 september, 2013

Yennenga Progress har ett Advisory Board som vi är mycket stolta över. Det är Yennenga Progress Advisory Boards främsta uppgift att vara interna rådgivare och det känns som en stor förmån att få sitta ner med dessa erfarna, drivna och goda förebilder, och få lyfta frågor som behöver belysas, vändas och vridas.

Idag bjöds vi på lunch på Stadshuskällaren av Andreas Hedlund, som där är gastronomiskt ansvarig. Andreas blev årets kock 2002 och är förutom sitt engagemang för Yennenga Progress, också engagerad för en positiv utveckling av matlandet Sverige!

Så i vackra lokaler fick vi njuta mat som med rätta speglade Andreas titel!

Runt bordet satt från Advisory Board; Stefan Einhorn, Marika Griehsel, Urban Näsman och Peter Örn, samt Yennenga Progress ordförande Lars Weiler och generalsekreterare Stina Berge.

Lunchens temafråga utgick från det faktum att alla dessa har erfarenhet av att leda komplexa organisationer och sy ihop projekt med många människor involverade, vilket blir allt mer relevant för den fas av utveckling vi står inför.

Från att ha känt varje människa personligen, som deltagit med expertkunskaper in i våra verksamheter och som på korta eller längre uppdrag arbetat i projekten runt om i världen, går vi nu mot att företag som arbetar med oss, skickar experter och konsulter som vi i värsta fall aldrig träffat! Hur alla som engagerar sig, förhåller sig till våra Yennenga Networkers runt om i världen är av högsta vikt.

Och hittills har alla, utan undantag, varit fantastiska människor! Och vår förhoppning är förstås att de som söker sig till oss, delar vår gemensamma vision av vad en Yennenga är. Men finns det något sätt att säkerställa det? Eller i alla fall förebygga att något skulle kunna gå snett?

Hur kan vi i ett växande nätverk implementera och följa upp Yennenga Progress visioner och värdegrund?

Här sitter jag nu med anteckningar och intryck, som ska sammanställas. Och ett nytt möte är redan bokat, för ett mer konkret arbetspass.

Tack fantastiska ni för ert engagemang och för att ni delar med er av kunskaper och erfarenheter.

Och tack Andreas Hedlund och Stadshuskällaren för att vi fick förmånen att dryfta stora frågor under era vackra källarvalv till leende smaklökar.

Vinn äran att få designa nya forskningscentrets logga!

6 september, 2013

Vi vet att vi i Yennenga Progress nätverk har många begåvade och kreativa designers. Som Louise Lindquist Sassene, som skapat Yennenga Progress logga*, som vi är väldigt stolta över!

Och nu ger vi möjligheten att vinna det prestigefyllda uppdraget att få skapa loggan för det nya tvärvetenskapliga forskningscentret på KI kring begrepp som tillit, medkänsla, och altruism! Center for Social Sustainability (CSS)

Vi firade i våras att forskningscentret kommer att ha sin hemvist på Karolinska Institutet under Department of Neurobiology, Care Sciences and Society. Allt faller på plats och intresset är stort både bland forskare, företag och media. Och inte minst civila samhället förstås! Men forskningscentret har ingen logga! Så nu utlyser vi en tävling!

Tillit, medkänsla, och altruism är viktiga faktorer och processer som skapar förutsättningar för social hållbarhet. Forskning kring dessa begrepp har tydligt pekat på positiva effekter på produktivitet, lojalitet, kreativitet, lägre sjukskrivningstal etc. Vi ser tydliga samband mellan organisationers förmåga att integrera sådana aspekter i sina konkreta affärsprogram, och lönsamhet. Övergripande mål för Center for Social Sustainability (CSS) är att med ett tvärvetenskapligt perspektiv generera kunskap om och verktyg för utveckling mot ett socialt hållbart näringsliv och samhälle.

Besök forskningscentrets hemsida http://www.socialsustainability.se/

Låt inspirationen fylla dig. Skicka in ditt/ert bidrag innan den 20 september

Juryn består av ledningsgruppen för Center for Social Sustainability (CSS)

Stefan Einhorn Professor Karolinska Institutet

Karl Henrik Robèrt Professor Blekinge Tekniska Högskola

Eva Bojner Horwitz Med dr Uppsala Universitet

Christina Andersson psykolog, ekonom Uppsala Universitet

Walter Osika Med dr KI/Stockholms Universitet

Torkel Falkenberg Docent Karolinska Institutet

Stina Berge Gen sekYennenga Progress

Vi ser fram emot ditt bidrag!

logo_farg_liten

*Louise Lindquist Sassenes tankar om den logga hon skapat för Yennenga Progress: Jag är inte direkt religiös men minns att jag hört berättat historien om personen som gick i öknen och om Guds fotspår när hen bar personen i de svåra stunderna… Well, den turkos pricken är jorden, hovarna är Yennengas hästs spår – hon är alltså närvarande över hela jorden fast inte i fysisk form. Och stegen leder framåt. Hästsko betyder dessutom lycka.

Ett skepp kommer lastat

2 september, 2013

I torsdags stängdes en till höjden och bredden packad Schenker-container med utrustning som nu är på väg till Yennenga Progress verksamheter i Burkina Faso.

Förutom att det är fantastiskt roligt med all utrusning som är på väg, så kan vi i detta fall konstatera att även ”vägen är målet” i sann Yennenga-anda. Alla de relationer, och allt det engagemang som en sådan här frakt skapar, är värd oändligt mycket! När alla olika branscher bidrar med utrustning får vi massor av kunskap och tips på vägen, som gör oss som nätverk mer professionella och ger våra verksamheter och Yennenga Networkers goda plattformar att stå på för att utveckla arbetet vidare.

ABC-gruppen

Så tacklistan är här lång, och för varje tack skulle jag vilja hålla en lång utläggning vad det lett till, men det får komma efterhand genom olika projekten (på vår nya hemsida som snaaart presenteras!)

Först av allt ett stort tack till Schenker DB som står för själva transporten! Det är fantastiskt skönt att få lägga detta i trygga händer och avlastas den stora kostnad frakten annars är för oss.

Restaurangskolan i Nakamtenga, som är under byggnation, kommer nu tack vare Berns att få ett strålande utrustat restaurangkök!

Grundskolan som också byggs i Nakamtenga, får nu sina två första klassrum fullt möblerade av nya fina skolbänkar och stolar från Frimeko.

Skolmöbler har vi också fått från grundskolor i Sandviken, Västanby och Danderyd.

Under året har vi fått lagra utrustningen hos ABC-gruppen, innan vi nu slutligen packade hos Schenker. Vad hade vi gjort utan er! ABC-gruppen har också skickat ett stort lager nya coola kläder och assessoarer till Nakamtengas enda butik – vars intäkter dessutom ger skolorna ett välbehövt bidrag, så dessa kläder ger många positiva effekter! Entreprenörskap, tillgång och samhällsnytta.

Så har vi SW som följer oss på nära håll och uppfyllde vår önskelista av material för att kunna tillverka pedagogiskt material på plats, en nödvändighet för att ge barnen på förskolorna och skolan, material som svarar mot deras egna referensramar av bilder och bord. Sw kom också med ett lass färdigt pedagogiskt material som går att använda i kontexten.

Som ”stoppmaterial” för att fylla alla små skrymslen och vrår i containern, har vi också fått kläder och skor av Barnkällaren i Huddinge och av en rad privatpersoner. Även detta kommer att säljas i butiken i Nakamtenga. En butik som är en stolthet för alla, eftersom den ger tillgång till bra saker och att köparen dessutom är stolt över att samtidigt bidra till samhället när den handlar i o m att pengarna går till skolorna i byn.

Även datorskärmar till våra it-verksamheter skickades från bl a KI och AB Consistor. Yennenga är uppkopplad!

Och utbildningsradion som är under uppbyggnad har fått inspelningsutrustning av SMT-radio och Sveriges Radio!

Fyll gärna på här nedan i kommentarsfältet med fler som bidragit på olika sätt, för det har varit en aktivitet utan dess like! STORT TACK till er alla!

Annual reports and plan for 2013

21 maj, 2013

Årsmöteshandlingar inför årsmötet i morgon. Klicka på bilden för att läsa hela dokumentet. Only in Swedish.

Fest på Internationella kvinnodagen

2 april, 2013

Trots att det nu gått nästa en månad sedan kvinnodagen måste jag få berätta om den dagen. Den var fylld av små, små ögonblick som jag förstås inte kommer att kunna förmedla, mer än att säga att de fyller mitt hjärta med stor värme varje gång jag tänker på dem!

I Burkina Faso är internationella kvinnodagen en stor högtid. Så stor att det är en helgdag. Till varje år trycks det upp ett tyg med årtal och temat för årets kvinnodag. I år är temat kvinnors entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.

Vi började dagen i Ziniare som är provinshuvudstad. Folk hade vallfärdat från alla provinsens hörn – och vi från Sverige. När vi kom var det redan fullt av folk på den avstängda huvudgatan, där det satts upp stora tält för speciellt inbjudna och andra som såg viktiga ut. Framför tälten stod podiet, och musiker och talare avlöste varandra innan själva paraden började. Skolor, organisationer och föreningar hade i förväg fått anmäla sig och tågade nu stolta genom staden. Det är i detta område som Yennenga Progress startade och vi således har mest verksamheter och jag inser att vi måste planera in så att Yennenga Progress kan gå i tåget med t-shirts med Yennenga-tryck (Någon frivillig som vill ordna tryckta Yennenga Progress-t-shirts till alla våra skolbarn och lärare?!) och kjolar och shorts i nästa års kvinnodagstyg!

Både i paraden och bland åskådarna dominerade kläder uppsydda i årets 8 mars tyg. Även vi var rätt klädda.

En stor militär kom fram till den del av åskådarmassorna där jag stod, och frågade barnen om de såg bra. Sedan stod han och lyfte fram de mindre barnen som hamnat lite bakom, så att de fick sitta längst fram. Det var en underbar bild av omsorg som jag önskar att jag kunnat filma. Kontrasten mellan hans yttre attribut och den omtanke han visade de små barnen.

Vi fortsatte med Yennenga Progress-gänget i Nakamtenga med festmåltid och dans på terrassen så att svetten lackade! Internationella kvinnodagen är sannerligen en bra festdag!

Environmental management meeting and results

11 oktober, 2012

Yennenga Progress has started a new project with our partner Engineers without Borders Stockholm in Environmental review for environmental management.

Engineers without Borders (INUG) Stockholm supports our partner Yennenga Progress with knowledge in environmental assessment and environmental management to develop environmental goals and policies.

Yesterday was the first meeting with the group and this was discussed

Yennenga Progress environmental description needs to be studied so that next meeting can be focused on structured brainstorm around clear and high goals, measurement and suggestions.
What areas in ISO 26000 that relevant for the project.
How have other companies done this, we will look for inspiration to have some good ideas and find formulas that feels good for our cause.

After finding the structure of the governing documents, we look upon templates and checklists for the organization. We also talked about a “reward system” to encourage the companies we work with to take greater responsibility for the environment, that in each year’s environmental report highlighting a specific project during the years excelled in environmental work, and raised the issue of climate compensation.

Planned ageing (article in Swedish)

24 maj, 2012

Socialt Budskap arbetar med välgörenhet på sociala medier och är Yennenga Progress samarbetspartner. Just nu skriver Socialt Budskap en artikelserie om mindre bra ingenjörskunskap om planerat åldrande och konsumtionssamhället.

Plötsligt händer det, du ska tända lampan och det bara blinkar till. Det är lika retligt varje gång man ska behöva plocka fram stolar och montera isär lampan för att byta. En trasig lampa är lika med en till såld lampa för företaget i fråga.

Läs hela artikeln på http://goo.gl/rTAYW

Uppdaterat: Läs andra artikeln här

Agneta Jörbeck – ordförande i Yennenga Progress

21 februari, 2012

Det är med stor glädje och stolthet vi här vill presentera vår nytillträdda ordförande Agneta Jörbeck! Vi börjar med att ställa några frågor:

Vad i Yennenga Progress upplägg fick dig att engagera dig?

Yennenga Progress är en nytänkande och progressiv organisation. Det är stimulerande att kunna följa nya projekt i olika delar av världen, speciellt i Burkina Faso. Yennenga Progress ser till att innovativt tänkande blir praktisk verklighet som genererar utveckling och arbetstillfällen.

Yennenga Progress tycker att det är viktigt med förebilder. Kan du nämna några viktiga förebilder i ditt liv?

Min förebild är Moder Theresa som pratar om det kärleksfulla ledarskapet, om en kravställande varm hand.

Hur vill du vara en förebild?

Jag vill kunna vara synlig och entusiasmerande och därför tror jag att genom modern teknik kan vi nätverka och samverka överallt i världen. Vi synliggör varandra och entusiasmerar till utveckling, vi smittar med självförtroende.

Vad har du för visioner framåt för Yennenga Progress – under din ledning 😉

Jag vill att Yennenga Progress blir en attraktiv organisation där Du som medlem medverkar till utveckling, framgång och mervärde, både för egen del och för andras framgång. Yennenga Progress är till för Dig som privatperson men också för Ditt företag, ett medlemskap som bygger på globalt nätverkande.

Bakgrundsfakta om Agneta Jörbeck

Ledare, pedagog och styrelseproffs, med en bakgrund både som lärare, vidare till rektor och sedan verksamhetschef. (Filosofie Magisterexamen vid Stockholms Universitet och en ämneslärarutbildning i svenska och engelska.) Gedigen erfarenhet av kommunalt driven verksamhet på en konkurrensutsatt marknad, senast under flera år som förvaltningschef i Nacka kommun. Agneta har varit med och skapat en rad verktyg för mål och resultatstyrning. Har också en rad böcker och publikationer om ledarskap, skola i världsklass, och organisationsutveckling. Agneta arbetar numera som managementkonsult och egen företagare, framförallt med förändringsarbete inom i den offentliga sektorn, där hon exempelvis har arbetat som interimschef i olika verksamheter.

Varmt välkommen som ordförande Agneta! Vi är glada att få ta del av dina erfarenheter, din smittande entusiasm och kanske lära oss ett och annat av de verktyg du under åren arbetat fram!

Pink Caravan on visit in Nakamtenga

30 november, 2011

Tuesday the 29th of November the Pink Caravan arrived to Yennenga Progress ”Centre de l’Esprit Ouvert” in Nakamtenga, Burkina Faso. For the Pink Caravan group the travel had started in Accra 18 days ago. They had visited different places in Ghana, Togo and Benin before arriving to Burkina Faso. After some days in and around the capital Ouagdouogou, the travel is planed to continue to Mali, Senegal and Gambia.

Thanks to Yennenga Networker Birgitta Köhler, who travelled with the Pink Caravan last year, the Pink Caravan are now part of our network and happy to visit our heroes around the world! The group stayed at the Centre in Nakamtenga one whole day. They took part in the schoolwork and were very impressed by the performance of the children. They were informed about the computer based training that is given on different levels. A lunch was served to celebrate together with the group who got an extra chance to get to know the staff at the Centre and representatives from the Nakamtenga Youth and Foot ball Club.

Before leaving, the leader of the Pink Caravan group said that a visit to Nakamtenga will probably become one steady point in the programme of the West Africa tour in the future! So if you like to travel in an adventurous way and want to visit the projects – sign up for a trip with the Pink Caravan!

Go out and be a Yennenga Networker!

20 juni, 2011

All people are entrepreneurs at all levels of society. But many are not aware of their inner abilities. That is the message we get from Dr. Yunus, founder of Grameen Bank, who was very guru-like in his approach, holding his speech at Sida.

I was happy to listen to his wise words and here is one of the lessons he delivered:

“If you put a seed in a pot, it will grow.

But only to a certain size.

It will never be as big, as if it had been allowed to grow freely in the forest.

Is it because of the seed?

No. It depends on the limitation of life opportunities”.

Do not try to “fix” the person, try to fix the system, and help your neighbor grow! Don’t allow the system to limit you!

Go out and be a Yennenga Networker!

Earth Hour

25 mars, 2011

Last year I heard someone express that she absolutely would not shut down light during Earth Hour. “For even a kid can figure out that it is not saving the planet to shut down light during one hour and besides, it’s not the lights that are the biggest threat to the environment.”
This person has probably not quite gotten the message.

All demonstrations and international “days” refers of course to highlight an important issue. And the more we are showing we care, the more it becomes clear that we are many of us (we are not alone in the job to save the planet), and together we get new ideas on how we can move on.
I belong to the crowd that loves manifestations, ceremonies and celebrations, and I believe that every good thought will lead us one step closer to action, and every action will lead us one step closer to our goal.
So I hope that the you will all join us this year, and get to know the the power in the knowledge that we are many of us, standing up for what we believe in.

Delta med din kompetens

Stötta med pengar

Yennenga Progress

Cecilia Ehrenborg Williams, ny ordförande för Yennenga Progress

8 juni, 2018

Vi kallar till årsmöte och inspirationsföreläsning av Susanne Einhorn

28 april, 2018

Upprop för Insamlingsstiftelsen Yennenga

23 oktober, 2017

Digitalisering, solceller och nätverkande

22 maj, 2017

Inbjudan till årsmöte 17 maj 2017

4 maj, 2017

Paulines tal till Eva på begravningen

4 mars, 2017

Vi sörjer och hyllar Eva Karlsson

17 januari, 2017

Möt en Yennenga: Moussa Dembele, Mali

2 september, 2016

Tack till våra fantastiska Almedals-sponsorer

15 juli, 2016

Knuffar i rätt riktning lyfts av Dagens Handel

Våra seminarier i Almedalen är miljödiplomerade!

27 juni, 2016

Yennenga Progress i Almedalen

22 juni, 2016

Missa inte Yennenga Progress i Almedalen! Om bygget av ett välfärdssamhälle i mikroformat, nudging för en bättre värld, maskulinitet, och rosémingel tillsammans med Prime.

Hur hänger pappaledighet, jämställda relationer och världsfred ihop?

En knuff i hållbar riktning – nudging som verktyg för att underlätta goda val?

Övrigt under veckan

Sommar

20 juni, 2016

Yennenga Progress lanserar handgjorda armband från Costa Rica

13 juni, 2016

Debattartikel: Behåll Right Livelihood-priset i riksdagen

7 juni, 2016

Behåll Right Livelihood-priset i riksdagen

Hälsning från årsmötet 25 maj 2016

27 maj, 2016

Yennenga Progress bjuder in till årsmöte den 25 maj 2016

26 april, 2016

PROGRAM

Knäck samarbetskoden!

Hur gör man rent praktiskt för att få ett gott klimat och högpresterande team?

VARMT VÄLKOMMEN!

Möt en Yennenga: Ulla Osterman

Be om hjälp för att lyckas!

9 februari, 2016

Fredagskrönika: Sara Svensson om livsviktiga beslut

22 januari, 2016

Trettonhelgens julkonserter – stor succé!

19 januari, 2016

Fredagstanke

15 januari, 2016

Veckans krönika: Anna i Nakamtenga

23 december, 2015

Veckans krönika: Anna i Nakamtenga

19 december, 2015

Veckans krönika: Felix Ockborn om att lägga mer tid på att lyssna

11 december, 2015

Veckans krönika: Stina om att samla på saker

4 december, 2015

Veckans krönika: Om förebilder

27 november, 2015

Containern har anlänt!

16 november, 2015

Veckans krönika: Mens, jämställdhet och hållbar fred

30 oktober, 2015

Veckans krönika: Barnhem – fel hjälp för utsatta barn

16 oktober, 2015

Veckans krönika: Idag annonseras vem som får årets Fredspris

9 oktober, 2015

Möt en Yennenga: Gunilla Berglund

6 oktober, 2015

Veckans krönika: Fredrika Uggla på Fair Trade Forum

2 oktober, 2015

DB Schenkers logistik magasin!

28 september, 2015

Möt en Yennenga: Christiane Fürnkranz

24 september, 2015